VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Ammar du?.. äter du mat.. ?

Varför är det så vanligt att få frågan om man ammar eller inte ammar från alla. varför tror folk att det är en allmän grej att få veta, om man ammar sitt barn eller ger ersättning? Sanna ord fårn en vän som sa, ”det är väl inte folks problem att veta hur jag matar mitt barn, inte frågar jag folk ”äter du mat” ”Det är ju sant på ett sätt. Hur jag matar mitt barn är väl inte en allmän sak, det är väl inte allas grej att veta men ändå ska alla fråga.

Jag tycker synd om alla tjejerna där ute som har svårt att amma och känner att dem skäms. För jag själv har vart där. Jag slutade amma efter 3-4 veckor, skämdes lite över att inte kunna amma mitt barn men ändå kände jag att det är ju mitt barn och jag gör väl vad jag vill. Det kanske låter hemskt men fasen vad mycket skönare det är att få sova ut på nätterna, äta vad jag vill, dricka vad jag vill, träna, banta, gå iväg om jag vill. Ego? Ja absolut kanske många som tycker att jag är det, men so what? Mitt liv, mitt barn, mina val. Jag har burit på min ängel i 9 månader, tagit hand om mig och gjort allt för att hon ska ha det bra där inne. Nu är det dags för mig att må bra och tänka lite mer på mig. Jag försökte, med det gick inte, gjorde ont och va ett helvete. Nu mår vi båda bra och är båda glada och krya.

Till alla mammor där ute: Försök att inte bry er om vad folk säger, försök att stå på er, försök att tänka på er själva oxå lite. Mår inte mammorna bra så mår inte bebisen bra. Det är inte mening att man ska lida sig igenom den första tiden med en bebis. Många säger att ”den första perioden är svår” men varför måste det va det. Inte nog med att man ska stå ut med gråt, skrik, saker man inte, eller förstår så ska man även ha smärtor som får en att gråta. Nä det tycker inte jag.
Ni bestämmer, ni avgör, det är era liv och eran bebis!
Lycka till.

Kommentera

Annons

Min söta kläng-apa

Ingen bra dag idag, det börjar bli många jobbiga dagar med Keyla nu. Hon blir mer och mer krävande och konstig när det gäller sömnen. Hon kan va trött men hon somnar bara inte. Hon gråter och har sig men hon somnar inte. Vi kan hålla på i 1 timme men det händer inget, hon bara gråter och har sig. Våra tålamod testar till 180 och man har lust att kasta in flaggan och dra hemifrån. Varför jag skriver sånt här är för att jag vet att det finns fler fegisar därute som inte vågar erkänna hur dem känner och hur jobbigt det kan va att ha barn. Men jag bryr mig inte alls vad folk säger och tycker om mig så jag kan erkänna sånt. Varför låtsas som att allt är frid och fröjd, med ett barn är det aldrig bara frid och fröjd. Vi håller på att bli galna med Keyla, dem här sista dagarna har vart en riktig pärs med att få henne att sova. Men antar att det är så det är. Nya saker att hänga upp sig på, 5 månader snart.

Nu ska hennes far försöka få henne att sova så jag ska ner till cafet G*star för att ta mig en kopp kaffe i lugn och ro. Så länge jag är här hemma så vet Keyla att jag är här och kan ta upp henne när somhelst. Det är ju det, hon är van vid mig och mitt vaggande, men nu är det dags att pappan lär sig att ta hand om sin egna unge!

Kommentera

Annons

Jämlikhet, bra eller dåligt?

Läste en artikel om en tjej Madeleine från England som bara dejtar rika män. Droppen för vanliga män kom tydligen när hon va på en dejt på en restaurang med en kille bad om att splitta notan. Madeleine tyckte det va så pinsamt att hon nästan dog enl henne. Efter att ha träffat en rik man på en bar och fått smak för hur det är att leva det rika livet så lovade sig själv att bara gå ut med rika män. Hon fick champange, lyx väskor och resor till andra länder. Idag tror hon sig ha hittat sin man, 36 år och rik. Hoppas det går bra för henne..

Det jag började tänka på va hur den stackars tjejen ser på svenskarna då? Här delar ju alla på notan känns det som. Här är man ju så fixerad med jämlikheten. Här delar man verkligen på noterna, du betalar för dig och jag för mig. Jag vänder bara på klacken och går. Ska jag på en dejt så ska mannen ta mig *** bjuda mig!

Jag kommer från en annan kultur trots att jag är född i Sverige. Jag kommer aldrig kunna vänja mig vid jämlikheten. När min man och jag dejtade så köpte han allt till mig, även nu oxå. Bjöd och bjuder alltid på maten ute, shoppade kläder och betalade resorna vi gjorde, jag får blommor ofta och presenter då och då. Jag tar ju allt i hemmet, han har alltid rena kläder, mat på bordet och ett städat hem. Nu säger jag inte att det är så vi lever i vår kultur men man har ju hemmafruar där, männen sliter för sin familj och dem lever hela livet ut tillsammans. Här där man säger sig ha sån jämlikhet, så separerar dem flesta efter minsta lilla. Blir det jobbigt, krångligt så är det bara att separera, ta av sig förlovningsringen och flytta isär. Jag ser min familj i latinamerika, dem verkar nästan alla så lyckliga med sina familjer. Jag ser nästan alla vänner/bekanta här, det är bara bråk, skrik och hot med att skiljas igenom åren. Här är man så självständig att man inte behöver kämpa, det är lättare att ge upp och gå. Vad är lycka egentligen? Pengar? Nej självklart inte. Jämlikhet? Inte i mina ögon. Att ta olika ansvar, ta hand om varandra på olika sätt och ha respekt och kärlek. Det är lycka för mig. 


Fotomontage från Photofunia

Kommentera

Annons

Farstas strand. Vi åkte till farsta i alla…

dsc02398 (MMS)

Farstas strand. Vi åkte till farsta i alla fall. Lite mulet och disigt väder men det är ändå varmt. Med vår lilla indianflicka under parasolen, låg vi alla där och hade det mysigt. Tillslut somnade Keyla i vagnen och vi kunde sola lite. Snart är det dags för mat så vi får se om vi stannar länge till.

Kommentera

Annons

Utflykten i Nynäs

Vi är hemma från trippen borta vid Nynäshamn. Självklart har vi vart hemma ett bra tag nu men jag har inte nått fram till datorn fören nu. Keyla har vart så trött men kommer bara inte in i sin sömn av nån konstig anledning. Hon gråter inte, gnäller inte utan bara det att hon ligger i min famn, vaggas och snuttar med sin snutte trasa och tumme. Hennes ögon rullar bakåt av trötthet men ändå somnar hon inte in ordentligt. När man lägger ner henne så kan hon va där och mysa ett litet tag och sen gnäller hon och vill upp igen. Men ändå somnar hon inte. Så konstigt. Nu har jag försökt få henne att sova i ca 1,5 timmar och nu tog pappan över för min rygg, axlar och psyke orkar bara inte mer. Vi får se hur han lyckas. Men att dömma på Keylas små gnäll verkar det inte gå framåt i alla fall.

Vi shoppade lite kläder till Keyla borta vid Nynäs, till oss fanns det inget skoj. Så vi kom hem med söta bebis plagg.

Kommentera

Senaste uppdateringar från mig