Många har undrat ang min vikt uppgång och nedgång under och efter graviditeten. Jag kan förstå att många är nyfikna men än har jag inte haft tid att ta kort på mig eller tänka på viktnedgången. Jag gick upp otroligt mycket i vikt med en massa vatten som min kropp samlade på sig under hela graviditeten. Jag gick upp hela 35 kg!! 35 kg med nästan bara vatten. Nu va det tyvärr så att jag inte fick en vanlig förlossning, dem som har vanliga förlossningar brukar rasa ner i vikt med ca 10 kg eftersom kroppen reagerar på en gång. Men med kejsarsnitt brukar kroppen och psyket va lite segare och det kan ta nån vecka extra för att kroppen ska förstå att den ska tappa vattnet. Sen hade jag oturen att få infektionen i livmodern som medförde en massa pumpning av medicinering både rätt in i blodet och i tablett form. Olyckligtvis så binder sån medicinering vätska så jag gick upp ännu mer i vikt i vatten när jag låg på sjukhuset!!
Nu när jag är hemma har kroppen börjat arbeta mer och försöker svettas ut all vatten. Än så länge har bara gått ner någonstans mellan 5-10 kg på 3 veckor (måste köpa en våg så jag har mer koll). Men nu när mitt kejsarsnitt sår snart är helt läkt så ska jag på måndag (imorgon) börja powerwalka igen som förr. Kilona ska ner om jag så kolapsar på köpet, nä inte riktigt så kanske. =)
Bilder och mer uppdaterat kommer nästa vecka när vi köpt en våg och när det gått 1 månad sedan förlossningen.
Nu har det snart gått 3 veckor, 3 veckor sedan helvetet slutade och heven började. Nu har jag landat lite mer och nu kan jag känna efter mer.
Vilken känsla det är, vilken otrolig känsla det faktiskt är att få barn. Det är fortfarande väldigt overkligt för mig att jag faktiskt är mamma, att jag har en dotter och att jag skapt den där lilla krabaten som jag håller i min famn varje dag. En gång i tiden trodde jag aldrig att jag skulle bli mamma, jag visste inte riktigt om jag ville ha barn och va väldigt rädd för att låsa fast mig med det typ av ansvar som barn kommer med. Men nu när jag väl fått min Keyla så förstår jag knappt vad jag väntat på under dessa år. Visst är jag glad att jag väntade, för jag känner mig mer mogen nu än vad jag någonsin gjort, jag är mer redo nu och har dessutom levt hela mitt liv precis som jag velat. Jag har lekt av mig, festat järnet, rest runt i världen och upplevt otroligt mycket saker. Så min tid va rätt, min tajming va rätt att skaffa barn nu. Och vilken känsla det är, vilken underbar känsla det är!!
Jag kan knappt sluta se på henne, jag kan inte sluta ta på henne, pussa på henne. Det känns som att jag snart kommer att kväva mitt egna barn med så mycket påhäng av mamma. =) När jag inte håller i henne och någon annan gör det (tex en familjemedlem) så saknar jag henne, jag faktiskt saknar henne! Det är så sjukt att man kan känna så. Jag är så förälskad i min Keyla, så kär i henne och hon har redan på bara 3 veckor blivit mitt hela liv. Vilken härlig känsla det är att va mamma till min Keyla A. Q.
Jag dras verkligen mellan att amma och ge flaska (ersättning) till mitt barn. Jag har haft olika känslor som typ att jag skäms för att inte amma när jag faktiskt kan försöka, men samtidigt måste jag tuffa upp mig lite och se över vad jag själv vill och stå för det. Många får ju mjölkstockning och sånt som tvingas avbryta sin amning medan jag kan ju faktiskt amma men klarar inte av smärtan. Någonstans inom mig vill jag amma mitt barn för att det sägs vara det bästa och speciellt den första tiden. Jag märker vilken mysigt band vi får oxå, när Keyla ammar från mig. Hon somnar så mysigt och tryggt vid min famn.
Men sen finns det en annan del av mig som känner att jag inte orkar ha ont, jag orkar inte stå ut med smärtan som jag får på det ena bröstet och mina tårar är på väg ner över kinden nästan varje gång jag ammar på just det bröstet. Än så länge ammar jag inte länge eftersom mjölkproductionen inte kommit igång än, så än så länge är det bara 10 minuter per bröst kanske. Jag tänker mycket på hur hemskt det kommer att bli sen när allt kommer igång och jag måste amma i ca 30 minuter/bröst med smärta och allt. Sånt får mig att bara vilja ge ersättning rakt av. Det är lättare, snabbare och bekvämare även om det kan va dyrare. Ego? Ja kanske, men jag är så trött på att ha ont, jag är så less på att plågas och smärtas att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det påverkar mitt humör, min ork och mitt tålamod. Max denna vecka ut och sen vet jag inte vad jag ska ta mig till längre.
Vem har sagt att det skulle va lätt att ha barn? Ingen. Kunde inte någon sagt hur svårt det faktiskt är? Men visst är det underbart, värt alla gånger!
Glad påsk till er alla!!
Idag va det långfredag och långhelg. Familjen är lediga och idag är det besök på listan. Vädret är så fint och allt att vi inte vill sitta hemma bara, så vi tar oss en tripp över till ön (Lidingö) för att hälsa på Eddies familj. Lite orolig är jag för dem har hund och jag vill helst inte att den där smutsiga hunden ska vara nära min bebis, för hunden luktar apa och jag vet inte vad den där hunden har och inte har. Men förhoppningsvis stannar vi inte länge.
Idag är mitt humör väldigt upp å ner, mitt temperament är på väg fram känns det som, jag är trött på det mesta och allt känns tungt. Det enda som faktiskt får mig att må bra är att bära omkring på min älskade ängel Keyla. Hon får mig att le, må bra och orka vidare. Men annars känns det mesta tungt idag.
Det är mycket nu när man har barn, det är nu man märker hur lite tid man har över att göra andra saker. Och dom gångerna man har tid över så är man så trött att man inte orkar göra nått alls. Jag antar att det bara är såhär i början och att det blir lättare sen när man har mer rutin och kommit in i allt. Min infektion är så gott som över snart, det är väldigt lite kvar på den så jag kan börja släppa dom orotankarna som jag hade förr. Sakta men säkert håller vi på att hitta en bra rutin i allt och vänjer oss, fast sömn behöver vi fortfarande.
Idag va vi på barnavårdcentralen med Keyla och hon går upp precis som hon ska. Hon väger nu nästan 4,5kg och är 53 cm lång. Hon växer så det knakar och vi börjar bli rädda över att hon bara kommer att skena iväg med sitt växande utan att vi märker nått. Ja som alla säger, vi måste ta vara på den här tiden.
Då va det äntligen påsk, alla är lediga och det innebär ännu mer besök. På ett sätt roligt på ett annat sätt jobbigt. Man är trött och behöver vila precis som många av mina läsare har skrivit till mig, men samtidigt är det svårt att säga nej till familjen.
Nu ska vi bara slappa, för vi är alla såå trötta!!
