VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Separationsångest

Flyttdag närmar sig med stora steg och jag blir allt mer och mer nostalgisk av mig. Ibland mår jag illa och ibland är jag taggad till tusen. Gör jag rätt? Jag vill ju ha lägenhet, jag vill ha balkong, jag har velat komma bort från radhus länge. Men ändå finns tankarna om att jag ger bort ett radhus, ett radhus!! Med en fin altan och som jag har njutit varje sommar. Men det är just det, bara på sommaren, några månader, som man njuter. Är det verkligen värt? Nu när vi har lägenhet i Spanien också, varför lägga ner energi i att njuta på en altan 1 månad om året? Man kan inte stanna i ett hus bara för att man tycker om en endaste grej, altanen. Resten tycker jag inte ens om. Tycker absolut inte om att bo på markplan, att ha insyn, att ha spindlar i huset då vi bor på markplan, att ha extra mycket mer pollen, att ha en trappa man ramlar i hela tiden, att ha det stökigt på övervåningen för att man aldrig är där, att bo som i en tvåa för att man bara ser kök och vardagsrum på nedre våningen (då man aldrig är däruppe fören man ska sova)..  ja ni hör ju, listan är lång.

Men jag tror  det hela är en nostalgi som triggas, minnen som flödar och en slags separationsångest som talar. Det är okej att känna sig nere när man kapar ett band med ett hem. Det är okej att se det som ett starkt minne med 8 år av barnens uppväxt och härliga stunder, med firande, sorg och allt vad det är. Och vissa har väl svårare att släppa taget än andra, jag är nog den mer sentimentala i detta fall. Men jag älskar förändringar och nya starter i livet också, så helt kass känns det inte.

radhus-område.jpg

miss hus 4

barnen leker husliv radhus familjeliv bloggare Lamadre

familjeliv husliv radhus pool badpool kids barn familj bloggare

terrass_altan_home_inredning_design_bygga


Annons

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Senaste uppdateringar från mig