VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Mina krav på mig själv

Post contains adlinks

Wohooo!! Nu är det bara en dag kvar till semestern kickar igång. Jag ska kasta av mig finbyxor och skjorta och ta på mig sommarkläderna. Nu behöver vi bara få bättre väder här så att vi kan njuta av de sista dagarna innan vi åker. Det känns så härligt att snart få se sin släkt, hålla i bebis och bara njuta av härligt väder med god mat. Vi är inte borta länge men det är ju bättre än inget alls, man kan inte vara allt för kräsen. Man kan inte få allt man önskar inser jag nu. Men jag strävar alltid efter att på något sätt få allt jag vill ha och då är det inte ens på mig själv jag tänker på, utan mina barn.

Jag vill att deras sommarlov ska handla om sol, bad, strand, familjehäng, picknick, parker, cykla, springa, äta glass, äta gott, ha lätta kläder och bara vara smutsig som ett litet gatubarn. Det är vad jag vill kunna ge barnen men jag vet inte hur det blir denna sommar och det är, helt ärligt talat, något som oroat mig lite. Jag vet inte om jag har för höga krav på mig själv eller om de också känner för de här kraven så som jag gör. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag får höra från mina barn ”vad tråkigt det är att vara här” när vi är i Colombia, pga alla släktbesök och inget roligt för barnen? Jag skulle känna mig skyldig, hemskt som mamma och egotrippad. Det är ju jag som vill dit, det är jag som vill hälsa på bebisarna som fötts, det är jag som vill till mitt hemland, det är jag som vill träffa släkten. Alltså visst är det viktigt att de också stärker rötter men ni förstår nog hur jag menar.

Jaja, nu är det ju fredag, helg och snart går vi alla på semester i familjen!
När går ni på semester?!

 

Solglasögon / Skor / Topp / Väska / Shorts / Örhängen

Kommentera

Annons

Morgontankar och pepp

beauty-skonhet-lamadre-blogg

Morgon babes, jag vaknade energisk idag, trött på utsidan men energisk på insidan. Jag vill åstadkomma så mycket, jag vill hitta på så mycket men jag har inte alla verktygen och kunskapen för att göra det jag vill göra. Jag har heller inte kraften att stoppa tiden och hinna med allt men det är väl något vi alla känner antar jag.

Ibland bubblar det nya ideer inom mig, nya krafter och ny energi men jag hinner sällan få till det från känsla till verklighet, vilket är otroligt tråkigt.

Jag har börjat läsa den där boken som jag nämnde, Ångra Inget och jag tycker den är motiverande. Att hitta sitt varför man går upp tidigt på morgonen, vad som får en att vilja vakna, vad som driver en, att bryta ner stora ämnen till en liten mindre kärna, det är mäktigt. Jag brinner för såna ämnen, jag älskar känslan att sluka i mig nya metoder från en bok och vill testa de alla på en gång. Men det är där det brister för mig, jag vill så mycket på samma gång att jag tillslut inte gör något alls. Jag behöver bryta ner det till en metod, en sak, en väg i taget. Och där står jag nu, vad ska jag börja med, vad är viktigast, vad är min prio, vilken väg tar jag just nu som är bäst för mig?

Det enda jag vet just nu, är att det är så härligt att leva när man inser att meningen med livet är att skapa det liv vi vill ha. Vi ska och kan skapa de liv vi önskar oss, vi måste bara sluta drömma, sluta önska, sluta klaga och börja agera, börja planera, börja förverkliga lite mer. Det är inte lätt, det går inte snabbt men det är meningen att det ska gå vägen så fort du hittat din väg och din metod.

Lev livet, lev här och nu, lev full ut.
Ha en fin torsdag. 🕉

beauty-selfie-instagram-bloggare

Kommentera

Annons

Åsikter

Jag älskar att lyssna på Rix Morgon Zoo gänget och i morse handlade det om att lyssnarna skulle ringa in gällande ”dålig uppfostran”. Alltså om man hade något exempel på när man sett, hört eller upplevt dålig uppfostran. He he, det här är ju ett ämne för mig. Jag är inte perfekt, absolut inte, men jag krockar väldigt mycket med samhällets sätt att uppfostra sina barn. Jag vet inte ens hur man kan kalla det uppfostran. Det krävs att man är engagerad, har regler och säger ifrån för att ha en uppfostran men det gör man ju inte. Dagligen ser jag hur dagens föräldrar i Sverige blir överkörda av sina barn och tappar kontrollen redan vid barnets 5 års ålder. Allt skylls på trots och sen släpper de händerna i luften.. ”ja vad ska man göra” är det jag hör.

De vuxna vågar inte säga till längre, vågar inte ha regler, vågar inte ha sina egna åsikter och tro på sig själva om vad som borde vara och inte vara. Man pratar ihop sig med andra vuxna och kommer överens om när barnen ska ha mobiltelefon eller få komma hem.. egen vilja, egen åsikt, egna regler, finns inte nästan.

latinos-husliv

Barn sparkar någon och det räcker med att skolan säger till.
Barn förolämpar och svär, skolan gör inte mycket och än mindre föräldrarna.
Barn sitter med mobiler och paddor fastklistrade på fejset men det gör ju föräldrarna också så vad är skillnaden.

Jag har tusen exempel, miljontals. Men nej, missuppfatta mig inte, jag är INTE perfekt, jag har inte perfekta barn. Men jag har regler, jag har åsikter, jag tror på mig själv i min uppfostran och lär barnen vad som är rätt och fel. Min äldsta dotter är 9 år och har fortfarande inte telefon för jag ser inte vad hon ska med den till. Andra klagar över att ”har ni också problem med era barn och mobilen?” …”Nej, för vi har regler”, är mitt svar.

Farsta_stockholm_bloggare tokiga-fun-foto-latinos-colombiana-sweden

Kommentera

Annons

Våga släppa taget

Jag såg en sak på Instagram som fick mig att undra lite.. Mama.nu hade lagt ut ett citat som fick en massa likes med kommentarer om att de allra flesta kände igen sig. Min hjärna började ju analyseringen direkt…

influencer-bloggare-strongmama

Jag förstår vad de menar. Men jag måste säga att jag undrar lite hur det här samhället har blivit? Vad gjorde man förut, innan man hade iPad? Antagligen så umgicks man med sitt barn eller så kunde de rita, läsa en bok, hjälpa till med maten eller vad det nu än va. Vad gör man idag? ”Ta iPaden så ska mamma laga mat/städa/tvätta/läsa en bok/ta det lugnt..” Umgås man inte längre? Är det så farligt att inte ha en iPad på kvällen?

Herre Gud, prata med era barn. Lyssna på er barn. Va med era barn!! 
Måste det gå så långt att man förlorar ett barn till en tragiskt olycka för att kunna lära sig en läxa om livet. Om att ha tagit mer vara på tiden, om att ha umgåtts mer medan man hade barnet hemma.

Ja jag fattar och vet att man som mamma behöver egen tid och vila lite. Det är inte lätt att vara mamma, men ärligt, ska iPaden vara lösningen? Det går faktiskt att varva ner med ett papper och penna och bara rita med sitt barn också. Man behöver inte alltid ha något att prata om, det är okej att vara tyst också, man kan prata om det man just ritat senare, när man är klar. Våga släppa elektroniken, våga vara med ditt barn, våga.

Kommentera

Annons

Dagens generation

Jag blir lite rädd över hur man ska kunna kommunicera med dagens barn. På min tid så var man barn, man lekte och man pratade mycket. Jag kommer ihåg hur jag kunde sitta i timmar (!) med mina vänner på gården, i portar om det var kallt eller i tvättstugan för att värma oss. Vi snackade och snackade hur länge som helst men det var underbart. Jag vet inte ens vad vi pratade om men intressant måste det ha varit för man ville aldrig hem, haha.

Men om man ser dagens barn så kan de inte umgås utan mobiler.
När vi var vid majbrasan tex, så pratade man med flera grannar, vänner och barnens kompisars föräldrar. Alla hade en sak gemensamt, ”problem med mobilerna” som de kallade det. Vi pratade med de alla vid olika tillfällen så det var inget de visste att de hade gemensamt. Men mobilerna verkar vara ett återkommande ämne mellan föräldrar. Ändå är det ingen som sätter ner foten och har regler för sina barn.

mobil-telefon-influencer-sociala-medier

När vi får frågan ”har ni också problem med mobilerna och barnen?” Så svarade Eddie glatt ”nej faktiskt inte, vi har regler..” Och där stod jag stolt över att vi har faktiskt inte de problemen. MEN det är min räddning, för barnens vänner har ju mobiler och får ha de med sig överallt, vilket ändå skapar en osocialt umgänge och därmed en brist på kunskap kring kommunikation.

Då är min undran, hur ska man kunna prata med sina barn då? Hur ska man skapa en kommunikation, förtroende, tillit, öppen kommunikation som man behöver ha med sina barn inför en äldre framtid som kallas tonåren. Går det ens att ha en öppen kommunikation med barnen i denna generation? Barn som växer upp med en mobiltelefon i handen från 6 års åldern, är det ens möjligt att kommunicera med de när de är 13 år? Jag undrar jag.

influencer-blogg-lafamilia-kids-barn

Kommentera (2)

Senaste uppdateringar från mig