VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Fast i ett fängelse av feghet

Ett inlägg som kanske är tjatigt men behöver skriva av mig

Jag är fast i ett fängelse som heter ”feghet”. Jag trodde aldrig att man kunde bli såhär osäker och feg som mamma. Utan barn kastade jag mig in i saker, hade inga problem att bo vart som helst, hur som helst (nästan) och göra lite allt möjligt. Men idag är det en pärs att ens tänka tanken på ”flytt”. Ni som hängt med ett tag vet ju att för ett år sen så höll vi på att skriva på papper för att flytta till området vi alltid efterlängtar. Inte alls långt här ifrån men hindret vi hade var skolan. Om du som förälder redan vet att skolan är skit där du vill flytta och skolan där du bor är bra så är det svårt att man som förälder ignorerar det och bara kör på.

Klart jag kan pendla, det är inte så långt, två eller tre busshållplatser. Det kan jag göra i några år innan de kan åka själva och sen ska de ändå byta skola i 5an-6an. Men är det verkligen så kul att gå i en skola och ha vänner där lite halvdant och sen ha några grannar som vänner där man bor lite halvdant. Det blir inget riktigt fast eller vad man ska säga, inget direkt utvecklande, det blir svårt att ha den där riktiga gemenskapen med grannbarnen som förmodligen har andra grannbarn som de går i samma skola med. Då blir mina de enda som inte är med de i skolan, på rasterna och går hem till varandra efter fritids. För mina går då i en annan skola och kan heller inte skapa starkt band där heller eftersom de är ”de där som inte bor här ändå..” och inte kan följa med skolkamraterna hem etc. Hur jag än vrider och vänder på det…..

Jag skulle så gärna vilja ha lägenhet, mindre, mysigare, inte så stort som vi har nu. Mer centralt, med mer liv. Inte som nu, rena landstället. Men drömmen är ju där, drömmen fortsätter att leva och pulserar varje gång vi åker förbi eller äter i närheten. Plåga, en rejäl plåga som jag är rädd för att den kommer att bli vår olycka i familjen. Att inte trivas i sitt egna hus, att inte trivas i sitt egna område, det kommer att leda oss rakt in i olyckans värld.. om vi inte redan är där.

kok1_limkakan4_1024


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Senaste uppdateringar från mig