Ibland kan jag känna att jag håller på att gå isär, faller ihop och bara kämpar med att hålla upp en fasad för alla utåt. Nu syftar jag inte på att jag gör det för er på bloggen och har det skit här bakom skärmen utan överhuvudtaget och utåt. Jag kämpar med många känslor inom mig om mig själv, jag kämpar med många tankar om mig själv, får ofta lusten att bara ge upp allt jag kämpar för och skita i det. Jag har demoner inom mig jag försöker kämpa med, stå ut med och lära mig att tygla men ibland har jag inte ork att lyfta garden och hålla den uppe. Ibland får jag bara lust att släppa garden helt och ta emot alla smällarna tills det brister och slutar i total knockout. Ja nu blev det mycket kampsportssnack men ni förstår vad jag menar?
Ibland orkar jag bara inte mer, ibland vill man inte hålla uppe den här fasaden för alla sina nära och kära utan vill bara sätta mig ner och tala om för alla hur otroligt ledsen, arg, besviken, trött, sönderslagen jag känner mig av mig själv och mina känslor.
Men samtidigt, hur ska jag kunna göra det? Jag är den som håller styrkan upp för många runt omkring mig, bryter jag ihop så raserar väl allt känns det som.
Nä usch vad många kodord och gåtor jag talar i nu men jag ville väl egentligen bara skriva av mig…
