VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Åsikter

Jag älskar att lyssna på Rix Morgon Zoo gänget och i morse handlade det om att lyssnarna skulle ringa in gällande ”dålig uppfostran”. Alltså om man hade något exempel på när man sett, hört eller upplevt dålig uppfostran. He he, det här är ju ett ämne för mig. Jag är inte perfekt, absolut inte, men jag krockar väldigt mycket med samhällets sätt att uppfostra sina barn. Jag vet inte ens hur man kan kalla det uppfostran. Det krävs att man är engagerad, har regler och säger ifrån för att ha en uppfostran men det gör man ju inte. Dagligen ser jag hur dagens föräldrar i Sverige blir överkörda av sina barn och tappar kontrollen redan vid barnets 5 års ålder. Allt skylls på trots och sen släpper de händerna i luften.. ”ja vad ska man göra” är det jag hör.

De vuxna vågar inte säga till längre, vågar inte ha regler, vågar inte ha sina egna åsikter och tro på sig själva om vad som borde vara och inte vara. Man pratar ihop sig med andra vuxna och kommer överens om när barnen ska ha mobiltelefon eller få komma hem.. egen vilja, egen åsikt, egna regler, finns inte nästan.

latinos-husliv

Barn sparkar någon och det räcker med att skolan säger till.
Barn förolämpar och svär, skolan gör inte mycket och än mindre föräldrarna.
Barn sitter med mobiler och paddor fastklistrade på fejset men det gör ju föräldrarna också så vad är skillnaden.

Jag har tusen exempel, miljontals. Men nej, missuppfatta mig inte, jag är INTE perfekt, jag har inte perfekta barn. Men jag har regler, jag har åsikter, jag tror på mig själv i min uppfostran och lär barnen vad som är rätt och fel. Min äldsta dotter är 9 år och har fortfarande inte telefon för jag ser inte vad hon ska med den till. Andra klagar över att ”har ni också problem med era barn och mobilen?” …”Nej, för vi har regler”, är mitt svar.

Farsta_stockholm_bloggare tokiga-fun-foto-latinos-colombiana-sweden

Kommentera

Annons

Våga släppa taget

Jag såg en sak på Instagram som fick mig att undra lite.. Mama.nu hade lagt ut ett citat som fick en massa likes med kommentarer om att de allra flesta kände igen sig. Min hjärna började ju analyseringen direkt…

influencer-bloggare-strongmama

Jag förstår vad de menar. Men jag måste säga att jag undrar lite hur det här samhället har blivit? Vad gjorde man förut, innan man hade iPad? Antagligen så umgicks man med sitt barn eller så kunde de rita, läsa en bok, hjälpa till med maten eller vad det nu än va. Vad gör man idag? ”Ta iPaden så ska mamma laga mat/städa/tvätta/läsa en bok/ta det lugnt..” Umgås man inte längre? Är det så farligt att inte ha en iPad på kvällen?

Herre Gud, prata med era barn. Lyssna på er barn. Va med era barn!! 
Måste det gå så långt att man förlorar ett barn till en tragiskt olycka för att kunna lära sig en läxa om livet. Om att ha tagit mer vara på tiden, om att ha umgåtts mer medan man hade barnet hemma.

Ja jag fattar och vet att man som mamma behöver egen tid och vila lite. Det är inte lätt att vara mamma, men ärligt, ska iPaden vara lösningen? Det går faktiskt att varva ner med ett papper och penna och bara rita med sitt barn också. Man behöver inte alltid ha något att prata om, det är okej att vara tyst också, man kan prata om det man just ritat senare, när man är klar. Våga släppa elektroniken, våga vara med ditt barn, våga.

Kommentera

Annons

Dagens generation

Jag blir lite rädd över hur man ska kunna kommunicera med dagens barn. På min tid så var man barn, man lekte och man pratade mycket. Jag kommer ihåg hur jag kunde sitta i timmar (!) med mina vänner på gården, i portar om det var kallt eller i tvättstugan för att värma oss. Vi snackade och snackade hur länge som helst men det var underbart. Jag vet inte ens vad vi pratade om men intressant måste det ha varit för man ville aldrig hem, haha.

Men om man ser dagens barn så kan de inte umgås utan mobiler.
När vi var vid majbrasan tex, så pratade man med flera grannar, vänner och barnens kompisars föräldrar. Alla hade en sak gemensamt, ”problem med mobilerna” som de kallade det. Vi pratade med de alla vid olika tillfällen så det var inget de visste att de hade gemensamt. Men mobilerna verkar vara ett återkommande ämne mellan föräldrar. Ändå är det ingen som sätter ner foten och har regler för sina barn.

mobil-telefon-influencer-sociala-medier

När vi får frågan ”har ni också problem med mobilerna och barnen?” Så svarade Eddie glatt ”nej faktiskt inte, vi har regler..” Och där stod jag stolt över att vi har faktiskt inte de problemen. MEN det är min räddning, för barnens vänner har ju mobiler och får ha de med sig överallt, vilket ändå skapar en osocialt umgänge och därmed en brist på kunskap kring kommunikation.

Då är min undran, hur ska man kunna prata med sina barn då? Hur ska man skapa en kommunikation, förtroende, tillit, öppen kommunikation som man behöver ha med sina barn inför en äldre framtid som kallas tonåren. Går det ens att ha en öppen kommunikation med barnen i denna generation? Barn som växer upp med en mobiltelefon i handen från 6 års åldern, är det ens möjligt att kommunicera med de när de är 13 år? Jag undrar jag.

influencer-blogg-lafamilia-kids-barn

Kommentera (2)

Annons

Dagens tanke

Undra varför det är så med många människor, att det alltid ska sticka i ögonen, vad andra gör och inte gör? Om det finns en kollega som går hem tidigare än andra, vad rör det dig?
Om det finns en kollega som tar 15 min länge lunch, vad rör det dig?

Jag fattar att det kanske känns orättvist men du har två val. Antingen så gör du likadant och njuter av att ta en extra lång lunch ibland och att sluta tidigare eller så kniper du käften och gör ditt jobb bara, utan att bry dig om vad andra gör.

Mina kollegor tar nästan alltid 1 timmes lunch men jag tar bara 20 minuter. Vad gör det? Man ska väl fokusera på sitt egna arbete. Ja om vi är ett team så kanske det blir att jag gör mer än vad de gör på luncherna men samtidigt kan jag kompensera det på annat sätt andra dagar eller helt enkelt använda det som en fördel för mig mot chefen, att jag gör bra ifrån mig och därmed ska det synas på min lön. Ja alltså det finns så många sätt att se på det men bottom line det jag vill säga är att vi måste sluta vara så avundsjuka och så PK med allt. Chilla, lev livet, njut av livet, sluta se bagateller på blodigt allvar, gör du ditt, sköt du ditt så blir ditt liv så mycket enklare ta mig f*n.

Peace and love ☮️

kärlek love amor yourself respekt hat

 

Kommentera

Annons

Twerkande barn

Gällande klassdiscot som storasyster va på häromdagen….

Jag blir så rädd för dagens barn, jag kan inte ens säga dagens ungdomar för det handlar inte ens om ungdomar, det är barn på 9 år. Jag blir mörkrädd för dagens tider men också för framtiden..

Min äldsta dotter var på klassdisco och jag följde med upp för att lämna henne. Hon fick valet att ha mig där eller inte. Hon sa att jag inte behövde vara där men tog med sig klocktelefonen (armur med mobilfunktion). Hon får inte gå ut med mobiltelefon än, trots att alla vännerna får det. Jag förstår inte grejen med att ge en mobil till en 9 åring? De umgås inte ens längre, barnen, de snapchattar trots att de står 3 meter ifrån varandra!! Hur idiotiskt är inte det?

Jaja, det första jag möts av är vissa barn som klätt sig som om de vore 18 år. Otroligt sminkade, med mascara (obs NIO åringar), ögonskuggor, puder, concealer (till vad?!?!) och läppstift. Vad i helvete tänker föräldrarna med?

För det andra så ser jag deras kläder, kortkort och utmanande kläder. NIO år. Vad händer?! Hur kommer dessa barn se ut när de är 13 år om de redan nu klär sig i kortkort, sminkar sig och beter sig som små tonåringar??

vacker_skonhet_love

När jag sen kommer och hämtar dottern så möts jag av samma tjej med överdriven stil, som står och twerkar !!! Då har hon bett en av killarna att hålla i kameramobilen och filma henne när hon mitt framför alla, står och böjer sig fram med kroppen och försöker twerka. Alltså vad i helvete?! 9 år och twerkar inför kamera inför alla som är där? Vag kommer hon då göra vid 12, 13 år? 16 år, 19 år?

Ännu en gång så känner jag mig missplacerad i det här samhället. Jag har inget här att göra, jag vet inte hur jag ska uppfostra barn här, jag har noll förståelse för smink, mobil och twerkande på en 9 åring. Men vart ska jag ta vägen? Skogen, latinamerika, grönland? Är det bara jag liksom? Barn är inte barn längre, de är tonåringar direkt efter småbarnsåldern. Vad hände?

familjeliv

Kommentera

Senaste uppdateringar från mig