Idag hände det:
Ruth skrev själv RUTH på datorn. R, U, T, H. Hon kan redan sina bokstäver och har kunnat skriva sitt namn om man bokstaverat för henne, men nu körde hon det helt själv. Fantastiskt så klart.
Hon är väldigt intresserad av bokstäver, har lärt sig många av dem – de stora bokstäverna i alla fall – och gillar att sitta och skriva på datorn ibland. Hon kan skriva Jonas, Camilla och Ebba också om man bokstaverar för henne.
Ja, hon kan alla bokstäverna i våra namn – utom I, som hon verkar ha förbaskat svårt att ta in. Varje gång får jag förklara att det är det där raka strecket.
Men det sitter säkert snart också.
***
Fast ja, Ruth har lite svårt att hålla isär saker, men det är kanske inte konstigt med tanke på att hon bara är tre och ett halvt år. Hon skulle skriva farfar men ville då börja med E eftersom farfars namn börjar på E, men hon ville ändå skriva just farfar. Att hon skulle börja med F hade hon väldigt svårt att acceptera, för E är ju farfars bokstav.
***
Milla sa att vi måste lära Ruth att skriva bokstäverna på papper också. Hon har en poäng. Samtidigt är den digitala tekniken fantastisk som inlärningsinstrument – dels att bara skriva på tangentbordet, dels de bokstavsappar som jag laddat ner i telefonen och som Ruth sitter med ibland. Hon suger i sig allt som en svamp. Men visst, det är ju en fördel om man kan skriva bokstäverna för hand också, även om man får vara ärlig och säga att man inte skriver för hand speciellt ofta längre (det är väl inköpslistan till affären, typ).
***
Undrar vad Ruth skriver på egen hand härnäst?