VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Exakt 1 år sedan….

Vad snabbt tiden går. Vad snabbt dagarna, veckorna och månaderna passerar förbi oss och våra liv. Man säger att tiden läker alla sår och visst är det sant, det gör dom nog, men jag tror att vissa läker lite trögare än andra. Jag kan inte förstå att det verkligen har gått 1 år sedan jag satt inne i hotellrummets badrum, själv medan min familj sov utanför, tryggt i sina sängar. Jag kan inte förstå att det var 1 år sedan jag fick sms efter sms och Facebook meddelande efter meddelande med människor som frågade mig om jag hade hört något ifrån vår gemensamma vän Pindy. Familjen hörde av sig och undrade när jag senast pratat med henne, sett henne, hört nått ifrån henne. Jag brukade höras med Pindy varje dag, jag brukade vara med Pindy nästan varje dag sedan skilsmässan som jag hjälpt henne att ta sig ur. Jisses så jag kämpade, med ett heltidsjobb och två små barn att ta hand om så satt jag ändå dag in och dag ut i samtal med Pindy och hennes partner för att förmedla om papper, juridiska beslut, åsikter, önskemål, vädjande och hot. Det var en resa som pågick i över 3 månader, ungefär från mars-maj någon gång. Hela juni var jag orolig för hur hon mådde, hur hon skulle ta det här nu när det var klart. Vi hördes ofta, varje dag, flera gånger, hade henne hos mig för att övervaka henne, för att visa henne att en värld funkar även utan en partner som man älskar.

Pindyyy

Vi började planera hennes födelsedag, den 26 juli fyller hon år. Hon ville bjuda en massa vänner med deras familjer, hon älskade barn. Så hon tänkte ha något utomhus. Jag sa att jag kunde hjälpa henne, trots allt jag redan hade för mig. Började kontakta eventfirmor, hyrbarer och tält för att se vad priserna låg på så att vi kunde planera det hela. Vi hördes varje dag.

Pindys död

Jag åkte bort med familjen till Eskilstuna, jag skulle bara vara borta 1 natt. Jag skulle bara vara borta en endaste natt. Och på kvällen när vi landat och barnen somnat så rasar sms’en in. ”Har du hört nått ifrån Pindy?”, ”Hej jag är xxx och vet att du står P nära, har du hört nått?”, ”Hej, jag är P syster, undrar om hon kontaktat dig…”
Hjärtat börjar slå snabbare, adrenalinet fick mig att bli pigg på en gång, jag som var så slut efter en hel dag på parken zoo. Sakta men säkert börjar jag ana vad som hänt, jag börjar höra av mig den som kunde vara närmst bostaden, fan att jag var så långt bort! Polis fick skickas, efter en massa bankande så inser alla att vi måste in och det är NU. Låssmed kontaktades, allt tar 1 timme.. att få dit polisen tog 1 timme, att få dit låssmed tog 1 timme. Nu är klockan runt 12 på natten och paniken är enorm, hade jag haft cigaretter hade jag rökt upp ett paket rakt av och druckit mig redlös känns det som. Nerverna höll på att döda mig och plötsligt 00:14 får jag det sista sms’et.

RIP Pindy

Jag får ett samtal och det är att hon är död. Hon orkade inte leva mer. Hon gav upp. Hon lämnade mig, hon lämnade oss alla. Men hon lämnade mig som vakat över henne så mycket, så länge, så intensivt! Hon lämnade mig.

Jag bröt ihop, kunde knappt förstå det men bröt ihop i tårar och sa bara nej, nej, nej, nej lite viskande.. Men så slutade jag, hyper andades, andfådd, ringer tillbaka igen och frågar om dom verkligen kollat rätt. Om polisen verkligen kollat att det inte är försent, man kanske kunde utföra hjärtochlungräddning, mun och mun, återuppliva henne…. jag kände att det kanske fanns en liten chans att väcka henne igen, hon kanske just somnat in, man kanske kunde trycka till hjärtat några gånger och få liv i henne igen!!!

Men det var så försent, väldigt försent… det hade inte hänt den dagen den 14e juli som jag fick beskedet. Det hade hänt några dagar innan sa polisen. Jag la på, bara grät och grät och grät. Kunde inte gå ut från badrummet. Kunde inte lägga mig bredvid familjen. Men så tillslut höll solen på att gå upp och jag la mig bredvid mina barn, min man och somnade. Jag vaknade 3 ggr den natten och grät, tårarna bara rann och sen somnade jag om av utmattning. Vaknade med tårar och torkade snabbt bort , fixade mig med tårar som jag snabbt torkade bort, åt frukost med tårar som jag snabbt tog bort, gick till parken zoo och lekte med barnen med tårar som rann då och då men som jag fick torka bort snabbt och slå bort alla tankar jag kunde..

Det var 1 år sedan…..

RIP Pindy 2014-07-12


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Senaste uppdateringar från mig