Dagen har flutit på bra, vi har hunnit med avslutning på gymnastiken för storasyster, lunchat inne i Farsta Centrum för att fira lite, jag har tränat, lämnat storasyster på kalas och har just hämta henne för att nu lämna över de till mormor. Min mamma kommer över och passar barnen medan E och jag flyr fältet och går på bio (om allt går som det ska).
Fasen vad stolt man blir när man ser ens barns utveckling. Den bästa jämförelsen man kan ha är sig själv och när hon började på gymnastik kunde hon inte göra en kullerbytta snyggt ens. Hon kunde halvt hjula och var långt ifrån att stå på händerna. Men nu hjular hon som ett proffs, gör små volter med hjälp, står på händerna spikrakt och går ner i slitt i luften och är otroligt stark i kroppen. Rak och fin i sin hållning. Jag är stolt över hennes utveckling, hennes kämpaglöd och styrka att ta sig igenom saker och lyckas. Envis och med attityd men hon är banne mig bäst. ♥
Kommentera (1)
Vilken mysig fredag jag fick idag. Den började tidigt med jobb, avbröt för att följa med storasyster till skolan en sväng innan vi begav oss mot kyrkan här i lilla byn 🙂 Där sjöng hon solo lite kort. Vad stolt man blir, även om det är några få ord, några meningar, man skiner upp av stolthet. Inte för sångens prestanda, utan för att hon vågade, för att hon stod där och sjöng ensam vid micken med tre vänner bakom sig. Hon gjorde det. Något jag aldrig gjort eller skulle våga göra själv som vuxen. Hon är min idol. ♥
Jag fick en glimt av lillasyster också som skulle sjunga samma stund som min äldsta. Det skiljer ju inte så mycket mellan de så Förskolenklassen, 1orna och 2orna sjunger ihop. Med andra ord, ettorna och tvåorna är mina småttingar. Så jag sprang fram till lillan och passade på att pussa ihjäl henne. 😛
Sen fick jag springa hem och jobba hemifrån resten av dagen.
Igår saknade jag en kollega som är hemma sjukskriven, så mycket att jag och teamledaren samlade ihop lite pengar för att skicka blommor till henne där hemma. Hon är en varm och mysig person så det blir ett tomrum utan henne och blommor är hon värd så självklart skickade vi de idag. 😀
Jag har till och med hunnit med ett träningspass denna fredag också. Det känns riktigt bra att ha hunnit med det. Jag höll på att säga att då har man helgen klar men i mitt fall så har jag konditionspass både lördag och söndag. 😀 Men det är bra det, något drastiskt måste hända för att se om det sker nått med kroppen. Det har stått still ett bra tag nu. Och det roliga är att min tränare nästan blir arg när jag inte har tålamod.. men hallåå… några år jag har hållit på med det här liksom! Valuta för pengarna tack och för mitt kämpande. 😉
Önskar er nu en trevlig helg… och en fin första advent!
Igår vart det svårt att hinna med bloggandet. Jag kom hem från jobbet, hämtade storasyster och sprang raka vägen in till Farsta centrum för att shoppa några saker vi behövde till hennes party på kvällen. Sen åkte vi hem med 30 minuters marginal och sminkade henne snabbt, så fint jag kunde och körde iväg henne till kompisen som hon skulle gå till Halloweenparty’t med. De var 4-5 kompisar som skulle gå tillsammans. 🙂
Jag stannade kvar på partyt hela kvällen och njöt av att se hur roligt de hade. Att se mina barns leende och glädje är underbart. Det fyller mitt hjärta och är den sanna lyckan i livet, det finns inga bekymmer kvar i livet när man ser de glada och nöjda.
Efter festen 20:30 så ville en kompis hem till oss, sova över. Det är inte ofta vi säger jag till sånt, vi är väldigt familjära av oss och värnar om vår egna tid ihop. Men det kändes som en rolig grej för storasyster så why not? Det gick jättebra och den här flickan är en härlig tjej, lugn, lyssnar och är otroligt fin av sig. De gör sig en bra kombo de två.
Idag hade lillan gymnastik igen, hon var så glad. Hon kom hem så trött, nästan blek men så glad. Sätter sig ner och smäller i sig så mycket mat att vi tappar hakan. Lilla söta gosigen har en sån aptit som heter duga.
Min lilla knasboll har en sån jobbig period just nu, hon lever för sina vänner, hon säger nej till allt, hon är inte samarbetsvillig alls. Så ju mer jag tänker på det så inser jag att något måste jag göra. Jag ”fixar” en av barnen men då kommer nästan med behoven. Jag tror ju starkt på att barn har inte trotsåldrar direkt, utan det handlar om faser som är självklart testande men snarare krävande. De har behov, behoven förändras vart efter de växer och när vi vuxna missar signalerna och inte ger de det de behöver, ser deras behov, så upplever vi de som trotsiga. Fast de bara är i behov av något..
Krångligt jag vet, jag är inte världsbäst på att förklara saker men i alla fall. Jag inser ju att det är jag som behöver stanna upp, andas, iakta och se vad hon behöver. Vart brister jag, vad kan jag ge henne, hur ska vi göra det?
Jag älskar att komma hem och ha tid att göra något med barnen. Idag var visserligen inte min äldsta tjej hemma, hon hade gått hem till en kompis. Lillan försvann snabbt med vänner hon också men sen, sen när jag får ”mamma-tid” så finns det inget bättre.
Jag är nog rätt sträng på många sätt, men jag tror på mina ”regler”, jag tror på att de är bra för mig, för barnen, för familjen och deras framtid. Jag har märkt att många inte lägger större vikt på att hämta barnen 19:00-19:30 när de är hemma hos kompisar en vardag/skoldag. Vi pratar om 7-8 åringar. Och det får mig lite nyfiken på när umgås familjen den dagen eller offrar de det den dagen? Så kan det ju vara.
Jag känner att jag inte kan hämta så sent för jag behöver tid med barnen, mina regler är att max till kl 18:00 en skoldag, sen hämtar jag. Jag tror på att man behöver varva ner tillsammans, ha tid att berätta sina saker man varit med om under dagen, läsa en bok tillsammans, mysa, njuta av varandras sällskap och bara vara. Det är viktigt att bara vara, varje dag få känna att man hinner varva ner. Annars blir det lätt att barnen lär sig stress, stressen att komma hem och fixa kläderna till morgondagen, kolla schemat om det är idrott, har man hunnit med läxan och ev packa upp saker från skolväskan. Sen att hinna berätta om dagen för mamma finns inte, heller inte umgås med lillasyster och det blir till att bara säga ”God natt” och sen stänga dörren.
Nä det är inget för mig eller mina barn. Mitt liv, min vardag går ut på att hitta tid för att vara med de. Varför skaffade jag barn annars? Klart att de är jobbiga, störiga och hemska emellanåt men jag tror på att ju mer tid du ger ditt barn, äkta uppmärksamhet och tid, desto mindre jobbiga och hemska är de. Nu har jag testat det i en vecka, (började förra veckan) att ge lite ärlig, 110-procentig tid, att baka en dag, att spela spel en annan, att bara läsa en bok vissa dagar, allt hänger på hur mycket tid jag har. Jag tränar på kvällen istället för efter jobbet och ger barnen mer tid. De är mer harmoniska, mer närvarande, pratar mer, berättar mer… bara positivt.
Vi är inga proffs men fasen vad skoj vi hade. Eddie slutade tidigare häromdagen och jag också, för att åka hem och baka med barnen 😀 Det är att uppskatta livet, att våga leva, att våga vara närvarande. Ett jobb kan inte vara viktigare än ditt liv, än dig själv, än din familj. Sen respekterar jag att alla inte har samma möjlighet och inställning som jag/vi har. Men jag är tacksam att jag har det, att jag alltid sett ett jobb som vad det är, ett jobb. Thats it, det är inte mitt liv, det är mitt jobb. I mitt liv är det jag som ska styra, inte mitt jobb som ska styra mig. Lets live!
