Konspiratoriska pappatankar om allt och ingenting.

Annons

Resningen

Oj.

Häromdagen ställde sig Ebba upp själv för första gången, bara dagar innan sin ettårsdag.

Eller ja, ställde sig och ställde sig. Hon satt på golvet, hävde sig fram mot vår studsmatta som var i lagom höjd, och lyckades på något sätt – jag vet inte riktigt hur – komma upp på två ben. Den första, och hittills enda, intentionen jag sett från henne att vilja resa sig.

Om hon blev glad?

Nej.

Hon blev jätteledsen och började gallskrika, som att hon blev helt chockad över att komma upp i stående läge utan att någon hjälpte henne. Kanske har den till synes hemska upplevelsen också del i att hon inte försökt ta sig upp fler gånger, utan väljer att hålla sig till ålandet och rumphasandet.

Nåväl, nu har hon i alla fall rest sig en gång.

Det är ungefär lika många gånger (en!) som hon lyckats rulla över från mage till rygg, alltså.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons