Läste en artikel om en tjej Madeleine från England som bara dejtar rika män. Droppen för vanliga män kom tydligen när hon va på en dejt på en restaurang med en kille bad om att splitta notan. Madeleine tyckte det va så pinsamt att hon nästan dog enl henne. Efter att ha träffat en rik man på en bar och fått smak för hur det är att leva det rika livet så lovade sig själv att bara gå ut med rika män. Hon fick champange, lyx väskor och resor till andra länder. Idag tror hon sig ha hittat sin man, 36 år och rik. Hoppas det går bra för henne..
Det jag började tänka på va hur den stackars tjejen ser på svenskarna då? Här delar ju alla på notan känns det som. Här är man ju så fixerad med jämlikheten. Här delar man verkligen på noterna, du betalar för dig och jag för mig. Jag vänder bara på klacken och går. Ska jag på en dejt så ska mannen ta mig *** bjuda mig!
Jag kommer från en annan kultur trots att jag är född i Sverige. Jag kommer aldrig kunna vänja mig vid jämlikheten. När min man och jag dejtade så köpte han allt till mig, även nu oxå. Bjöd och bjuder alltid på maten ute, shoppade kläder och betalade resorna vi gjorde, jag får blommor ofta och presenter då och då. Jag tar ju allt i hemmet, han har alltid rena kläder, mat på bordet och ett städat hem. Nu säger jag inte att det är så vi lever i vår kultur men man har ju hemmafruar där, männen sliter för sin familj och dem lever hela livet ut tillsammans. Här där man säger sig ha sån jämlikhet, så separerar dem flesta efter minsta lilla. Blir det jobbigt, krångligt så är det bara att separera, ta av sig förlovningsringen och flytta isär. Jag ser min familj i latinamerika, dem verkar nästan alla så lyckliga med sina familjer. Jag ser nästan alla vänner/bekanta här, det är bara bråk, skrik och hot med att skiljas igenom åren. Här är man så självständig att man inte behöver kämpa, det är lättare att ge upp och gå. Vad är lycka egentligen? Pengar? Nej självklart inte. Jämlikhet? Inte i mina ögon. Att ta olika ansvar, ta hand om varandra på olika sätt och ha respekt och kärlek. Det är lycka för mig.
Fotomontage från Photofunia
