VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Barn och ungdomar

Då och då hajar man till och ser på ungdomar, tonåringar, hur de beter sig ute på bussen, på t-banan, på stan, på gatan. Och jag kan ärligt talat bli lite mörkrädd ibland. Jag blir inte rädd för dem, men jag blir rädd för deras skull, för deras välbefinnande, för deras föräldrar, för mina barns uppväxt, för samhället. Det har väl alltid vart så att ungdomar har en tendens att gå förlorade i olika ämnen, så som förlorat sig i rockmusik, videovåld men nu senast är det i sociala medier.

Man får läsa skräckisar om hur vissa tar livet av sig pga mobbing på nätet, man får läsa om sexuella trakasserier och våldtäkter pga pedofiler på nätet. Jag vet inte hur jag kommer att handskas med det när mina växer upp, vill ha mobiler, ha Instagram, Facebook och kanske bloggar. Jag kommer att vara livrädd för vad som komma skall och hur de kommer att handskas med allt. Kommer de att bli mobbade? Bli mobbare? Bli sexuellt trakasserade? Bli såna som visar för mycket? Frågorna är många, oron är stor.

Fralsningsarmen

Men en sak jag gillar, det är att fler är rädda, fler bryr sig, fler engagerar sig. Frälsningsarmén gör stora insatser i att försöka göra världen lite bättre för ungdomarna. De engagerar sig och skapar sommarkollon, tonårskvällar och föräldrautbildningar. De informerar om hur statistiken ser ut, vad man kan göra för att förhindra psykiskt ohälsa tex, engagemanget är stort och du kan vara med och ta del av allt. Det finns egentligen inga ursäkter från oss vuxna i hur mycket vi borde engagera oss också, vet man inte hur man ska göra så har Frälsningsarmén en massa ideér. Det är ett viktigt arbete det de gör och det är jag väldigt tacksam för.

 

I samarbete med


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Senaste uppdateringar från mig