Vilken tuff dag, eftermiddag det blev idag. Trodde inte att det skulle skvätta så mycket tårar som det gjorts idag. 🙁
Jag slutade tidigare idag, åkte in till F.Centrum för att handla det sista till min kusin, tog ut lite pengar till henne och sen åkte jag hem. Umgicks lite den sista tiden vi har tillsammans på ett bra tag och sen åkte vi in till Arlanda. Fasen vilken tung dag det var idag. Trodde i och för sig inte att den skulle sluta med sån sorg som den gjorde men barnen överraskade. Jag och mamma är ju de som är känsligast eftersom vi vet vad som händer, vi vet att hon åker och vi vet att vi kanske inte ses på flera år, att man aldrig vet vad som händer i livet, med ödets framtid och tankar. Men plötsligt där bland tårarna och vinkandet så försvann Evy och där brister båda barnen totalt ihop. Det var som att de öppnade sig som aldrig förr, bröt ihop totalt och bara grät hejdlöst. Fy vad hemskt det kändes och där fick jag bita ihop min sorg och vara stark för barnens skull, trösta de när jag egentligen själv kände att jag behövde bli tröstad. Jag hann inte ens krama min egen mor för att jag fick ge de all uppmärksamhet.
Det var tungt att se henne gå, det är jobbigt att ta farväl, det är hemskt att inte veta när man ses igen. Vi har förlorat många kusiner, vi har mycket kärlek till varandra och jag älskar det verkligen med min familj. Vilken stark släkt vi är, vilket band vi har, band kusiner, bland mostrar och systerdöttrar. Jag är så stolt över min familj, min släkt.
Comments are closed.
Ååå min fina vän. Massa kramar och kärlek till er.
Åh men fina du, kärlek till er alla. Jag hade gärna tillhört er kärleksfulla familj <3
Fnulan: men åå tack snälla fina du <3
Nina Green: Tack finis, massa kramar till dig med
Allt lika sorgligt när man vinkar av någon. Kramar till dig ❤️
Siranne: Jaa det är verkligen det 🙁 Men hon har det bra, alla har det bra där så jag tröstar mig med det. 😀 <3