VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Lite känslor ibland..

selfie-i-solen-tänker-på-livet.jpg

OMG ibland känner jag att jag inte hinner med livet… Det ska jobbas, det ska inhandlas höstjackor, vinterjackor, höstmössor, höstvantar, vintermössor, vintervantar, stövlar, sneakers, gymnastikskor, fodrade skor, boots, regnjackor, höstkläder, planeras inför höstlovet, köpa hem min hudvårdsserie, städa i ute förrådet innan det är för kallt, rensa i alla garderober, fixa handfat och dusch som inte är som det ska, hämta paket, lämna paket, planera julen, börja tänka juklappar för att dämpa stressen lite..(vilket skämt), tänka ut middagen till ikväll, packa gymnastikkläder till barnen, frukt till skolan, fylla i lappar, lämna in, göra läxan med barnen, sa jag höstmössor?

Kan någon bara komma på en bra mammadrog som gör att man blir lugnt och harmonisk trots allt det ovannämnda, en drog som får en att planera lugnt och bra, på ett mindre panikartat sätt än ovan. När ni hittat en sån drog… Hör av er! Kontakt: bloggensinfo@gmail.com

stressad-mamma_

Kommentera (1)

Annons

Avis och funderingar

Jag är så avis på en familjemedlem som ska åka till Latinamerika på julen. Jag dör inombords av att veta att jag inte åker till Colombia i år heller. Jag dör lite varje år som jag inte åker. Vill se mitt folk, min familj, min släkt, mina kusiner, höra mitt språk, musiken, dansa och njuta av ”vintern” med dess 28 grader mitt på julen! Saknar och längtar, det är nostalgi på högnivå.

Min plan var verkligen att åka det här året så att E och jag kunde dra någon annanstans nästa år när vi fyller jämnt. Men nu blir det inte Colombia i år så jag sitter och klurar lite på om vi skulle åka på sommaren, typ augusti kanske (?) till Colombia och ta en vecka i någon kust av Colombia. Typ San Andres i Colombia, som är en karibisk ö.

Äh jag vet inte, det är mycket spekulationer, mycket pengar och lite tid. Vi får se hur allt blir men jag vill och behöver åka ganska snart.

mi tierra

Kommentera

Annons

När slutar man blogga?

Jag har funderat lite på det här med storabloggare och deras framtid. Undra hur länge man kan vara yrkesbloggare och ha en inkomst på det? Det mesta i livet har ju ett slut och jag ser inte riktigt vad de kan jobba med. Det finns säkert en massa de KAN jobba med men inte ”vanliga” offentliga jobb, det måste bli för jobbigt. Utan att nämna namn så undrar jag lite om hur och vad de skulle kunna jobba med. Inte på kontor tror jag, dels för att tiderna är för strikta för de, det vore att låsa in ett vilddjur i en liten håla. Efter den friheten man har med en blogg så vore det döden att sätta stora bloggare på kontorsjobb eller låsta tider.

Men sen vet jag att många är ju smarta, som Isabella L tex, Elaine E, Paula U och några andra.. alla de har ju antingen pluggat till olika saker, håller på att plugga eller har företag som inte är själva bloggen. DET är att trygga sin framtid. DET är att investera i framtiden och säkra den. Smart gjort tjejer.

Till övriga skaran som är stora och bara lever på bloggen, undrar jag hur de tänker, vad är planen och blir de inte rädda för framtiden?

Detta är inte kritik, detta är ett undrande och bara lite funderingar. 

att planera och att leva lamadre alltforforaldrar blogg

Kommentera

Annons

Min dag närmar sig

Min mor … alltså jag fyller ju år snart. Jag är ensambarn, så jag är rätt bortskämd än idag. Mina föräldrar (min mamma) kan fortfarande fråga vad jag vill ha, min pappa försöker övertyga mig om att jag är stor nu haha, kommer aldrig att hända. 😛

Men ärligt, det här med åldersnoja.. kan vi vara lite ärliga. Man ska typ acceptera sig hela tiden, vilket självklart är ju KANON om man känner så till 100% Men det är svårt ibland. Jag trivs med mitt utseende, har unga gener och ett rätt så omoget sätt att vara på, vilket för mig närmre mina barn med mitt busiga sinne som är barnsligt än idag. Jag är nöjd med vad jag åstadkommit hittills under mitt unga liv. Jag har levt livet, festat vansinnigt, varit galen, tappat det helt, återfunnit det igen, varit ärlig, oärlig, varit i förhållande, varit singel, levt tillsammans, levt ensam, rest runt omkring, hittat drömmannen, gift mig, skaffat barn, flyttat, etc Jag har levt mitt liv bra, jag är mycket nöjd med vad jag har gjort och varit med om, det har skapat mig, det har format mig som jag är idag.

Men det här med ålder.. att verkligen närma sig 40 år med stormsteg, det har jag otroligt svårt att smälta. Samtidigt som jag har en stolthet inom mig som säger ”jag har levt ett grymt roligt liv under mina år och ser lyckligtvis otroligt mycket yngre ut än vad jag är..” så känner jag ändå att det är jobbigt att representera åren för att alla jag träffar nuförtiden och klaffar bra med är alltid minst 4-6 år yngre än mig! Känns påfrestande att alla tror jag är yngre för att behöva chocka de med min ålder. Orka. Kan vi inte bara skippa åldern! :)

jag fyllar ar grattis fodelsedag LAMADRE

Från en annan födelsedag, mins inte när 😀

Kommentera (2)

Annons

Mammakroppen har skapat liv…

Något som verkligen gör mig bara så trött på andra, är när jag läser överallt hur man ska acceptera och vara tacksam för sin mammakropp för att man burit x-antal barn och kunnat skapa liv. Och ja visst håller jag med om det, såklart. Jag är tacksam för att jag fått den chansen, för att min kropp kunde och orkade, för att jag har mina två vildingar och är frisk så vitt jag vet.

Men allt det där som kommer till.. det som man helst inte talar om, det som man behåller för sig själv och som man försöker förtränga att det ens känns jobbigt. Allt det där som man kan skriva på en lång lista av småsaker men ändå tynger en som stora bergsstenar. Allt det där som får en att grubbla på nätterna ibland och nästan får en att nå en ångestladdad känsla.

Ja allt det där gör att jag känner att jag inte alls kan vara glad, lycklig, tacksam till max, njuta och slappna av i livet. Måste jag det? Måste jag acceptera? Måste jag le och se glad ut för att jag har mina två barn? Får jag inte kämpa på mitt sätt som jag vill och förmår, oavsett om det är med dieter, operationer, träning varje dag, schemalagd kost och alla mina tusen mellisar om jag så vill? Måste jag hymla med att jag tränar och (försöker) äta rätt för att jag faktiskt VILL GÅ NER I VIKT. Måste jag hymla med att jag inte TRIVS MED MINA EXTRA KILON. Måste jag hymla med att jag KÄNNER MIG STOR OCH TJOCK. Måste jag hymla med allt det där bara för att du inte kan läsa en text utan att ta åt dig? Det handlar inte om dig, det handlar om mig. Det handlar om vad jag känner för mig själv, det handlar om vad jag känner inom mig, mina känslor inte dina. Det handlar inte om min syn till dig, jag bryr mig inte hur du ser ut, jag ser bara en människa när jag ser dig, smal, stor, tjock, skinny, normal, oavsett vad så ser jag en människa bara. Men när jag ser mig.. då känner jag inte igen mig.

Låt mig känna vad jag vill, ta inte ifrån mig min rättighet till mina känslor. Gör det inte till en grej om dig, för det handlar bara om mig.

ungdom_fit_singel_barnfri

Kommentera (4)

Senaste uppdateringar från mig