Ibland mår man inte helt 100, ibland kan man ha sina dagar fyllda av tankar, grubbel och bara nedstämdhet. Ibland vet man inte ens varför man mår som man gör utan man bara mår uselt. Idag är det en sån dag för mig, idag är det en dag då jag bara vill gå under jordens yta och inte veta av nått. Bara få försvinna i mina egna tankar, få vara för mig själv och inte veta av nått som heter ansvar för andra. Idag är det en sån dag då jag bara vill sitta framför datorn och skriva, skriva, skriva och skriva.
Skriva ner allt jag tänker och känner.
Kära läsare! Idag är det tisdag men en trist tisdag. En person i vår bekantskap har gått bort och det smärtar mig att se min familj ledsen och sorgsen. Det berör inte mig så värst men eftersom det berör en förälder så berör dig även mig. Hemska saker kan verkligen hända i livet, sjukdommar som tar knäcken på personer och tar dom i förväg. Sorgen är nog stor för min kära far och jag önskar att jag kunde få den försvinna. Men det man kan göra är att stötta och finnas där.
Jag vet inte hur jag skulle må eller klara mig eller ens leva utan min man, han är bland det absolut viktigaste för mig och min familj. Min alfa hane som jag är så stolt över att ha. Kärlek är stort, att få ge och ta i kärleken och få känna lyckan i förhållandet. Vad kan ersätta det. Barnen flyttar ju men mannen är den jag ska leva med hela mitt liv. Det är två helt olika kärlekar, som inte går att jämföra.
Keyla vaknade 07:15 som vanligt, hon är som en väckarklocka. Mellan 07:00-07:30 vaknar hon varje dag. Nu är vi uppe och leker lite men snart kommer hon vilja sova igen, som hon gör varje dag. Jag hoppas att vi kan gå till öppna förskolan sen, för hon behöver verkligen komma ut och leka lite.
KommenteraGodmorgon lördag och alla söta♥
Om två dagar är det alla hjärtans dag och jag ser verkligen fram emot det. Visst vi kan inte göra så mycket av det vi brukar eftersom vi har Keyla men man kan ändå få en bra dag av det hela. Vi brukar vanligtvis åka in till 54an på Södermalm där vi hade vår första dejt. Där äter vi en god middag, tar en efterrätt och en god tropisk drink för att skåla lite. Jag får alltid fina rosor och nån söt liten present. Men det bästa av allt är att vi sitter hela kvällen och bara pratar om oss. Vi bara minst allt det goda även det dåliga faktiskt, som vi gått igenom för att verkligen förstå hur långt vi kommit och hur bra vi har det i dagsläge. Det är stund då vi verkligen känner oss lyckliga och enade. Självklart känner vi så ofta och pratar ofta om oss men vissa dagar blir det lite extra.
Jag är trött, sliten och less på att va på golvet lekandes med en bebis. Jag behöver min paus på kvällarna och helgerna för att orka runt i hemmet, med mig själv, med graviditeten och alla/allt annat. När mannen kommer hem tror jag att jag ska få den tiden men så blir det aldrig. Eddie försöker ta henne men K blir glad på avstånd men kommer sen till mig. Om Eddie tar upp henne så skriker hon, gråter och protesterar högt. Så högt att jag tillslut inte orkar höra på mer. Mitt glada humör som jag försökt hålla vid liv hela dagen, krossas direkt och kvar blir en bitter mamma som inte får andas. Jag kvävs sakta men säkert ner till nått jag inte gillar längre.
Det enda som är okej att Eddie gör är att natta henne, det gör han nästan varje natt och då är det inga problem. Men att va med sin egna pappa, leka, busa eller nått det går bara inte. Men hur gör då en mamma för att återhämta sig och orka igenom veckan om man aldrig får andas lite? Tårarna bara rinner ner för kinderna, desperationen kommer inte ens krypande längre utan springandes i hela kroppen och paniken över att inte få andas själv är skrämmande. Hur återhämtar en mamma sig?!
Ibland har vi familjemedlemar som inte mår så bra psykiskt. Ibland kan dom gå igenom tider som är riktigt jobbiga och allvarliga. Det gör ont, det sårar och det oroar en som älskar dom. Det värsta av allt är att man känner sig så försvarslös. Vad kan man göra, vad ska man säga? Men tyvärr kan man inte alltid göra nått, ibland måste vi inse att det är utom vårat räckhåll. Det enda vi kan göra är att finnas där, stötta och förstå.
En i min familj/släkt går igenom nått väldigt jobbigt och det gör mig ont. Jag kan inte göra nått, hjälpa till med nått och det känns jobbigt. Men det jag kan göra är att finnas där, ställa upp i alla lägen och förstå så gott jag kan.
Jag finns här!
