Tiden går otroligt snabbt. Nu är datumet redan framme, den 5 november. Då den lilla skorpionen fyller år, dvs jag. Ens födelsedag får en ofta att tänka på det förflutna, det som vart, den man gjort, den man åstadkommit. Och det får en att inse att man blir äldre och att ens år snart kommer att synas tydligt utåt för alla andra oxå. Man börjar genast lova sig själv att ta mer vara på sig själv, att motionera mer, va hälsosam och hela det där kitet. Jag börjar genast tänka på vad jag mer vill göra och försöka se till att göra det i mitt liv. Man kan aldrig veta hur ens liv kommer att fortsätta, va eller sluta. Ta vara på dagarna ni har nu och inte sen.
Jag är iof väldigt nöjd med mitt liv. Det går ju bara framåt och bara positiva händelser hela tiden. Jag har hittat min dröm man som jag länge sökt efter, vi har vår otroligt vackra och charmiga dotter, har gift oss, har köpt vår egna bostad, startar företag tillsammans och planerar ett helt liv med lite andra saker framför oss.. Vi har hälsan i behåll, älskar varandra till döds och har friska familjer. Vad mer kan man begära av livet?
Hur brukar ni känna när ni fyller år!?
Gammal födelsedag 2008
Vad ser jag ut att fylla, kan ni gissa det?
Hemma igen. Vad jag älskar den där mobilen allt mer och mer. Det är dags att byta tycker jag men ingen har den inne. Den är slut överallt, bara Telenor hade 4 st av dom men vem vill ha Telenor?? Jag vill fortsätta med Comviq Tele2. Dom har alltid vart bra och är hur nöjd som helst med deras priser. Men vi får se om det kommer in några till nästa vecka.
Det är konstigt hur man ibland kan må bra av musik men oxå dåligt av den. Att musik kan ha ett sånt inflytande på en. Vi hittade lite gamla cd-skivor som fick oss att må bra, bli på bra humör och glada. Men efter ett tag så vart det för mycket och tankarna rusade genast mot ens gamla liv med alla utgångarna, festerna, vänner och resor. Jag älskar min dotter till döds men ändå kan jag sakna det man hade förr oxå. Jag kan sakna att va mig själv som jag va förut och gå ut och ha riktigt skoj. Klart man kan göra det nu oxå men det är inte samma sak, man själv är inte den samma heller. Man är mer ansvarig nu, man är mer mogen nu, man är mer vuxen och funkar annorlunda.
Men även om man blir lite låg för tillfället för att man kan sakna nått man hade förr så tittar man bara på sin dotter en gång och sen har man nästan glömt hela känslan. Hon får en att må bra, hon får en att trivas med allt man har nu. Men tänk vad lite musik kan göra med en!
Utgång Mars 2009
Sitter här och planerar föräldrarledigheten. Det är inte lätt att förstå sig på det där med lägstanivå betalning, SGI, fulla dagar, halva dagar.. etc Man kan bli galen för mindre om jag säger så. Samtidigt som jag sitter med det här så slår det mig vilket liv man har idag. Visst man har barn och det känns bra. Men det får mig att inse hur mycket mer det är som förändras runt omkring. Vänner som försvinner för att man har barn, familjer som enas mer, utgångarna tog slut, biobesöken stannade upp. Dagarna går åt att byta blöjor, tvätta kläder, laga mat och leka med bebis. Nu menar jag inte att låta så negativ som det framstår, för jag trivs faktiskt hemma. Jag trivs med min bebis och går ändå ut och fikar lite med dom bekanta som är kvar trots att man fått barn. Vi har middagar då och då med vänner och familjen. Jag kan inte klaga egentligen för jag har det bra, vi har det kul ändå alla tillsammans. Men nått jag absolut saknar är faktiskt bion. Att få gå på bio med min man. Vi brukade klä upp oss, snygga till oss lite extra och åkte till stan eller Heron för att äta en god middag och sen se en bra film. Gud så jag saknar det!
Vi får egentligen skylla oss själva för det är ju vårt val att inte ha lämnat bort Keyla än. Vi har inte riktigt känt oss redo för det och heller inte känt nått direkt behov av det. Men nu känner jag att det skulle va trevligt att få gå på middag och bio med min man. Bara han och jag. Men å andra sidan, vi har hela livet på oss. =)
Vet inte ens vad som går på bio längre eller vad som är nytt!
Jag får lite mail då och då av läsare och en fråga som flera gånger dyker upp är hur jag skulle ställa mig till otroghet. Det är så svårt att ta sån här ämnen eftersom man många gånger inte vet ens reaktion eller gräns fören man vart där.
Vad driver folk till att va otrogna? Det är så många olika faktorer som kan driva en till otroghet. Nyfikenhet, tröttnat på partner, dåligt förhållande, tröst, frestelsen på fyllan eller bara nykter frestelse, anledningarna är många. Den eviga frågan: Kan man ändå älska sin partner och ändå va otrogen? Jag skulle nog svara ”Ja” på den frågan. (Alla älskar på sitt sätt). Jag har haft så många runt omkring mig som vart otrogna (oftast män) mot sina kvinnor. Många av dem säger själva att dem älskar sina fruar, dem skulle aldrig någonsin lämna dem men själva sexlivet kanske inte vart den bästa. Andra kan bara inte säga nej till sånt som är vackert där ute trots att dem har en fru där hemma som dem älskar och ser upp till. ”Bättre fru kan man inte hitta” säger dem men just sexet med andra personer är nått dem inte kan offra. Ibland är det helt enkelt bara svårt att leva med en och samma person hela livet, år efter år.. Andra är bara fega, fega som inte vågar lämna sin partner i rädsla av att bli ensam med eftersom dem inte trivs så bryr dem sig heller inte om partnerns känslor och är otrogna lite här och där. Många gånger blir dem kära i andra men orkar inte gå igenom en separation. Det innebär ju nytt boende, nya möbler, flytta, packa och en massa annat.
Jag tror att alla älskar på olika sätt och hur sjukt det än låter så tror dessa människor att dom älskar sin fru även om dom är otrogna. Jag kallar det inte riktigt 100% kärlek, jag kallar det inte äkta kärlek. Men det jag tror är att dessa människor själva tror sig veta vad kärlek är, dom tror att dom älskar.
Ett tips: Jag vet att det är svårt, men försök så gott ni kan att värdera er. Ha respekt för er själva. Va inte så rädda för att börja om på en ny kula utan idioten även om det är svårt och tufft. Försök att alltid tänka, ”hur mycket respekt kan den här personen ha för mig om jag inte ens va värd att motstå frestelsen för?”. Livet är för kort för att leva med någon som inte har respekt eller hänsyn eller empati för dig.
Den klassiska ursäkten…..
Bild lånad från google.se
KommenteraJag älskar min mor, jag älskar att min mor älskar mitt barn och jag älskar mitt barn. Det är så mycket kärlek nuförtiden runt omkring oss att man bara svämmar över med känslor. Min mamma är så underbar på alla sätt och vis, hon ger mig så mycket kärlek och stöd med allt i mitt liv. Hon stöttar med Keyla så mycket, ger oss allt vi inte kan skaffa själva och tar hand om mig än idag. Jag älskar min mor, för att hon älskar mig och älskar min dotter och även accepterar och respekterar min man. Jag älskar min mor för att hon är den hon är.
madre: chuyo chute chua chumo
