VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Livet, Livet

Den här eftermiddagen blev inte som jag tänkt mig. Så trist när det blir så men jag måste lära mig att vara mer flexibel. Jag skulle promenera hem idag men så blev det inte, jag skulle hämta barnen. Jag skulle styrketränat när jag kom hem men så blev det inte, jag skulle fixa middagen. Och även om jag klagar just nu så förstår jag att det blir så ibland. Bara så svårt för mig när jag väl ställer in mig mentalt och så blir det inget.

Idag blev det dessutom en rätt så tung dag, med svåra beslut, samtal och tankar. Vi börjar närma oss en begravning och mycket av planeringen ligger på mig. Inte för att jag måste, utan för att jag vill göra allt för att underlätta för min man. E har det redan jobbigt och om jag kan hjälpa han med samtal så han inte behöver höra tunga ord som man inte orkar med just nu, så tar jag de. Men tungt är det ju även för mig som utomstående men ändå ingift släkting.
En tung dag så kommer det bli min verklighet också, då hoppas jag någon finns där för mig, som stöd, som hjälp, som avlastning med det tyngsta. Sen vill jag ju bara att allt det här ska vara över så att det riktiga och stora sorgarbetet kan påbörja och gå vidare, nu känns allt som att det hamnat på paus. Men det värsta is to come.

Jag vill bara se dig lycklig min fina ”Paco Aguilar”, vill bara att du ska må bra. 

familj_familjeliv_aktenskap_kiss_tillsammans_love

Kommentera

Annons

Avundsjuka eller tacksam?

Go’morgon på er! Hur skönt är inte det här, det är ju vad livet går ut på tänker jag. Att få vakna och inte alltid ha något planerat, utan även kunna bara gå upp och vara. Inga måsten, inget alls, bara gå upp, äta frukost, ta sin kopp kaffe och sätta sig med minimalt med kläder ute på altanen. Det är livet.

Det tråkiga var att inse att det var just två veckor sedan svärmor försvann från oss, men tanken att hon nu vilar utan smärta och skitliv, är en liten liten tröst i sig.

Det får mig att tänka på en fråga jag fått för ett tag sen, om jag som familjemänniska och mor inte känner mig ibland avundsjuk på många andra bloggare som reser omkring i livet med vänner och partajar?

grattis_fodelsedag_diana_ung_ungdom_25ar_fest

Och där måste jag säga ja och nej. Jag känner mig inte avundsjuk på de, för det jag ser är att det är ju det enda de har. De har inte en familj som får de att känna en annan mening med livet. De har bara vänner i sitt liv som betyder något, inte en partner, inte familj, inget annat än vänner. För mig är det rätt fattigt. De har heller inte något att stanna kvar för, de åker överallt för att se världen och leva loppan men när de kommer hem så har de fortfarande ett tomt boende att komma hem till. Vilket inte jag har. Så därför kan jag säga nej. Men det enda jag kan säga ja till, är att jag älskar att resa, se världen och skulle väldigt gärna vilja resa mer med min man. Det enda jag kan känna avissjuka på är att de kan slänga pengarna i sjön om de vill, för de har ingen annan att ansvara för. Vilket jag inte kan, för jag har sötnosar att ansvara för, som är det viktigaste för mig i mitt liv och deras välmående och framtid. Så i slutendan NEJ. Jag känner att vi alla har olika faser i livet. Jag har haft min, jag har festar galet, alla dagar i veckan, jag har rest omkring, jag har semestrat, jag har varit singel, jag har gjort sånt som jag velat i mitt liv. Jag blev mamma sent i livet (för att gå på snittet menar jag då) och det är jag tacksam för, för då hann jag leva livet.

Det enda jag saknar och vet att jag ska göra igen, är att resa med min man lite mer. Weekendresor så snart mina fina barn blir lite lite större bara, så att man kan lämna de med mor-far föräldrar och åka.

#vartacksamfördetduhar

blogg_bloggare_familjelivet_karlek

Kommentera

Annons

Tung men tar mig tillbaka

Sorry att jag inte synts till på bloggen men faktiskt så tog det här med svärmors död, hårdare än vad jag tänkt mig. Att se min man så förkrossad har tagit hårt på krafter, sorgen, energin. Att försöka finnas till för barn, min man, för hans blodsfamilj, allt är tungt, svårt. Jag försöker vara stark, jag försöker lyfta upp alla men det är en svår uppgift. Sen är det ännu svårare när man har andra i sin närhet som istället för att vara ett stöd, blir en belastning istället och får en att må sämre. Så det blir tungt, jag ska bära upp alla möjliga och orka vara tålmodig, förstående, snäll, stark och allt men vart hämtar jag mina krafter ifrån? Utan stöd kan jag inte finnas till för andra. Så är det bara. Då kommer jag också att gå under.

rip_dod_death_vila_i_frid

En fin gest av min mor när vi kom hem samma dag från dagen då min svärmor avlidigt. Vackra blommor och en vackert ljus tänt i henne namn. Fy vad vi grät när vi kom hem och såg det. Min fina lilla man, så hemskt att se sin andra hälft förstörd, så ledsen och så otröstlig. Man finns alltid där för varandra men just nu känner jag att jag inte vet HUR  jag ska finnas till, vill bara lindra smärtan men det är rent av omöjligt. Men tiden får läka såren, tiden läker alla sår hoppas jag.

Tack till er alla för ert stöd, era meddelanden privat och på bloggen. Tack fina.

Kommentera

Annons

Lära sig att njuta av livet

alltforforaldrar_aff_blogg

Den här dagen känns tung, vet inte varför men igår började E må väldigt dåligt psykiskt och idag är det min tur. Situationen börjar påverka mer och mer på djupet. Jag har någonstans, trott att detta paserar, det går över. Men det är ju det som är grejen, det går inte över, det paserar inte, min svärmor kommer inte att bli bättre. Det är just det. Det är tungt idag. Man vet inte hur många dagar, veckor, hon har kvar. De trodde inte lång tid men nu har det gått en månad eller mer. Ingen vill se henne ligga där utan liv, det är inget liv att leva. Men det finns inget att göra mer än att vänta ut tiden. När hennes tid är här så får hon ro. Och familjen också.

Jag gör mitt bästa med att lyfta upp mig själv. Jag behöver vara stark för mina barn, för min man och min egna vardag. Det är mycket på jobbet, det är mycket privat, det är mycket med känslor. Det är mycket att bära, det är mycket att orka med. Men en sak som gör livet lite lättare, det är värmen, våren, barnen. Kombon av lyckliga barn i värmen ute med vännerna och lekandes på altan, bakgård och lekplatsen, den ger mig ork.

Tjejerna hade det jättemysigt i helgen, med det fina vädret och allt. Vi gjorde picknickar och mös en hel del. Man lär sig att njuta lite extra i livet nu med såna här livssituationer. Att uppskatta livet lite mer.
Hur var er helg? 

hus_radhus_blogg_bloggare

Kommentera

Annons

Smärta

Det gör ont att se dig lida. Det gör ont att se dig vara ledsen. Det gör ont att inte kunna lindra din smärta.

Det smärtar mig att inte kunna trösta dig. Det smärtar mig att inte kunna säga rätt saker som får dig att må bra. Det smärtar mig att livet är så orättvist mot dig just nu.

Det svider så inni själen att se dig vara så förkrossad. Det gör fysiskt ont i kroppen att höra ångesten inom dig. Det får magen att vända sig ut och in av desperation att inte kunna hjälpa dig på något sätt i din smärta.

min man familjeliv snygging hunk husliv

Kommentera (2)

Senaste uppdateringar från mig