Ibland önskar jag att jag hade en off knapp. Som kunde stänga av hjärnan från att tänka och känna. Där allt inte blev till en grej utan det jag mer kunde konstatera, acceptera och sen gå vidare. Inte vara så förbaskat känslostyrd. Inte så hård mot mig själv. Utan mer lösningsorienterad. Få ork till lösningarna. Våga ha mod till att ta en fight. Istället blir jag ensam i min bubbla som exploderar i ett fyrverkeri av tårar o känslor som far både högt och lågt. 

Hitta en nyckel till att förstå sig på mig själv är väl det jag egentligen söker.