Konspiratoriska pappatankar om allt och ingenting.

Annons

Sulan

Hej Sveriges allmänna skoförening,

Först och främst vill jag bara berömma ert arbete i Sverige. Det finns hur många skor som helst ute i landets butiker och man har oändligt med valalternativ när det väl är dags att sko sig. Dessutom har ni ju lyckats skapa en enorm efterfrågan på skor. Jag vet inte hur ni gjort, men min sambo behöver – av någon anledning – alltid nya skor. Oavsett om hon precis köpt tre nya par så behöver hon fler skor. Hela tiden. Jag vet många andra som har exakt samma behov. Otroligt.

Som sagt, där har ni verkligen lyckats.

Men en sak har ni misslyckats med.

Jag tänker på sulorna i stövlar till barn. Vi köpte nya stövlar till vår dotter häromveckan och hon mer eller mindre bor i dem nu (eller ja, hon ska ha dem på sig hela tiden i alla fall), och nu efter några dagar så korvar sig sulan i ena stöveln så fort hon tar upp foten. Alltså, jag ska inte klaga på den där korvningen, det kan hända de bästa sulor, och dessutom har dottern fått för sig att hon ska vandra runt utan strumpor i de där stövlarna och då blir det ju som det blir svett- och korvningsmässigt – men däremot undrar jag hur i helskotta ni tänkte när ni skapade skaftet på de här barnstövlarna.

Min dotter har storlek 28 och det är ta mig sjutton omöjligt att pressa ner en mansnäve för att få ordning på den korviga sulan.

Det är ungefär som att försöka byta lampa på en bil numera, när man väl lokaliserat var sjutton man byter den där förbaskade lampan, då sitter den på ett väldigt komplicerat ställe där man absolut inte får in någon hand i någon normal vinkel, och skulle man väl få in sin hand i onormal vinkel så ser man inte alls vad man håller på med utan får gå på känsla med fingertoppar som tappar mer och mer i känsel i takt med att handen och handleden blir alltmer fastkilad.

Då fattar ni hur det är att stoppa ner handen i en sådan där stövel och försöka ordna en sula utan att se vad man gör och med en känsel som snabbt domnar av.

Så jag undrar: hur fasen tänkte ni här, egentligen?

Med Vänlig Hälsning,
En pappa som är trött på att ha handen fastklämd i en stövel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons