Vad arg jag blir på föräldrar som har tjocka barn och fortsätter att göda de med skitmat. Varför gör man så? Varför älskar man inte sitt barn mer än så? Varför blir choklad en kärlek istället för att se vad man gör mot sitt egna barn, se vilken hemsk framtid de kommer att få? Jag lider för barnet skulle men blir så arg också, arg för att man inte lyssnar på vad förmodligen BVC redan sagt, lyssnar på vad skolsköterskan antagligen och förhoppningsvis redan sagt. Varför lyssnar man inte? Hör man inte nyheterna som talar om fetma bland unga? Hur kan man missa det när det står framgår överallt i svensk media, nyheter, sociala medier, läkaren, skolan, överallt. Man kan inte säga att man missat det hela. Eller?
Jag ser de här stackars barnen, kämpa i värmen, försöka få vänner i skolan, de ledsna blickarna över saknaden av rätt kärlek. Men inte bara det, jag ser också att de har föräldrar som frågar om de vill ha glass, vilken sort, vanilj eller choklad? Istället för att ta bort sånt skit ifrån hemmet. Jag hör hur de blir tillfrågade om godis, pizza, skitmat. Bara skräp! Varför, älskar era barn lite mer eller vill ni att de ska dö i förtid, bli mobbade och ha dåligt självförtroende hela uppväxten.
Man behöver inte vara smal, det är inte ett ideal att sträva efter men att vara fet är heller inte något bra. Så prova ett mellanting, prova en hälsosam livsstil, prova vanlig kost, bra kost, inte dieter, inte uteslutande av allt, men till en början kan det vara bra att skippa läsken, skippa godiset, minska glassarna, skippa chipsen, glöm pizzan för ett tag. Ät rätt, rör på er, men förfall inte.
Älska ditt barn.
