VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Ska man lämna allt?

Det jag saknar med den här bloggen, är hela mitt arkiv jag har. Det finns många orsaker till varför jag inte velat fortsätta blogga men ibland finns det en liten gnistra fortfarande som glöder för att fortsätta blogga här. Jag har skrivit på en blogg nästan varje dag sedan 2009, det är många år. Det började när jag blev gravid. Jag har dock bloggat under olika bloggnamn för att jag är en sån person som sällan kan stanna på samma punkt. Japp något att jobba med hör jag. Jag behöver konstant utmaning, förändring och förnya allt.

min-graviditet_69007269_130336201

Jag har haft MissDQ, Dianasblogg, Liveyourdreams och nu LaMadre. Och här stannade jag som längst tror jag. Arkiven har nästan alltid funnits med så därför svider det ännu mer att behöva stänga ner här. Jag vet inte om jag klarar det. Någonstans vill jag inte det.

retsbebis_135457089

Jag har så många underbara bilder och tankar nerskrivna här. Sånt som är så kul att gå tillbaka till och läsa. Och egentligen, varför ska man behöva stänga ner någon man tycker om så mycket? Bara för att livet blir lite tungt så behöver man inte alltid starta om på annat ställe. Jag kan ju fortsätta här egentligen, men det är något som tar emot också.

Jag vill inte ge upp mitt härliga arkiv och mina dagar som finns här, nedskrivna. Barnens uppväxt, våra hem och mina känslor.

Bild-2015-01-26-kl.-18.54-5.jpg

Bild-2015-03-24-kl.-17.06.jpg

Så många härliga år och minnen. Inte nog med att man ska lämna sitt hus snart för att äntligen få tag i en lägenhet så ska jag behöva lämna mitt andra hem (bloggen), en trygghet att skriva av mig på.

Nä vi får se. Jag får dessutom fortfarande jobb som rullar in här så det är mycket som säger emot att jag inte kan lämna bloggen..

black_lamadre_familjeliv

var paskmiddag 2016

20140606-201707-73027028.jpg

interior_inredning_design_pernilla_walhgren_sagaform

husochhem home casa bloggare altanhang uteplats

Altanhang solar hus och hem

Hus-och-hem-skrivbord.jpg

 

Kommentera

Just feel good

God morgon finaste ni! Det va ett tag sen och nu är jag här igen. Hur har er påsk varit? Jag hade det rätt härligt, vilande men lite trist att inte kunna vara nära min mor och far. Jag har haft rätt mycket att göra med studier, jobb, sociala medier, familjeliv och mycket annat. Men det har varit väldigt skoj att ha mycket att göra.

Jag är ju korttidspermitterad och det ger mig möjligheter att kunna strukturera om min vardag så som jag vill ha den. Visst är det trist att ha Corona som tar över världen men samtidigt har jag fått allt jag har bett om förut, så varför klaga?

positive.jpg

Om jag ska se det positiva med allt som händer: 

-6 timmars arbete (om inte mindre) vilket ger mig mer tid till annat

-Mer egentid, så länge jag har velat ha mer tid för mig själv. Till träning, familjen, barnen, lek, tvätt, matlagning etc nu har jag fått det. Jobbar mindre, med samma lön och mer fritid.

-Ville studera näringslära och anatomi, japp nu har jag tiden!

-Jag ville bli av med all stress. Att gå upp tidigt, springa till jobbet, stressa iväg ungarna, springa hem, träna, äta middag med familjen, fixa matlådor, läxor, natta, duscha och svimma rakt ner i sängen… den stressen är borta! Mer lugnt tempo nu.

Så när det bubblar upp massa negavita tankar och känslor kring allt vi går igenom, så kanske vi ska titta tillbaka på hur vår vardag va innan och vad vi väldigt ofta har önskat oss och inse att vi kanske har fått just allt det vi önskat oss. Nu har vi det, även om det är för en kort period så bör vi ta vara på det så gott vi kan.

Ha en fin måndag och ny vecka.

 

life-thinking-livet-2

Kommentera

Flummigt snack

Buenos dias vänner, hur har ni det denna tisdag. Jag är så glad idag, vaknade på bra humör och piggare än igår. Det händer inte mycket denna dag mer än möten på jobbet, möten i skolan och massa läsning inför en föreläsning jag har inom kort. Jag har börjat se över mina möjligheter inför min framtid och tror mig ha hittat något spännande jag kan tänka mig utbilda mig till, något att jobba med och något att kanske starta eget i framtiden om jag skulle önska det. Men jag tar det längre fram när det börjar närma sig.

På vägen till kontoret så tänkte jag lite på några saker om livet. Ibland känns det som att jag är nära ett kollaps av något slag. Svårt att förklara men det är typ som att jag får min chans att leva ett liv med ödmjukhet och lärdomar som kommer i form av problem, människor eller sorger. Och det är som att om jag inte tar lärdom av det som händer mig och jobbar på mig själv för att bli en bättre människa så känns det som att jag kommer bli straffad för det i livet.

love_life_live_it_respekt

Jag vet och jag hör hur sjukt och flummigt det låter, men det är så svårt att förklara över text. Men jag kan ibland bli rädd över att inte ta livet på lite mer allvar och vara tacksam varje dag, jobba med mina sämre sidor och sikta på att bli en bättre människa, så kommer livet att straffa mig med något hemskt.

Äh vet ni vad, glöm det, vet inte hur jag ska förklara det utan att låta helt freaky haha.
Det jag menar är, ta hand om er, lär er av de misstag vi gör, var ödmjuka och njut av livet.

Kommentera

Aldrig bara lätt!

This post contains adlinks

Något som ofta syns där ute är ju pälsjackor/kappor och vanliga kappor/rockar också. Det är så snyggt, jag har en från Zara som är supersnygg men just nu kommer jag inte in i den haha. Köpte den när jag va flitig och hade bra rutin inne men sen kom för mycket frestelser emellan och gav mig tillbaka det jag kämpat bort. Vad enkelt det är att gå upp men inte ner, för vissa. 🙂 Det härliga är att jag har lärt mig att acceptera att det är så. Det finns två val man kan göra, antingen blir man bitter och hatar allt och alla för att man själv inte lyckas eller så tar man fram tigern i sig och kämpar vidare mot de mål man har. Det gäller nog allt i livet. Det är en mentalinställning som jag övar varje månad på att hålla kvar. Jag vill inte säga varje dag för det är inte sant.

Rätt mental inställning gör livet lättare även i motgångar.
Livet kommer aldrig bara att vara lätt, men vill vi verkligen ha det lätt då?
Jag vill nog inte det, även om vi många gånger tror det. Men det vore ju så tråkigt att ha allt enkelt, lätt och serverat. Jag tycker om att jobba med mål, att kämpa lite och få njuta av stoltheten man känner när man uppnått en milstolpe. Som det här med att köpa bostad i Spanien, att äga något där, det är en milstolpe för mig som heter duga! Stolt är jag, glad och tacksam.

I alla fall, jag kommer aldrig att ge upp med mina mål, oavsett om folk tröttnar på mig eller om jag känner att det får vara. Men ge upp gör jag inte. Så en vacker dag flyttar jag till min lägenhet här i Sverige och sen flyttar till Spanien, når min målvikt och de andra personliga mål jag har. Tills dess får jag köpa en ny jacka hahaha ??

 

1 / 2 / 3 / 4 / 5 / 6 / 7

Kommentera

Ensamheten

Jag pratade med en vän H, häromdagen. Han är en person som ofta haft människor runt omkring sig, som ofta åker omkring överallt och syns, hörs, jobbat på nattklubbar och känner många människor. Men så pratade vi häromdagen om hur han mådde och då får jag höra att han känner sig enormt ensam. ”Ensam? Du känner halva stan”, är min reaktion då. Men det är som han säger, det är en sak att känna till alla i stan, att ha en massa telefonnr i mobilen och tusentals vänner på facebook. Men det är en annan sak att verkligen kunna ringa en vän, en äkta vän som bara vill lyssna på dig och höra hur du mår. Det finns det inte många och det är inte samma sak. Nä det förstår jag med, men det låter otroligt hemskt.

Att vara ensam trots att man känner hela stan.

Jag tror att det är många människor som kan känna igen sig i den känslan. Att ha många telefonnr och känna många är en sak men att faktiskt inte känna sig ensam, att ha genuina människor runt omkring sig är en annan och inget man kan ta för givet. Jag är glad att jag har J. nu när jag inte har Pindy längre. Hon orkade inte leva länger, det smärtar mig än idag, eftersom hon borde ha levt ett vanligt liv, friskt liv, med vänner och familj men så blev det inte. Hon orkade inte mer. Utan J hade kanske jag också känt mig ensam .. men å andra sidan har jag familj, min man och mina barn, mina föräldrar. Det gör att jag nog aldrig kan känna mig ensam tror jag. Jag är så tacksam att jag har min familj.

 

love_life_live_it_respekt

Kommentera (6)

Senaste uppdateringar från mig