Jag saknar Paris. Jag har verkligen fallit pladask kär i staden och då hann jag inte ens se hela Paris. Men det jag hann se fick mig att falla hänsynslöst över det härliga livet som levs där. Vi träffade en massa människor från Spanien, från Venezuela, från Colombia och Chile. Så mycket olika latinos inom samma lilla del av Paris.
Den här vistelsen fick mig att inse något jag redan visste men blev mer upplyst av.. Jag har alltid vetat att spanska språket är viktigt, stort och talat i många länder och av många. Men den här resan fick mig att inse hur viktigt mitt språk är. Oavsett om det var latinos eller fransmän så kunde vi klara oss med spanskan. Det var knappt att vi behövde använda engelskan och då har vi varit på en massa restauranger och caféer. Men så stort är spanskan, att till och med bland fransmän så kunde de det. Det gör mig både glad och stolt.
Åh vad jag skulle göra för att få sitta på en uteservering igen.
Bara njuta av en kaffe med mjölk och prata om allt mellan himmel och jord. Tänk att vi kan fortfarande babbla på duktigt, som vi gjorde när vi träffades för 11 år sedan. 🙂
