Igår var det ju Valborg. Firade ni med att gå till majbrasan? Vi velade otroligt mycket och tillslut så gick vi för barnens skull men det kändes nästan onödigt. Förr var det att vi gick med familjen och umgicks tillsammans, men nu är det mer av en vänskapsgrej det hela. Antar att det är väl så det är i samhället här, allt handlar om vänner mer än familjen. Man ser hur familjerna, grannarna kommer tillsammans med andra grannar. De vuxna står och pratar, delar en stund tillsammans, äter lite korv och nått gott att dricka medan barnen springer som tokar överallt med sina vänner. Förhoppningsvis har föräldrarna koll och andra inte, så då och då hör man ”kan xxx mamma komma till indiantältet..” tex, då har någon råkat komma bort för mycket. Ingen familjekänsla alls, allt handlar om att leka med vänner. Föräldrar som är skilda står ensamma, barnen springer omkring med vännerna. Återigen, det handlar om att vara med vänner, inte att dela något med familjen.
När firar man något med familjen här? Vad är heligt för familjerna här i Sverige undrar jag? Julafton kanske? Känns som att det är också den enda dagen eller? Det är sorligt, för det är nog därför många är så ensamma här också, utan vänner har de inget. Jag har inte direkt nära vänner, men jag har familj. Det är mer värt för mig. Men de flesta har familj, släkt, föräldrar någonstans som de träffar 3 ggr/år.
På sjukhuset när svärmor låg på Hospis tex, hon hade sin man som sov i hennes rum VARJE natt. Vissa av syskonen sov där då och då, turades om. Eddie sov inte där men besökte VARJE dag. Det var en självklarhet för de alla. Från början till slut. De andra som låg där på sjukan och sen ”hospis” de fick besök någon gång men inte ens en gång i veckan, det var kanske ett besök en månad sen såg de inte röken av personen mer. Trasigt och ensamt samhälle som får mig att tycka synd om de flesta, men samtidigt får jag förståelse för att det finns så många hatare och psykopater där ute. Ensamheten får vem som helst att bli hatisk, galen, trasig.
Hur som helst, djupt inlägg, ville bara säga att jag hoppas ni hade en fin valborg.
Comments are closed.
Vad är familj? Måste det vara blodsband? Varför umgås inte vissa med sin blodsfamilj? Det kan ha hänt hemska saker i familjen som gör att man inte vill/kan/får umgås med dom. Vänner kan också vara familj. Finnas där oavsett. Precis så som en ”familj” ska vara tänker jag.
Lillan: Ja familj för mig är blodsband, resten är vänner och bekanta. Vänner kan absolut vara familj, men då har den blodsfamiljen ”fejlat” kan jag tycka. Om man inte lyckats ha en bättre familjesamanhållning så har man inte lyckats bra. Sen finns det familjemedlemar som är hemska, det är ett annat tema, det är inte det ämnet vi pratar om här. Men familj för mig är blodsband, din mor, din far, dina syskon. Om man känner att vännerna är viktigare, mer familj än då, de har något gått snett.