Drama queen VS Superwoman

v.40 (39+3)

Här sitter jag och skriver mellan värkarna.
Sjukt vad allt kan vända fort!

Hade ju en bra dag igår som började med att köra en tvätt med bland annat lillens kläder som vi tänkt han ska ha på sig hem från sjukhuset, småstädade, var på vårdcentralen och lämnade ett blodprov, handlade lite gott att ha med i förlossningsväskan som lösgodis och clementiner. Kikade lite efter julklappar, lagade lax och potatis till middag och bakade kolabakelser. På kvällen tog jag ett fotbad i skurhinken och satt sedan i soffan och läste bok, drack te och åt kakor.
Vad kan klockan ha varit, 21.40?
Gick till toan för att kissa och upptäcker att mina trosor är fulla i blod!
Inte lite fint ljusrosa som jag lärt mig att det kan vara när vattnet går utan mörkrött.
Tänker ”Shit nu får jag missfall”.
Måste ropat till eller något för Virre kom springandes in på toaletten och frågar vad det är som händer.
Där sitter jag hysteriskt gråtandes och säger ”Jag blöder vi måste ringa förlossningen”.
Vi ringer kanske 5 gånger var innan vi till slut kommer fram. Med gråten i halsen säger jag att jag blöder och dom ber oss komma in på en undersökning, omgående.
Jag sprang och bytte tröja och trosor (hade blivit helt genomsvett och ville inte åka in helt blodig) och Virre kastade i några ombyten i förlossningsväskan.
Sekunden senare körde Virre i ilfart till förlossningen.
Hela vägen satt jag och tänkte ”snälla säg att han går att rädda” samtidigt som jag tryckte händerna mot magen och letade efter minsta lilla fosterrörelse.
Var lite lost innan vi hittade rätt men fick till slut träffa en barnmorska som började med att ta mitt blodtryck.
Blodtrycket var lite högt då jag fortfarande var extremt stressad.
Fick byta binda och barnmorskan inspekterade min gamla som hade gått från mörkrött blod till mer mörkbrunt slem. Hon sa att det såg helt okej ut och att det förmodligen var förlossningen som startat.
Där efter fick jag ligga på en brits i 30 min med en CTG (tror jag att det hette) kopplat till magen. Lillens hjärtslag låg först på 165 men sjönk allt eftersom ner till 135-140.
Efter en halvtimme kom barnmorskan tillbaka och sa ”allt ser fint ut, men känner du inte dina värkar?”. Var av jag svarade, ”Nej jag har inte fått några värkar än, bara blod”. Barnmorskan visade då på skärmen att jag hade regelbundna värkar.. Sist men inte minst ville hon göra en gynundersökning.
Kändes som hon försökte trycka in hela näven och det gjorde riktigt ont. Till slut drog hon ut en blodig hand och sa att jag var öppen 1,5 cm, att vi skulle åka hem och invänta värkarna, snart har ni en bebis.

I bilen på väg hem skrattade vi. Behövdes en riktig urladdning efter den jäkla pressen.
Virre berättade att han hade velat slå till barnmorskan under gynundersökningen. Att det såg helt brutalt ut.
Tur han inte gjorde det haha.
Jag bad om ursäkt flera gånger för att ha skrämt upp Virre i onödan 😛
Väl hemma la vi oss i soffan och titta på en serie först. Sedan småstädade vi, gick igenom förlossningsväskan och upptäckte att vi bland annat glömt kameran hemma 😛

Vid 01.30 kände jag att jag skulle prova att sova, hade lite huvudvärk efter stressen och gråten tidigare.
En timme senare kände jag min första värk. 6-8 värkar senare gick jag upp och tog två värktabletter och värmde värmekudden. Sedan dess har jag haft en värk på ca 50sek mellan 4-7 minuter.
C har varit extremt aktiv inatt och bökat runt mer än vanligt i magen.
Måste dock erkänna att jag trodde att värkarna skulle göra ondare.
Känns inte som att det är på riktigt än men gissar att det kommer bli värre snart.
Hoppas hela tiden att det inte ska stanna av utan snarare bli värre.
Dock gör värkarna betydligt ondare nu än vad de gjorde inatt.

Befinner mig nu alltså i latensfasen som kan ta 8-20 timmar.
Hoppas på att ha en bebis inom ett dygn! 🙂