Den här eftermiddagen blev inte som jag tänkt mig. Så trist när det blir så men jag måste lära mig att vara mer flexibel. Jag skulle promenera hem idag men så blev det inte, jag skulle hämta barnen. Jag skulle styrketränat när jag kom hem men så blev det inte, jag skulle fixa middagen. Och även om jag klagar just nu så förstår jag att det blir så ibland. Bara så svårt för mig när jag väl ställer in mig mentalt och så blir det inget.
Idag blev det dessutom en rätt så tung dag, med svåra beslut, samtal och tankar. Vi börjar närma oss en begravning och mycket av planeringen ligger på mig. Inte för att jag måste, utan för att jag vill göra allt för att underlätta för min man. E har det redan jobbigt och om jag kan hjälpa han med samtal så han inte behöver höra tunga ord som man inte orkar med just nu, så tar jag de. Men tungt är det ju även för mig som utomstående men ändå ingift släkting.
En tung dag så kommer det bli min verklighet också, då hoppas jag någon finns där för mig, som stöd, som hjälp, som avlastning med det tyngsta. Sen vill jag ju bara att allt det här ska vara över så att det riktiga och stora sorgarbetet kan påbörja och gå vidare, nu känns allt som att det hamnat på paus. Men det värsta is to come.
Jag vill bara se dig lycklig min fina ”Paco Aguilar”, vill bara att du ska må bra. ♥
