VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Förlossningsberättelsen *lång*

Okej, lite kort och koncist kommer här förklaringen till varför jag va borta från bloggen en hel vecka.


Påväg in till förlossningen!!

Förlossningen började på lördagen, då kom värkarna i 180 och kl 14 ca tog dem emot oss. Jag är livrädd för nästan all smärtlindring som finns, vill inte tappa kontrollen med lustgas och har fobi för sprutor. Så ja det va väl inte många alternativ kvar för mig. Jag höll ut till ca 7 cm utan nått men jösses vad det va jobbigt, tillslut provade jag lustgasen. Det funkade ett tag, men sen gjorde det så ont att paniken introducerades i snabb fart. Min fästman fick nog när han såg hur mycket jag led och i så många timmar, vi närmade oss 20 timmar, så han bönade mig att ta Epidralen (sprutan/bedövningen som man tar i ryggen). Sagt och gjort efter en hel del gråterier och skrik från min sida.


Bara början av alla värkarna som komma skall

Barnmorskorna jobbar i skift och vi hann uppleva ca 3 som kom och gick. En av dom reagerade på att jag hade så stor mage, hon undrade lite lätt om det kunde va bebisen som va för stor och speciellt för mitt lilla bäcken. Sen va det inget mer med det.. Dagen efter på morgonen när denna barnmorska kom tillbaka och såg att jag va kvar tyckte hon att det va dags för akut kejsarsnitt. Jag va öppen 9 cm men flickan verkade inte kunna komma ner hela vägen. Så det vart mer sprutor, kateter och allt möjligt.


Keyla 9 dagar gammal

Kl 11:00 kom min älskade ängel ut, fin, ren och frisk. Tårarna bara sprutade på oss båda och lyckan va till max. Tills dom förde bort mig till uppvaknings avdelningen. Jag va så bedövad att jag inte fick komma ner till BB. Min fästman fick sitta ensam i ett litet rum med vår nyfödda bebis och helt utan att veta vad som hänt med mig. Hans oro va till max och ingen hade han att fråga. 3-4 timmar gick utan att jag fick se min bebis och min bebis mig.

Tillslut kom jag till BB avdelningen och återförenades med min nya familj, vilken underbar känsla. Dagen efter kom plötsligt en frossa som fick hela sängen att hoppa av mina skakningar. Jag va kokhet och frös som en tok. Snabbt kastar sig L.A över alarmknappen. Jag hade åkt på en infektion i livmodern för att dem andra hade missat att ge mig antibiotika/penicillin i förebyggande syfte!! Så in med flytande (dropp eller vad det heter) antibiotika i blodet så att febern (som låg på 39.5) skulle gå ner fort. Dagen efter va det lite bättre och bättre. Efter det har det dykt upp små saker som har vart lite problematiska oxå men lite mer personliga.

Nu när vi är hemma, 1 vecka (10 dagar) senare så känns allt bra. Infektionen är kvar men på väg ner, min kropp är svag men återhämtar sig snabbt och flickan är kanon bra och frisk som tur va.


Mina mammablommor som min älskade fästman gav till mig.

Idag är mina tankar många, frågorna är många och besvikelsen är stor. Jag känner mig berövad på min förlossning. Jag undrar hur det kommer sig att så många kunde missa att min bebis va för stor för min ”lilla” kropp, hur kunde min vanliga barnmorska som jag va hos varannan vecka missa att bebisen va stor?? Att vaginal förlossning inte skulle gå för mig!? Jag är så otroligt besviken, så ledsen och arg på alla.

Men tur nog så har vi vår underbara Keyla i världen nu, äntligen så har vi henne här, hon är verkligen här!! =)

Kommentera (1)

Panik shoppa..

Okej det börjar bli panik här hemma. Vi har inga kläder nästan till vår älskling. Vår flicka föddes stor, hon vägde nästan 4,3 kg !! Hon växer så det knakar och det gör att vi inte kan använda våra ”new born” kläder alls. Det är jätte trist för vi hade fått en hel del kläder till Keyla för nyfödda och själva köpt lite oxå. Men nu kan vi inte ens använda dom alls, fy vad trist. Så vi måste jaga nya kläder, dvs åka till Farsta C för att köpa nytt. Det blir panik shopping imorgon. Suck..Smällar man får ta helt enkelt, hur ska man veta sånt i förtid. Men ett tips till er alla som snart ska ha barn, köp inte för mycket ”new born” kläder!! Hellre att man har en storlek för stor.

Nä nu är den här familjen lite trött och ska äta lite inför natten samt lägga sig.. i alla fall den här lilla damen. =)

 

Kommentera

1a dagen i hemmet

Nu när man har barn själv märker man hur lite tid man kan ha och hur en hel dag enkelt kan fyllas med massa saker. Jag har suttit en hel del med lilltjejen i famnen för att mata eftersom vi är mitt uppe i övning av ammandet. Hon har dessutom bott en hel vecka på sjukhuset i ett litet rum och plötsligt kommer hon till en stor 3a så för henne har det väl vart en förändring och gör att hon är ofta vaken och tittar sig runt hela dagarna. Men en sak måste jag säga, hon är för snäll för att vara sann. Inget skrik, inget gråt, inget alls sånt. Vi va inställda på en massa skrik och gråt, speciellt på nätterna eftersom det är då alla säger att det är som värst. Vår ängel är verkligen en liten ängel, i alla fall än så länge, antar att allt ändrar sig längre fram. =)

Idag har vi tagit en super kort promenad ner till apoteket för att köpa hem mina värktabletter och antibiotikan jag tar mot en infektion jag åkte på, mer om det senare. För övrigt blir det bara en lugn dag här hemma med vår lilla Keyla.

Tack till er alla som vart oroliga för oss, kan tänka mig att det vart en chock för er att jag som bloggar varje dag flera gånger, plötsligt bara försvinner i en vecka.. det hoppas jag aldrig händer igen. Jag brukar ju alltid blogga varje dag, om inte flera gånger så i alla fall minst 1 ggr, annars är det nått som är knas.

Nu ska jag tillbaka till min älskade familj! =)


Bild från gamla bloggen..

Kommentera

Förlossningsdags?!

Okej nu är det nog dags, dagen har kommit, timmen har kommit då det äntligen är dags för min söta älskade lilla ängel att komma ut…  Hoppas jag. Nu har jag haft värkar hela dagen lång, ganska täta med ca 6 minuters mellanrum. Dom började idag kl 08 på morgonen och har hållt i sig precis hela dagen. Nu har värkarna börjat komma var 4e minut och håller i sig ganska länge, över 1 minut. Det är otroligt att det redan kan göra så ont och att man vet att detta är bara början.. shit … börjar bli riktigt nervös. Men nu har vi inte tid för nerver utan det är dags för min älskling att komma ut nu!!

Kommentera

Värkarna är igång

Åh idag kanske det är den riktiga dagen.. hela morgonen sedan jag vaknade har det vart värkar på gång, nu märker jag skillnaden mellan sammandragningar och värkar. Det är som många sagt, man märker skillnaden. För den ena är där konstant och den andra kommer och går. Däremot kan jag inte säga att dom är speciellt starka, värkarna kommer och går men är acceptabla om man säger så. Antar att nått händer det i alla fall denna helg. Nu har jag duschat, vi har städat, ätit bra, fixat oss och väskorna för att åka in när det väl är dags. Antar att det kan va bra att ringa in till sjukhuset ganska snart så att dom vet att nått har börjat hända. =)

Det är så härligt att se mannen i full rulle, han är som på uppåt tjack! Han städar, pysslar, packar, klockar mina värkar, planerar och har sig. Jag tror han är uppe vid sin 3e eller 4e kopp kaffe nu. =)

Håll tummarna för att bebisen kommer idag!!

Kommentera

Senaste uppdateringar från mig