Här är tanken att jag ska få ventilera hur jag upplever min första graviditet. Tankar och funderingar som kommer upp, kanske knasiga men för mig helt verkliga.

Hundraprocent

v.26 (25+4)

Idag är det exakt 100 dagar kvar till bf (beräknad förlossning). Imorgon går vi ner på tvåsiffrigt! 🙂
Folk har sagt från början ”det kommer gå så snabbt” och under alla veckor fram tills nu ”det har gått så snabbt!” Men nej. Enligt mig och Victor har det tagit exakt så lång tid som det har gått. Det har känts exakt som så många dagar som har gått, om inte mer. Det har inte gått snabbt och kommer förmodligen inte gå snabbt fram till förlossningen heller. Kan förstå att folk runt omkring tycker så men VI tycker inte så. Vi har tänkt på bebisen i magen i 180 dagar nu. Det är lång tid alltså.

Igår var jag hos barnmorskan. Första gången sedan i vecka 12.
Min Malin hade semester så fick träffa en annan som jag tror hette Carina. Vi lyssnade på hjärtljuden, sjukt häftigt det skulle jag vilja göra varje dag 🙂 Mätte magen och la in honom i ett kurvsystem i datorn. Enligt kurvsystemet som hade ett väldigt konstigt namn såg det ut som att lillen i magen ligger lite över standard i storlek. Så förmodligen blir det ingen bebis på 2kg 😛
Vi pratade lite angående föräldrakurser, men det skulle tydligen inte dra igång än och diskuterade kring varför jag inte börjat äta järntabletterna som de rekommenderade i vecka 20 (Jag pallade seriöst inte gå till apoteket, glömde sedan bort namnet på dom och har sedan dess glömt hela grejen). Sedan lämnade jag ett blodprov och besöket var över. Jo jusste ja, vi bokade in alla kommande besök. Blir var tredje vecka ett tag nu och sedan varannan vecka fram emot slutet 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *