Vilken kväll. Den är jätte skön och varm, det är en riktigt ”uteserverings” natt men inte för dem som har en 3 månaders baby. Efter att vi vart hos tatueraren så åkte vi in till söder för att fika med Sara, Ronnie och barnen. Vi skulle suttit ute på gräset och fikat men Keyla började gallskrika av trötthet förmodligen så vi började gå. Vi tänkte att vi skulle ta en sväng med henne i vagnen så att hon kanske kunde somna men så fel vi hade. Hon grät mer och mer, det bara eskalerade och tillslut lät hon så otroligt förbannad att vi inte visste vad vi skulle ta oss till. När vi gått några rundor med henne och hon bara skrek/grät så gav jag upp. Det är hjärtskärande och frustrerande samtidigt, att inte kunna få göra nått alls på kvällarna pga hennes kräsna sovrutiner. Borde dem inte bara somna när dem är så små, nej nej. Det är gallskrik och protester redan nu. Så vi gav upp och åkte hem, irriterade och besvikna, besegrade av en 3 månaders baby.
Kanske är vi för kräsna, kanske har vi för bråttom att göra saker. Men den här sommaren som är så skön så vill va självklart kunna va ute på gräset på kvällarna, umgås med vänner som oxå har familj och ha det trevligt även vi. Kanske vill vi för mycket för tidigt. Hon är ju trots allt bara 3 månader. Eller?
