Konspiratoriska pappatankar om allt och ingenting.

Annons

Dessert

Vi matade Ruth typ hur länge som helst. Tills hon kunde äta själv med bestick. Så kändes det i alla fall.

Ebba äter själv och har i princip alltid gjort det. Hon är duktig på att fiska upp maten med sina fingrar och pricka in det i munnen. Visst blir det kladdigt, konstigt vore annars, men hon är faktiskt duktig.

Men ja, hon kastar ju också mat omkring sig.

Det som i första hand ryker ner på golvet är saker hon inte gillar, men ibland sker det även helt random, och ibland även när hon är mätt. Det har blivit något bättre den senaste månaden, men det brukar faktiskt se ut som ett bombnedslag på golvet när hon ätit (det är ett under att stadens lunchrestauranger fortfarande släpper in oss…).

Men… kan det vara så att det ingår i en plan som Ebba har?

Häromdagen upptäckte jag att Ebba efter maten och efter att ha blivit nedsläppt på golvet sökte sig till golvytan under sin stol för att käka upp det hon kastat ner. Typ som att hon hade det som dessert.

Hon kanske har upptäckt att hon är en sådan där långsamätare i en familj med snabbätare och känt att hon inte hinner äta när vi gör det, och har därför kastat ner mat för att ha nödvändig proviant efter den för snabba sittningen, för att liksom hinna få i sig så mycket mat som hon behöver.

Smart.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons