Idag har vi haft besök från farfar (L.As pappa), det vart ett spontan besök från hans sida då han jobbar 2 stationer ifrån oss. Alltid lika härligt med spontanbesök. Han har så bra hand om barn och man känner sig trygg när han tar upp lilltjejen. Vi pratade i timmar med svärfar och medan så låg min ängel bara och sov. Är det nått hon är bra på så är det sova, skönt för då får man en hel del sömn oxå. =) Powernappar.
Imorgon väntar nya besök, blodprov på sös och kontroll eftersom jag hade kejsarsnitt och besök hos BVC (barnavårdcentralen) för att väga och mäta Keyla. Spännande att se hur lång hon är nu och hur mycket hon väger, hon ser så stor ut.
Nu måste jag natta min älskling och sen lägga mig för vi ska upp tidigt imorgon.
Godnatt alla underbara!!
Är det inte väldigt likt!? Min mamma gav mig en bok som heter ”mitt första år” och där finns bilder, hår, info om allt jag lärde mig att göra för första gången och när jag gjorde allt. Tex när jag började gå, prata och le etc. När mannen och jag satt och gick igenom den så ser vi att en bild på mig när jag va nyfödd va otroligt lik Keyla just där hon låg och sov. Är det bara vi som tycker det eller? Självklart är det jag på bilden i boken och Keyla som ligger och sover på kudden. =)
Tillbakas efter våran runda som vart till ett litet skräckscenarie för några minuter. Som om vi inte redan hade vart med om en hel del redan nu så fortsätter sakerna att komma mot oss.
Vi åkte till SÖS (söder sjukhuset) för en kontroll på amningscenter och vägning av Keyla. På väg ut ur bilen känner jag att mina byxor är blöta runt midjan och trodde Keylas nappflaska läckt ur väskan. Men när jag tar på min egen mage så känner jag till min skräck att jag är helt blöt runt ena stygnet som gjorts vid kejsarsnittet!! När L.A böjer sig fram för att kolla på det så säger han att det mer eller mindre bara rinner ur hur någon vätska. Hm.. ja som om jag orkade med mer problem och krångel!! Tur nog så va vi ju utanför SÖS så vi knatade bara in till gynakuten och bad dem kolla på stygnen samt det som va lite varigt runt om. Enl den läkaren så va det inget problem, inget farligt och helt normalt. Jag har då aldrig hört att ett sår ska läcka var eller nått, tvärtom, det har alltid vart en alarmerande faktor. Men vem kan diskutera mot dem där läkarna. Hemskickad vart man med skräcken i ens strupe, det känns inte normalt i mina ögon att det sipprar så mycket vätska som det gör.. men men. Jag fick en liten varning över att jag riskerar mjölkstockning på ena bröstet, så nu ska jag pumpa och amma som en dåre.
Keylas första biltur från hemmet.
En rolig grej vi upptäckte va att vi tömde soporna till blöjhinken, vi har bara vart hemma i 3 dagar med damen Keyla men trots det så såg det ut såhär:
Nu ska jag sätta mig ner och betala räkningar och sen ska jag vila upp mig lite inför natten som kommer.
KommenteraGoddag gott folk. Idag känner jag mig lite mer utvilad än vad jag har vart hittills, det tar så otroligt mycket på kroppen att ha en infektion och försöka amma samtidigt samt lite annat krångel som man har med kroppen. Men det går ju i alla fall framåt och det är bra. Keyla har blivit som en klocka och vaknar nu äntligen av sig själv var 3e timme. Förut så va vi tvugna att kämpa med att väcka henne eftersom hon måste äta var 3e-4e timme. Men nu är hon inne i sin rutin.
Idag har vi tid hos amningscenter kl 14:00 på sös för att prata lite om amningen som inte är igång till 100% som den ska vara. Hoppas att dom är till nytta och kan hjälpa oss med det vi vill ha hjälp med.
Okej, lite kort och koncist kommer här förklaringen till varför jag va borta från bloggen en hel vecka.
Påväg in till förlossningen!!
Förlossningen började på lördagen, då kom värkarna i 180 och kl 14 ca tog dem emot oss. Jag är livrädd för nästan all smärtlindring som finns, vill inte tappa kontrollen med lustgas och har fobi för sprutor. Så ja det va väl inte många alternativ kvar för mig. Jag höll ut till ca 7 cm utan nått men jösses vad det va jobbigt, tillslut provade jag lustgasen. Det funkade ett tag, men sen gjorde det så ont att paniken introducerades i snabb fart. Min fästman fick nog när han såg hur mycket jag led och i så många timmar, vi närmade oss 20 timmar, så han bönade mig att ta Epidralen (sprutan/bedövningen som man tar i ryggen). Sagt och gjort efter en hel del gråterier och skrik från min sida.
Bara början av alla värkarna som komma skall
Barnmorskorna jobbar i skift och vi hann uppleva ca 3 som kom och gick. En av dom reagerade på att jag hade så stor mage, hon undrade lite lätt om det kunde va bebisen som va för stor och speciellt för mitt lilla bäcken. Sen va det inget mer med det.. Dagen efter på morgonen när denna barnmorska kom tillbaka och såg att jag va kvar tyckte hon att det va dags för akut kejsarsnitt. Jag va öppen 9 cm men flickan verkade inte kunna komma ner hela vägen. Så det vart mer sprutor, kateter och allt möjligt.
Keyla 9 dagar gammal
Kl 11:00 kom min älskade ängel ut, fin, ren och frisk. Tårarna bara sprutade på oss båda och lyckan va till max. Tills dom förde bort mig till uppvaknings avdelningen. Jag va så bedövad att jag inte fick komma ner till BB. Min fästman fick sitta ensam i ett litet rum med vår nyfödda bebis och helt utan att veta vad som hänt med mig. Hans oro va till max och ingen hade han att fråga. 3-4 timmar gick utan att jag fick se min bebis och min bebis mig.
Tillslut kom jag till BB avdelningen och återförenades med min nya familj, vilken underbar känsla. Dagen efter kom plötsligt en frossa som fick hela sängen att hoppa av mina skakningar. Jag va kokhet och frös som en tok. Snabbt kastar sig L.A över alarmknappen. Jag hade åkt på en infektion i livmodern för att dem andra hade missat att ge mig antibiotika/penicillin i förebyggande syfte!! Så in med flytande (dropp eller vad det heter) antibiotika i blodet så att febern (som låg på 39.5) skulle gå ner fort. Dagen efter va det lite bättre och bättre. Efter det har det dykt upp små saker som har vart lite problematiska oxå men lite mer personliga.
Nu när vi är hemma, 1 vecka (10 dagar) senare så känns allt bra. Infektionen är kvar men på väg ner, min kropp är svag men återhämtar sig snabbt och flickan är kanon bra och frisk som tur va.
Mina mammablommor som min älskade fästman gav till mig.
Idag är mina tankar många, frågorna är många och besvikelsen är stor. Jag känner mig berövad på min förlossning. Jag undrar hur det kommer sig att så många kunde missa att min bebis va för stor för min ”lilla” kropp, hur kunde min vanliga barnmorska som jag va hos varannan vecka missa att bebisen va stor?? Att vaginal förlossning inte skulle gå för mig!? Jag är så otroligt besviken, så ledsen och arg på alla.
Men tur nog så har vi vår underbara Keyla i världen nu, äntligen så har vi henne här, hon är verkligen här!! =)
Kommentera (1)
