VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Tänd ett ljus..

Skärmavbild 2014-10-31 kl. 21.37.10

 

Från och med i år så kommer jag att ha en ny tradition. En fin men inte så rolig tradition. Att tända ett ljus för min Pindy, varje år. Det gör ont att bara skriva det, så overkligt fortfarande att hon är borta, kan inte förstå det. Det gör så ont och känns så sorgligt.

I år har Svenska Kyrkan ett träd fullt av ljus som du kan digitalt tända. Det finns dock bara några fåtal kvar i Stockholm. Gå in på sidan och skriv vem du tänder ett ljus för och se hur trädet kommer att lysas upp vackert i kvällens mörker.

Tänd ett ljus

Kommentera

Lite saknad

Saknad

God kväll ! 

Har bloggtorka så det skriker om det idag. Vet inte vad som har hänt men saknar inspiration för bloggen just nu. Lider den mot sitt slut eller är det bara jag som behöver en paus eller en förändring? Vet inte.

Är inte deppig men är tänker väldigt mycket nuförtiden. Tänker att jag saknar min vän Pindy, hon som är borta från den här världen. Saknar att bara kunna ringa henne, prata med henne, veta hur hon mår, berätta mina saker. Kan ibland fortfarande inte förstå att hon är borta, att hon verkligen inte orkade mer och gav upp på livet. Kan inte förstå. Är som sagt inte deppig men är fundersam och saknar. Normalt antar jag, att det kommer och går, upp och ner i vågor. Det var ju ändå bara (inte ens) ett par månader sedan. Den 12 juli dog min närmsta vän för att hon inte orkade kämpa mot depressionen mer. Och vilket tomrum hon lämnade!

Jag tror jag bara behöver få vara, få sjunka ner i soffan och släppa taget lite om alla måsten.
Säger God Natt mina finaste. Sov gott och ta hand om dom ni har runt omkring er. ♥

Kommentera

Ceremonin ♥

Vill börja med att tacka er alla fina som har stöttat mig på mail, blogg, sms och personligt idag. Tusen tack till era fina ord. Jag fick er att nästan gråta och ni får mig att nästan gråta med era fina kommentarer. ♥

 

Ni ser nog sorgen i ögonen och förstår nog vilken dag jag har haft idag. Kunde mina ögon vara svartare än vad dom har vart idag, hade vi nog uppfunnit en ny färg.

Ceremonin var vacker, blommorna och alla människorna som delade samma sorg i ett och samma rum. Efter ceremonin åkte vi till en lokal för att skriva i en minnesbok, prata lite och sen var det dags att åka hem för jag var för slut på energi. När barnen kom hem och lekte på golvet så somnade jag på golvet på övervåningen, så slut var jag.  Med ansiktet rakt ner i mattan. Sjukt hur trasig man blir av sorg.

IMG_0807

En av dom mest ärliga bilder på mig, ever. 

IMG_0811

Japp, vi kan också ha det stökigt ibland.

IMG_0815

En sorgsen man som också mist en fin vän, som gav han en massa fina skratt. 

IMG_0824

Blomsterarrangemang till golvet. 

Vilken ledsam, sorgsen dag det har vart idag. Att begrava sin bästa vän är inget jag kan säga är lätt. Mina ben bar mig knappt och om jag inte hade haft min fina man vid min sida så hade jag nog ramlat omkull när jag skulle gå fram till kistan. Att se henne ligga där och veta att hon är kall och borta är så overkligt för mig men samtidigt så sårande i hela själen. Själen går bara sönder och i tu, att en sån fin och underbar tjej skulle råka ut för en sån tragedi, att inte orka mer, att inte klara av att handskas med livet mer än vad hon orkade.

I kyrkan hon valde att gifta sig i, valde hon också att begravas i och även om tanken var fin från hennes sida så gör det bara så vansinnigt ont i hela hjärtat att sitta där, se hennes kista och veta att där uppe stod hon som mest lycklig i sitt liv….  Är hon lycklig nu med? Är hon nöjd nu med att få vila i frid? Är du glad och i frid nu min fina vän?

Nu låter jag dig vara, nu släpper jag dig, nu har jag tagit farväl, må allt bli lättare och bättre från och med denna dag framåt.

 

bröllop pindy

Begravningen

Har valt att sudda ut kistan för att inte chocka och få andra människor som kanske är känsliga att reagera för hårt. För mig var det bara vackert men för andra kan det nog vara hemskt om man är mer känslig. 

Kommentera (12)

Pindys begravning 14/8 – 2014

Pindy4

26/7  1980    –    12/7  2014

 

När jag var som mest ensam så kom du tillbaka i mitt liv, vi vart fina och nära vänner och tillslut bästa vänner. Det gjorde mig ont att veta att du inte mådde bra, det gjorde mig ont att veta att jag inte kunde göra mer för dig än vad jag gjorde. Men olyckan inom dig var mer än bara en skilsmässa, sorgen inom dig var mer än bara att förlora en partner, det hade funnits inom dig i flera år, sedan liten. Din uppväxt var inte den bästa, din saknad av föräldraskap, kärlek, en partner, barn var enorm och tillslut orkade inte du mer.

Fredag den 11 juli åker du hem på morgonen efter att ha jobbat natt-morgon skift. Du ger upp, du tar beslutet … Vi hörde inte från dig på några dagar och några av oss trodde du rest ner till släkten i Skåne andra av oss började få kalla kårar… Jag åker till Eskilstuna – Parken Zoo med familjen, men måndag kväll rasar sms in med efterlysningar efter dig. Jag var en av dom som stod dig närmast i livet, som hade mest kontakt med dig och såg dig mest, så alla sökte sig till mig. Men jag hade inte hört något på några dagar så jag visste inget. Från 21:00 började vi undra, smsa med andra, efterlysa och försöka ringa dig..

Pindy

Vi skickade polisen, låssmed och två bekanta som var i Stockholm, som kunde portkoden till dig.
00:14 får jag samtalet- polisen hittade dig livlös i din bostad!!

”föll ihop 00:14 på hotellets badrumsgolv..”

NEEEJ!! NEEEEJ!– det var allt jag fick ur mig, föll ihop 00:14 på hotellets badrumsgolv, ensam medan familjen sov i rummet utanför. Jag fick hålla en handduk mot min mun för att inte familjen skulle höra skriken som kom okontrollerat ur min mun. Jag kunde inte tro det. Jag kunde inte ens höra vad alla sa i telefon.
Efter några minuter fick jag ringa upp igen, fråga om det verkligen var på allvar det här, om det inte gick att återuppliva dig på något sätt, om det verkligen var försent? Kanske med mun mot mun metoden, kunde du vakna igen, om man ruskade om dig, skakade om dig, slog dig lite… Men som svar, fick jag bara höra att det hade gått flera dagar. Du hade legat där så vacker, så fin sedan fredagen. Polisen berättade att du klätt dig fin, borstat ditt fina hår och legat väldigt fint i din säng och somnat in efter att ha svalt en massa tabletter.

Pindyy

″Polisen berättade att du klätt dig fin, borstat ditt fina hår och legat väldigt fint i din säng och somnat in. ″

Vilken smärta, vilken sorg, jag kunde inte förstå det. Somnade av utmattning 02:00 men vaknade 04:00 igen med tårar som rann och bara grät och grät. Kan inte fatta detta, kan inte förstå att du på allvar är borta. Du, och inte en person på nyheterna eller någon bloggare man läst om, utan DU, MIN vän. Min enda vän som fanns där för mig, helt tiden. Hur ska jag nu gå vidare, hur ska jag nu ventilera, fika och samla på mig energi?

Jag saknar dig så mycket, jag vill ringa dig hela tiden och berätta vad som hänt men det går ju inte, för det var dig det hände. Jag saknar dig så galet mycket, jag behöver min vän, någon att prata med, någon som stöttar mig och som jag kan finnas där för i retur. Jag saknar dig! 

pindy2IMG_0294 IMG_0296 IMG_0337 IMG_0339IMG_0338

Gud vad jag saknar dig min vän!
RIP

Kommentera (16)

Känslor svämmar över..

Nä usch jag borde hålla mig borta från bloggen för resten av kvällen. Mår inte alls speciellt bra just nu och har tusen känslor som svämmar över. Kan inte förstå riktigt att jag ska inte alls ska ”åka och träffa min vän i morgon” som jag har känt hittills under flera dagar nu. Det är nu på kvällen som jag börjar förstå och landa i att jag faktiskt ska ta farväl av henne, sista gången, ingen mer Pindy, som hon hette.

Och ni kan inte ens ana vad som triggade den här känslan överhuvudtaget idag.. Lilla Kiana tittade på Sammys äventyr, en tecknad film. Plötsligt hör jag låten nedan och texten

Stepped into a church I passed along the way
Well, I got down on my knees and I pretend to pray
You know the preacher likes the cold he knows I’m gonna stay…

Och så känner jag begäret av att få höra det igen och igen och igen…. jag bryter bara ihop. Vet inte vad det är men låten triggade hela känslan. Och nu dör jag bara inombords, tårarna bara rinner och rinner, kan inte stoppa dom. Trodde dom skulle komma i morgon, inte i dag, kan inte sluta! Fasen vad ont det gör, fasen vad ledsen jag är, fasen att detta skulle hända min fina vän!

 

Kommentera (4)

Senaste uppdateringar från mig