God morgon finaste.
Är fortfarande väldigt dålig, har ont i kroppen och ögonen när jag kollar åt sidorna. Mår inge vidare alls, har just lämnat mina två på förskolan och dök rakt ner på soffan för att försöka återhämta mig idag. Hoppas bara det inte är streptokocker för mandlarna är svullna och vill inte lägga sig. Återstår att se, inget att klaga över när man har två friska barn som är glada på förskolan med sina kompisar och alla aktiviteterna som jag just nu inte kan ge dom.
Vill passa på att upplysa er om barn.. Kämpandet från min sida fortsätter, kämpandet i att försöka nå fler.
Kämpa för barn på flykt
30 miljoner barn befinner sig nu just nu på flykt i Europa och övriga världen. Som alltid i katastrofer är det barnen som drabbas hårdast. UNICEF finns på plats med katastrofinsatser både i de konfliktdrabbade länderna, i flyktinglägren och på flyktvägen. Men, behoven är fortsatt stora. Rädda barns liv, ge en gåva på unicef.se eller sms:a LIV till 72900 för att skänka 100 kronor. Du kan också swisha en gåva till barn på flykt, nummer 123-024 00 36 (rekommenderad summa: 100 kr).
Förstår ni hur mycket man ger med ynka 400 kr? Vad är 400 kr för oss här? Och okej, man behöver inte sätta in alla 400 men om du, grannen, din mor och din bror tex sätter in 100 kr var så tillsammans får dom där 400 kr alltså 37440 liter, RENT vatten.
Sen vill jag passa på att påpeka en sak. Jag börjar bli orolig gällande Vigörvadvikan sidan. Hörde igår på nyheterna att dom tagit vatten över huvudet med insamling och pengarna. Dom är uppe vid 8 miljoner nu och kan inte ens svara på vad dom ska göra med dom pengarna. Alla flyktingarna är inte ens i Lesbos som dom säger att dom ska hjälpa. Jag tycker att deras tanke var enormt fin, insatsen är enorm men att bara samla in pengar innebär också ett stort ansvar, både med pengarna och mot dom som skänker. Jag vill gärna höra, veta och se vart dom kommer lägga pengarna någonstans. Tycker det är så mysko att inte kunna svara på hur dom ska använda pengarna.. Ibland kan det vara bättre att ge pengar åt riktiga organisationer enligt min mening, och kanske skänka kläder etc till såna som Vigörvadvikan. En tanke bara.
KommenteraAlltså hur söta är dom inte. Alltså ni kanske inte tycker det men jag blir bara så rörd och så stolt över hur fina barnen kan vara ibland. Dom kan inte mycket om välgörenhet men alltså åå så fina dom är ändå.
Tjejerna satte sig ner och tog sina tuber med färg för att färga textil som dom fått av morfar (min far), tog några tröjor av dom vi skulle ge bort till insamlingen (vigörvadvikan) och målade fina saker på dom, gubbar, solar, annat fint och sen tyckte lillan att vi skulle ge bort dom till barnen som inte har några kläder. Alltså jag smälter, min fina lilla 4 åring, hur underbart hjärta har hon inte.
Nu sover mina små busungar och jag ska sätta mig sjuk, med mannen som också är sjuk och kolla på sista delen av Twilight som har pågått sedan förra helgen. Fasen vad ont det gör i kroppen och musklerna, för E också och magen för storasyster. Japp, sjuka familjen på gång här. 🙂
God natt !
KommenteraJag satt rastlös, uttråkad, tittade ut genom fönstret, såg hur regnet öser ner. En tjej med feber, en annan som är trött och lite jobbig, en man som klättrar på väggarna och jag själv som bara vill springa ut, ställa mig i regnet och skrika rakt ut. Varför? Vet inte, känner sån hopplöshet i att inte kunna göra mer för dom utsatta i Syrien och som flyr. Känns samtidigt så orättvist att jag sitter och skickar pengar till andra när min egna familj i Colombia (som självklart har det bättre) kan behöva stöd och pengar dom med. Jag har inte skickat pengar till dom på evigheter, min mor gör det, och nu kommer en sån här allvarlig kris som självklart får mig att hjälpa till med både pengar, min tid och kläder. Men det svider i själen att veta att mina små kusiner heller inte har pengar för att studera och få en utbildning för att hjälpa till och försörja sin mor och dom andra bröderna. Jag vet att det inte går att jämföra, dom har ju tak över huvudet i alla fall, flyr inte och är med sin familj (dock utan pappa och med morbröder som dött), dom har det bättre. Men det svider, det gör ont. Om jag får välja så vill jag hjälpa alla, hela världen, göra den bättre precis som man kände när man var liten, ett litet barn, att man vill ha världsfred.
Vad vi kan göra? Inte mycket kanske, men vi gick upp på övervåningen, mannen till sin garderob, jag till min och barnen till sin. Vi tog fram kläder vi inte vill ha, som vi kan tänka oss ge bort och som är bekväma. Många plagg passar fortfarande, men vi ger bort ändå. Dom har kanske inget, vi har 10 tröjor. Det känns bättre att ge bort och jag är så glad och stolt över att mina små, som knappt fattar (i alla fall inte lilla så mycket) så var dom med på noterna att ge bort till barn som inte har kläder och fryser.
Nu ska vi få i oss lunch lite försenat och sen vet jag inte vad som händer. Vill ut härifrån, behöver komma ut, kanske en sväng förbi F.Centrum? En kaffe? Handla hem lite mat.
Vad gör ni idag?
KommenteraDet är jättesvårt att först läsa en massa inlägg på bloggar och FB och Instagram om flyktingarnas läge och hur man kan hjälpa till och hur många döda det finns. Och plötsligt några minuter senare läsa om en resa till Thailand för att träna, en annan som köpt en ny dator och kamera, andra som bokar semester etc. Självklart flyter ju ens vanliga vardag på, självklart måste vi få leva precis som vanligt (eller?) även om det är krig och misär därute men det känns bara så fel, det klingar så fel.
Jag går med en sorg i mitt hjärta hela dagen just för att pojken som drunknat finns i hornhinnan hela tiden. Jag ser andra barn på bussen och hur dom sitter och ler, har varma kläder och mår bra, där sitter dom med sin mamma, tryggheten själv. Medan andra skriker, gråter av hunger och förtvivlan för att dom förlorat en förälder, ett barn, saknar kläder och mat, trygghet och ett land, ett hus, en säng, ett gossedjur som trygghet. Fan vad orättvist livet kan vara!
Hjälp till att samla in kläder, skor, och prylar för dom som behöver, snälla något har ni alltid hemma som är för smått, för fult, för stort.. Här är en lista med det som behövs, som vi fått från Facebookgruppen Help for refugees in Molyvos:
OBS! Allt som skickas måste vara helt, rent och torrt! Det finns annars risk att sakerna möglar under transporten.
Sms’a FLYKT till 72900 !!
KommenteraGod morgon finaste och fredag!
Inte det mysigaste vädret därute men det är fredag och det räcker för mig. Om bara några timmar är vi hemma hela familjen igen det är en underbar känsla att få sakna, längta och sen mysa.
Idag är det en del att göra, vet inte hur jag ska hinna med allt, träna, fixa lunch, dra iväg till möte 13:00 och hämta på dagis. Men det låter nog värre än vad det är. Mannen jobbar och måste dra och fixa bilen efteråt som håller på att haverera typ (avgasröret). Men allt det här är inget att haka upp sig på och på ett sätt gillar jag att ha den känslan när man tänker att ”fy vad stressigt det blir idag..” tex men sen kommer ihåg att det är så mycket värre därute för dom stackars flyktingarna från Syrien. Tänk vad bra vi har det, vilket bra liv vi lever, vad mycket gott vi har på vår sida i det här landet. Visst får man kanske stå ut med rasister, idioter till nazister och puckon som tycker att vi med mörkt utseende inte hör hemma här.. MEN det är ändå inget i jämförelse mot vad dom här människorna från Syrien får stå ut med. Barn som dör, föräldrar som Abdullah Kurdi, som förlorat 3 åriga Aylan som alla sett bilder på, uppspolad på Turkisk strand, sonen på 5 år och sin fru. Kvar blev pappan själv, ensam, utan barn och familj och orden han säger till pressen, krossar mitt hjärta totalt. ”Mina barn var underbara, de kunde väcka mig på morgonen och säga ”pappa vi vill leka” och nu är allt borta..” Läs och se mer här.
Jag säger som Spiderchick skrev i ett inlägg, livet är ett lotteri och vi vann men dom drog nitlotten och det är allas våra skyldighet att hjälpa dom som drog nitlotten. Vi lever ju bra, gott och tryggt. Jag kommer inte att sluta blogga om det här bara för att jag ”gjort mitt” och bloggat om det en gång, skickat pengar etc. Nej, det här pågår varje dag, så jag kommer att fortsätta varje dag att påminna er om vad vi kan göra. Skippa fredagsmysgodiset och lördagsgodiset, ta dom pengarna och skänk dom istället, bli volontär.
Säger som Hannah Graaf säger:
www.vigorvadvikan.se Vi gör vad vi kan har en insamling till flyktingarna i Medelhavet.
”Det är lätt att bara få ett hugg i hjärtat, bläddra vidare i tidningen för att slippa se men gör inte det. Ge ett bidrag och bidra till en bättre värld för alla. Om alla gav det dom kan. Det är inte bara det stora som räknas utan hjärtat i det du gör och ger. Många bäckar små. ”
Min fina, trygga, friska tjej, torr i sin trygghet, borde vara en självklarhet för alla barnen.
Kommentera
