Här är tanken att jag ska få ventilera hur jag upplever min första graviditet. Tankar och funderingar som kommer upp, kanske knasiga men för mig helt verkliga.
Förra veckan började jag känna rörelser från bebis. På mornar när jag låg på rygg kändes (och syntes) det tydligt att bebis tryckte ut på vissa ställen.
Denna veckan har jag redan känt sparkar som till och med känns utanpå magen! Victor har varit för sent fram med handen då de oftast bara har varit 2 snabba pickar åt gången hittills och sedan lugnt. Känns som graviditeten är på riktigt! Aptiten är fortfarande borta och idag spydde jag när ja borstade tänderna efter frukost. Får alltid kväljningar vid tandborstningen.
Idag kom första spyan. Klockan är bara 20.40 men jag ligger redan till sängs. Har mått så illa på eftermiddagen/kvällen idag.. släppte dock lite nu när jag spydde. Känner att jag är hungrig men är inte sugen på någon typ av mat. Allt tar lixom emot att stoppa i munnen. Det enda som funkar problemfritt är isglass. Jag har till och med tagit några till jobbet och lagt i frysen! Som tur är har ja sluppit det värsta illamåendet på jobbtid. Inget hulkande vid frukost, vilket ändå händer relativt ofta här hemma.
För nästan exakt en vecka sedan var vi på ultraljud. Vart lite chockad över att man så tydligt kunde se att de är en liten människa nu. Ultraljudet i v.7 såg det ju ut som en liten böna ?
En liten krabat som helst ville ligga med ryggen mot kameran. Både jag och Victor tror att de blir en liten kille igen. Nestor. Blir spännande att se om vi har rätt i början av juni.
Vi har nu berättat för Victors mamma, pappa, bror och mormor. Min mamma + Göran vet och Annika. Hanna, Lovisa och Cia. Så de börjar bli några stycken nu ? Emma, Sara och Bejbom på jobbet vet samt Sandra, Linda och Malin. Är lustigt nog inte alls intresserad av att berätta för folk denna gång. Det kommer synas tydligt snart ändå tror jag.
När de flesta kommer in i v.12/13 släpper mycket oro för missfall då risken sjunker med 65%. Vi väntar dock 5 dagar till då vi ska göra nästa ultraljud.
Idag har jag varit gravid exakt lika länge som när jag fick missfall i graviditeten innan. Känns sjukt.. den graviditeten kändes längre konstigt nog, trots att vi då knappt hade några orostankar. Men var ju mycket annat runt omkring då..
Idag känner jag mig gravid, till skillnad från förra ”omgången”. Mina bröst har växt markant, tjejmagen putar ut och illamående svallar upp till och från. Kan lika gärna må illa på kvällen som morgonen, mitt på dagen eller natten.
Igår kom första spyan. Precis efter frukost vällde illamåendet upp så jag var tvungen att springa till toaletten och spy ? min bröst har börjat bli något större och de känns tyngre. Skulle inte vilja säga att jag mår illa särskilt mycket utan har mer tappat aptiten. Magen skriker av hunger men kan inte komma på någonting som skulle smaka gott. Knäckebröd med kaviar har hjälpt i dessa stunder. När jag ligger ner på rygg kan jag nu känna en liiiiten liten hård bula vid tjejmagen, innan frukost ?
Så ja, hoppet byggs på! Hoppas hoppas att allt ser bra ut på ultraljuder om 2-3 veckor..
Illamåendet har börjat krypa sig på så smått och brösten känns lite ömma. Inte mycke men de lilla gör mig ändå hoppfull till att det ska gå vägen denna gång.
Träffat min nya barnmorska Eva. Gedigen dam som varit med i branschen länge. Så lätt att prata med! Ett möte som brukar ta 20min max tog 40min istället. Stor skillnad mot Emma som jag hade tidigare. Vi pratade mycket om min oro över att gå igenom ett till ma. Hon lugnade mig dock med att säga att om man såg tydliga hjärtslag på ultraljudet i v.7 så bådar det väldigt gott.
Nästa träff är 4e april. Då ska vi gå igenom provsvaren från de prover jag ska ta några dagar innan samt boka in nästa ultraljud.
Magen idag. V.9 (8+5). Tjejmagen har börjat svullna upp..
