Monthly Archives: november 2015

Caesar Elias Sundbom aka Sölpelle

DSC06689n DSC06697n
Det har nu gått 12 dagar sedan förlossningen.
Hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle klara av en förlossning så bra som jag gjorde och dessutom känna mig återställd såpass snabbt efter.
Till och med blödningen slutade för någon dag sedan :)

Dom senaste dagarna har C fått den stora äran att hänga med August och Moa, Alfred och Linn, Anders och Michaela samt träffa Karin och Tina :)
Han har även tagit sitt andra bad, vilket han verkade älska. Inte en sur min under hela tiden :)
Han har dessutom varit ute på sin första barnvagnspromenad.
DSC06694n DSC06695n
Pappren är nu inskickade till skatteverket, så hans fullständiga namn lär finnas i systemet nu :)
Det blev Elias, Elias från polismannen som förmodligen räddade livet på Victor då han hittade honom i en kartong och lämnade honom på barnhemmet. Även Victor heter Elias i mellannamn.
Hade han fötts på en fredag hade jag dock gått med på att döpa honom till Freda i mellannamn 😛
Dock är han en riktig kräkbebis så hans smeknamn har blivit Sölpelle.

Som gravid rann svetten om mig, nu kan jag även lägga till mjölk på listan.
Känner sig lagom fräsch när man vaknar på morgonen, nersölad i svett och mjölk..
På kvällarna har trycket varit så extremt att jag fått sätta bröstpumpen under och lyckats fylla en behållare bara genom att låta det droppa fritt..
Men får se det från den ljusa sidan. Mjölken verkar räcka gott och väl till gossen. Frysen är nu full med små mjölkisbitar som Virre kan tina och ge om jag skulle vara borta ett tag.
20151127_192917

Tidigare sov lillen 24/7, nu är han vaken lite mer, pytte lite mer. Vid 01 på natten har han sin ”ledsen period” där nästan inget hjälper. Var lite jobbigt i början men nu är jag inställd på att det bara är att gå runt och guppa med honom hud mot hud tills han somnar, nya vanor.
DSC_0153 DSC_0177

Tror jag glömde skriva i förra inlägget att barnmorskan på BVC upptäckte att han har mangolia fläcken. Hade aldrig hört talas om den innan. Hon visade oss bilder från en bok där fläcken satt på exakt samma ställe som hans. Lite coolt ändå.
Fläcken är tydligen ett bevis på att han har en mörkare hudtyp och kommer behöva äta sina D-droppar några år längre än barn med ljus hy. Som barnmoskan sa, ska bli intressant och se hur mörk han blir när han blir äldre :)
DSC_0180 20151122_105022

 

______________________

Uppdatering: Det hette visst Mongolfläck och inte mongoliafläck.

Stora lillkillen

Idag har vi haft vår lilleman på utsidan i en hel vecka.
DSC06674n

I måndags trillade hans navelstump av. Riktigt skönt då den börjat lukta illa det sista samt att jag var orolig över hur det hela såg ut.. Victor såg även när Cs öron ”ploppade ut”. Innan var de helt platta och låg slickade mot huvudet, nu har de fått normal form :)
Natten till måndag samt hela måndagen har han sovit mer eller mindre konstant. Jag har väckt honom var tredje timme för amning, men han har somnat om direkt efter. Så vi är rejält utvilade vid det här laget då detta sovandet hållit i sig sedan dess. Måndagen var vår första dag helt ensamma som familj. Inte ett enda besök var inbokat, kanske därför han sov så gott 😛

På tisdagen grejade vi lite hemma (C sov igenom hela dagen igen) och på kvällen åkte vi till farmor och farfar för middag. Det gick toppen då han passade på att sova även där. 😛
DSC06675n

Dagen idag startade med ett besök på BVC, där han fick beröm av vår nya barnmorska Gunilla.
På 5 dagar har han gått upp hela 340g och väger där med 3200g nu :)
Samt vuxit 0,5cm på längden och 0,5cm i huvudomfång sedan födseln.
Stora lillkillen nu :)
DSC06682n

Efteråt tog vi en biltur till Stuvbutiken och skjutsade runt C i bilbarnstolen i en kundvagn, svängde sedan förbi ICA där vi handlade lite frukt och hämtade ut några paket. Han sov hela tiden 😛

Så det rullar på bra. Han sover, bajsar, äter, skriker lite ibland och växer :)

Vägde mig förövrigt igår. Jag har gått ner 9 kg sedan förlossningen. Kroppen är bra häftig.
1ve
Magen 4 dagar innan C tittade ut och magen 7 dagar efter.
Ser fram emot att börja träna snart!
Just nu känns magen mer eller mindre som en mjuk bulldeg 😛 alldeles moschig.

Förlossningen och tiden efter

Tänk, idag blir vår lille tuss hela 5 dygn gammal.
DSC_0157 DSC_0159
DSC06637n

Tänkte försöka skriva ihop min förlossningsberättelse.
Det började som sagt med en blödning vid kl. 22 den 16e november.
Vid 01.30 samma natt (17e) började värkarna komma. De var ganska täta redan från början på 7-4min men var inte smärtsamma. De var fortfarande så pass svaga att jag lät Victor åka in till stan för att skriva teoriprov, han var dock rätt stressad och sa hela tiden att jag skulle ringa vid minsta lilla.
Dagen rullade på. Jag körde en tvätt, värmde värmekudden och gungade på pilatesbollen.
Virre var tillbaka vid 13 och började surva mig med ryggmassage och försökte få i mig lite mat.
Värkarna var nu kraftigare och jag var tvungen att ställa mig upp och gå och gunga i knäna varje gång. Var jag för långsam upp var Victor tvungen att nästan lyfta upp mig för att ja skulle komma upp ur soffan.
Värkarna satt först i magen men gick mer och mer över till ryggen.
Kl. 16 kom Virres mamma förbi med matbröd. Värkarna var vid den tiden så kraftiga att jag var tvungen att luta mig över köksbordet vid varje värk som kom var 4e minut. Virre sprang runt och städade.
Bara 30min senare ringde vi förlossningen och sa att jag ville komma in. Vid toppen av varje värk kändes det som att ryggen skulle krossas, men så fort värken försvann kändes allt bra. Det gjorde att jag blev osäker på om vi skulle få stanna om vi åkte in. Kände hela tiden värkarna måste bli värre, det kan ju inte vara så här lätt att föda barn, mellan värkarna.

16.30 sprang Virre ut med väskorna till bilen. Sedan styrde vi kosan till Ica först där han sprang in å köpte tuggummi och nyponsoppa. Jag satt kvar i bilen med min värmekudde.
Det var mycket trafik på vägarna då det fortfarande var lite rusningstrafik efter jobben och Virre kände sig stressad. Jag tänkte mer, bra att det tar lång tid, då kanske vi inte blir hemskickade.
När vi parkerade vid förlossningen mötte vi lustigt nog Anders mamma som var på väg hem från jobbet. Strax där efter gick ryktet bland våra vänner att vi åkt in.

När vi kom in på förlossningen hade dom någon sorts över rapportering så vi fick vänta en stund. Blev sedan undersökt av en barnmorska, som jag av någon anledning tyckte hade en taskig attityd. Fick ligga med CTG-kurvan i 30 min igen (samma procedur som när jag åkte in för blödningen). Mina värkar hade då avtagit och jag var bergsäker på att bli hemskickad. Barnmorskan sa det även själv, tills hon upptäckte att jag var öppen 5cm. Fick beröm för att jag orkat stanna hemma så pass länge och fick sedan mitt förlossningsrum. Rum nummer ett 😉
Där fick jag byta om till ett par nät trosor, världens största blöjbinda och en snygg nattklädnad.
Hon frågade hur jag tänkte kring bedövning och svarade bara att jag ville hålla det öppet, ta det som det kommer.
DSC06599n
Strax efter kom två andra barnmorskor in. En yngre som visade sig vara elev och en äldre dam. Tyckte om dom väldigt mycket. Jag fick in en värmekudde, pilatesboll och lite saft. Sedan lämnade hon oss en stund.
Jag satt på knä på ena sidan sängen och Virre på andra sidan. Vid varje värk lutade vi oss fram och höll hårt i varandras händer samtidigt som jag gungade upp och ner med rumpan. Så satt vi länge tills jag började känna att jag inte längre klarade av smärtan i ryggen. Virre sa till mig flera gånger att jag skulle larma på personal men jag svarade bara, smärtan är fortfarande hanterbar.
Kände att jag hellre hade varit hemma längre då vi inte hade någon toalett på rummet eller micro till att värma värmekudden.

Till slut larmade jag och sa att jag hade för ont nu. Att ryggen höll på att gå av. Jag fick då prova att sitta på knä i sängen och luta mig över den höjda ryggdelen och visades hur lustgasen fungerade. Barnmorskan lämnade aldrig mitt rum från denna stund utan satt och tryckte på och masserade min svank.
Dock började jag tokspy av lustgasen och tyckte inte den fungerade ett skit på smärtan. Dessutom blåste jag ut all gas rakt i ansiktet på stackars Victor som blev helt snurrig.
Då och då ändrade ja ställning mellan att ligga på sidan i fosterställning och att stå på knä hängandes över ryggdelen. Efter ett tag trodde jag att jag skulle dö och sa att det tryckte på nedåt. Jag fick då prova att sitta på en toastol i plast och försöka kissa. Någonstans vid det här laget, tror klockan var 21 bad jag om bedövning. Jag ville ha epidural då ryggen snart skulle brytas i tusen bitar. Det enda jag fick till svar var nej det är för sent, du ska snart börja krysta. Jag blev då riktigt förbannad och sa att jag ville åka hem. Vid denna punkt skedde även ett personalbyte och vi fick två nya barnmorskor.

Jag fick sedan ligga på rygg i sängen med benen upp. De tog hål på mitt vatten och tappade mig på urin och så fick jag bäckenbottenbedövning. Det var dags att börja krysta.
Kände ett starkt tryck nedåt samt bak i ryggen, skrek rakt ut och klämde sönder Victors hand. Ett antal krystvärkar in började mina ben krampa och det var omöjligt att slappna av. Värkarna avtog i styrka vilket försvårade krystningsarbetet. Det hela tog sådan lång tid. Barnmorskorna skrek att jag skulle slappna av, trycka på allt jag kunde och hålla inne med skriken för att få all kraft nedåt. Virre ropade tryck han med. Ja blev rädd att de snart skulle ta fram sugklockan och sa att jag inte ville mer, att han hade fastnat och att de var tvungna att snitta ut honom. Ingen som lyssnade. Jag kände att jag inte orkade mycket mer men de skrek bara att ja skulle trycka på. Efter ett tag sa dom att jag skulle ta ner handen mellan benen och känna på bebisens huvud som börjat titta ut. Sjukt.
Trots bedövningen kände jag hur hans huvud pressade isär hela underlivet, tror att den känslan var den mest udda. Vid det laget tänkte jag, nu får det bära eller brista, nu ska den jäveln ut så att jag får ett slut på det här. Efter ett tag kände jag hur resten av kroppen slank ut och hysteriska skrik från bebis. Klockan hade då hunnit bli 00.51 18e november.
DSC06610n DSC06611

Måste erkänna att jag helt missuppfattat krystningsfasen. Jag trodde att värkarna och trycket nedåt samt känslan av att behöva bajsa skulle få ut ungen. Hade ingen aning om att jag skulle vara tvungen att ta i och kämpa så förbannat hårt själv för att få ut honom. Trodde det skulle ske mer naturligt..

Caesar blev avtorkad och kom sedan upp på mitt bröst. Virre blev erbjuden att klippa navelsträngen men tackade nej. Dom frågade om vi ville se moderkakan men vi båda tackade nej 😛 Dock råkade vi se den när hon skulle slänga den.. Barnmorskan sa att jag blödde väldigt lite och att hon skulle behöva göra något litet stygn inne i och gav mig en stickande bedövning innan. Värre än så var det inte.

Lillen skrek som en tok första timmen och vägrade ta bröstet men lugnade sig efter en stund. Förmodligen helt slut..

De tittade på honom så att allt stämde och sa att de skulle komma in med fika senare. Där efter blev vi lämnade ensamma med vår lille pojk. Både jag och Victor trodde att vi strax skulle lämna rummet så började plocka ihop våra prylar, gosade med lillkillen och väntade. Flera timmar senare kom en barnmorska in med fikat. Tror klockan var 4 på morgonen. Hon sa då att vi var tvungna att stanna kvar där i minst 6h från att han kom ut och att läkaren skulle ta en titt på honom vid 7 då dom hade ronden. Så vi åt våra torra smaklösa mackor och sedan fick jag duscha och byta om till mina egna kläder. Virre halvsov i fåtöljen fram till 7 och jag myste med C.
Jag kände mig nästan bakfull då jag inte sovit på över ett dygn och knappt ätit något. Bara lite nyponsoppa och två dextrosol sedan kl. 14 dagen innan..

När klockan var 7 stod vi och stampade. Läkaren kom först kl. 7.30 och förklarade att min förlossning hade gått super bra och följt mallen för en första förlossning. Det hade enligt dom tagit precis så lång tid som en förlossning av första barnet ska ta. Vi fick sedan klartecken att förflytta oss till patienthotellet.
Vi lindade in Caesar i en filt (vi hade alla andra väskor och prylar i bilen) och gick sakta till patienthotellet. Väl där vilade jag en stund medan Virre flyttade bilen och fick med alla grejer in. Vi tog på han lite kläder och tog oss ner till restaurangen för lite frukost.
DSC06619
Resten av dagen låg vi och halvsov på rummet. På eftermiddagen gick Virre ut på stan en snabbis och kom tillbaka med hamburgare.
Natten var lång då lillen inte var helt nöjd. Han fick inte tag på bröstet och jag fick knappt sova något alls.
Klockan 8 gick Virre ner och fixade upp frukost på rummet, klockan 9 hade vi tid för en kontroll av lillen.
Vi fick då flera tips på hur vi skulle hjälpa honom med amningstekniken och hon visade även hur jag kunde mjölka ut lite råmjölk på en tesked och ge honom.

Efter checkade vi ut och åkte hem. Ja hade innan planerat att stanna 3 dygn på patienthotellet, men väl där ville jag bara hem.
Hemma kändes det bättre. Han sov gott i bilbarnstolen och vi kunde passa på att packa upp allt vi haft med oss. Virre fick sedan hjälpa mig att få ut lite mjölk på en sked och mata honom då jag inte fick till det själv. Lillen sov där efter så att även vi kunde sova lite. Amningen gick bättre och bättre och till slut kände ja att han fick i sig genom att suga och vi kunde skippa skedgrejen.
Samma kväll som vi kom hem kom Victors föräldrar och bror på besök :)
DSC06630n DSC06631

DSC06633

Dagen efter skulle vi tillbaka på 48-timmars kontroll. Han hade samma morgon redan börjat bajsa gult vilket han även hade gjort när vi tog av honom för att väga honom. När alla kläder var av och blöjjan skulle bytas började C pinka. Världens stråle som kissade ner hela undersökningsrummet och Virres skor.
Barnmorskan konstaterade där med att amningen funkade och att mjölken måste runnit till. Blev bara två blöjbyten med svart bajs (en gång på patienthotellet och en gång hemma) innan det gick över till mjölkbajs :) Jag blev otroligt lättad.
Lillen hade endast gått ner 200g och vägde nu ca 2800g, tydligen väldigt bra.
Han klarade ljudtestet och testet för gulsot samt lämnade blodprov.
Sedan fick vi åka hem igen.
Senare samma dag kom Victors mamma, bror och mormor på en liten visit :)
DSC06662 DSC06658 DSC06653

På lördagen var Victor iväg och spelade match. Under tiden var hans föräldrar här och skötte markservices.
Monica lagade mat, bytte blöjja och kelade med Caesar. Ronnie bytte lampor och tände första elden i den öppna spisen :) Senare på kvällen var Fillip och Jonas här och tittade på fotboll, även Tjust kom förbi en snabbis och hälsade på lillkillen.
DSC_0162DSC06663

På söndag morgon ringde vi 1177.
Virre hade sträckt sig under gårdagens match och kunde knappt röra sig och lillen blödde lite från navelsträngen. Lillens navel var tydligen helt ok, stumpen trillar snart av. Virre däremot fick åka till akuten med Monica där han fick träffa en kirurg som undersökte honom.
Dom var borta mellan 8-10.30 och C sov hela tiden efter att ha haft en riktig vaken natt.
Jag kunde passa på att duscha, plocka undan, starta en tvätt och dammsuga medan lillen sov djupt i sitt babynest. 30min efter att Virre kommit hem anlände mamma, Göran och min bror Oscar.
De hade med sig både köttgryta och äppelpaj, inte fel!
DSC06664 DSC06669 DSC_0164
Efter att de åkt kl. 15 däckade jag i soffan.

Natten till idag har varit den bästa då C endast vaknat för amning och blöjbyten. Han var lite kinkig mellan kl. 4-5 då jag fick bära runt på honom tills han somnade igen. Annars har han och jag sovit. Gick upp först kl. 11 idag :) Under dagen har lillen fortsatt sovit mellan amningarna så ja och Virre har tittat på serier hela dagen.
Hade först tänkt ta premiärturen med barnvagnen men när jag pratade med BVC för att boka in ett besök i veckan så sa hon till mig att vänta tills vädret blir mildare.
DSC_0161 DSC06660

Första dygnet hade jag lite ont av att sitta och varje gång jag ställde mig upp kändes det som att mitt underliv skulle falla till marken. Dock släppte allt väldigt snabbt och bara någon dag efter kunde jag gå och sitta normalt :)

Drama queen VS Superwoman

v.40 (39+3)

Screenshot_2015-11-17-07-00-31

Här sitter jag och skriver mellan värkarna.
Sjukt vad allt kan vända fort!

Hade ju en bra dag igår som började med att köra en tvätt med bland annat lillens kläder som vi tänkt han ska ha på sig hem från sjukhuset, småstädade, var på vårdcentralen och lämnade ett blodprov, handlade lite gott att ha med i förlossningsväskan som lösgodis och clementiner. Kikade lite efter julklappar, lagade lax och potatis till middag och bakade kolabakelser. På kvällen tog jag ett fotbad i skurhinken och satt sedan i soffan och läste bok, drack te och åt kakor.
Vad kan klockan ha varit, 21.40?
Gick till toan för att kissa och upptäcker att mina trosor är fulla i blod!
Inte lite fint ljusrosa som jag lärt mig att det kan vara när vattnet går utan mörkrött.
Tänker ”Shit nu får jag missfall”.
Måste ropat till eller något för Virre kom springandes in på toaletten och frågar vad det är som händer.
Där sitter jag hysteriskt gråtandes och säger ”Jag blöder vi måste ringa förlossningen”.
Vi ringer kanske 5 gånger var innan vi till slut kommer fram. Med gråten i halsen säger jag att jag blöder och dom ber oss komma in på en undersökning, omgående.
Jag sprang och bytte tröja och trosor (hade blivit helt genomsvett och ville inte åka in helt blodig) och Virre kastade i några ombyten i förlossningsväskan.
Sekunden senare körde Virre i ilfart till förlossningen.
Hela vägen satt jag och tänkte ”snälla säg att han går att rädda” samtidigt som jag tryckte händerna mot magen och letade efter minsta lilla fosterrörelse.
Var lite lost innan vi hittade rätt men fick till slut träffa en barnmorska som började med att ta mitt blodtryck.
Blodtrycket var lite högt då jag fortfarande var extremt stressad.
Fick byta binda och barnmorskan inspekterade min gamla som hade gått från mörkrött blod till mer mörkbrunt slem. Hon sa att det såg helt okej ut och att det förmodligen var förlossningen som startat.
Där efter fick jag ligga på en brits i 30 min med en CTG (tror jag att det hette) kopplat till magen. Lillens hjärtslag låg först på 165 men sjönk allt eftersom ner till 135-140.
Efter en halvtimme kom barnmorskan tillbaka och sa ”allt ser fint ut, men känner du inte dina värkar?”. Var av jag svarade, ”Nej jag har inte fått några värkar än, bara blod”. Barnmorskan visade då på skärmen att jag hade regelbundna värkar.. Sist men inte minst ville hon göra en gynundersökning.
Kändes som hon försökte trycka in hela näven och det gjorde riktigt ont. Till slut drog hon ut en blodig hand och sa att jag var öppen 1,5 cm, att vi skulle åka hem och invänta värkarna, snart har ni en bebis.

I bilen på väg hem skrattade vi. Behövdes en riktig urladdning efter den jäkla pressen.
Virre berättade att han hade velat slå till barnmorskan under gynundersökningen. Att det såg helt brutalt ut.
Tur han inte gjorde det haha.
Jag bad om ursäkt flera gånger för att ha skrämt upp Virre i onödan 😛
Väl hemma la vi oss i soffan och titta på en serie först. Sedan småstädade vi, gick igenom förlossningsväskan och upptäckte att vi bland annat glömt kameran hemma 😛

Vid 01.30 kände jag att jag skulle prova att sova, hade lite huvudvärk efter stressen och gråten tidigare.
En timme senare kände jag min första värk. 6-8 värkar senare gick jag upp och tog två värktabletter och värmde värmekudden. Sedan dess har jag haft en värk på ca 50sek mellan 4-7 minuter.
C har varit extremt aktiv inatt och bökat runt mer än vanligt i magen.
Måste dock erkänna att jag trodde att värkarna skulle göra ondare.
Känns inte som att det är på riktigt än men gissar att det kommer bli värre snart.
Hoppas hela tiden att det inte ska stanna av utan snarare bli värre.
Dock gör värkarna betydligt ondare nu än vad de gjorde inatt.
Screenshot_2015-11-17-07-11-12

Befinner mig nu alltså i latensfasen som kan ta 8-20 timmar.
Hoppas på att ha en bebis inom ett dygn! :)

 

Sista hemmamatchen utan bebis

v.40 (39+2) 66,8kg

Veckans bebisfakta:
– Barnet är nu ca 48-52cm lång och väger ca 3,39kg i veckans början och 3,56kg i veckans slut.
– Barnet är fullt utvecklat.
– Nästan allt fosterfett är borta.
– Jag förväntas föda snart.

I fredags sågade jag metallstängerna som Micron skulle vila på (Sågade dom ju tidigare i veckan men visade sig att jag mätt fel på 1cm..) Borrade och hade mig och till slut satt allt på plats :)
Innan stod Micron på bänkskivan men nu ”svävar” den under köksskåpet så att man även kan utnyttja bänkskivan.
DSC_0149 1447423454998
På kvällen åkte jag och tittade på Virres sista hemmamatch utan bebis :)
Nästa gång jag är där får lille C följa med (med stora hörselkåpor såklart).
Virre gick sedan ut med laget på en sista krogrunda, var faktiskt han själv som sa det. Nu ska han hålla sig hemma och vara helt körduglig de resterande kvällar och helger fram till det är dags för förlossning.
DSC06560n

På lördagen åkte vi en sväng till tippen och uträttade några andra ärenden.
På kvällen fick vi besök av Linn, Affe och lilla vovven Harry. käkade burgare och såg på fotboll :)
Dock låg ju Harry på alla filtar i soffan så funderar på om jag måste tvätta om dom nu innan vår lille grabb kommer..

På söndagen tog vi våra cyklar på en promenad för att pumpa däcken inne i Skoghall och efter det en lite längre cykeltur. Väl hemma blev det te, pepparkakor och serier. Jag spenderade även 40 min guppandes på pilatesbollen för att få ner Caesar i bäckenet 😛

Inatt har jag haft ganska mycket sammandragningar som känts mer än innan. Har även strålat ner i låren och nu på morgonen var jag extremt lös i magen. Får se om något är på gång eller inte. Vågar inte hoppas längre.
Har mer eller mindre gett upp hoppet om att föda innan bf 😛

Pratade med Kerstin här om dagen. På torsdag har hon gått 1 vecka över bf, måste vara riktigt kämpigt.
Hon berättade att deras lilla tjej i magen dessutom är beräknad att ligga betydligt över standard i storlek. Inte konstigt att jag tyckt hon haft så extremt stor mage då :O
Hon hoppas på att bli igångsatt senast fredag då hon inte vill att hennes bebis ska hinna växa mycket mer innan.

Idag har jag hunnit tvätta en maskin, småstäda och tagit en längre dusch.
Samt surva Virre med värmekudde, voltaren och te. Han har så ont i ryggen idag att han inte kommit upp ur sängen och var tvungen att sjukanmäla sig i morse. Hoppas det ger med sig.
Annars har jag tänkt spendera dagen med att baka kolabakelser och kanske hitta några julklappar.