Konspiratoriska pappatankar om allt och ingenting.

Lång

Människor som ser Ruth eller Ebba sällan brukar ofta utbrista ”vad stor hon har blivit” när de väl träffar flickorna. Det där är ofta inget man säger bara för att man förväntas säga det, för om man inte sett ett barn på en eller två månader så brukar det ha hänt enormt mycket.

För en annan som lever med barnen varje dag så är inte all utveckling lika tydlig. Utveckling som långsamt smyger sig på blir snabbt en självklarhet som man inte reflekterar speciellt mycket över.

Visst har man tänkt på att Ruth blivit stor många gånger, men det har liksom varit en generell tanke när man tänker tillbaka på hur hon var som liten bebis.

Men ibland får man en rejäl hammare i skallen.

Då man själv tänker ”vad stor hon har blivit”.

Som häromdagen när Ruth kunde tvätta händerna vid tvättstället utan att stå på en pall. Jag blev helt paff. När hände det där? Visst, hon stod på tå och nådde precis fram, men ändå. Det har känts så givet att hon behöver en pall för att nå, men helt plötsligt så behöver hon inte det. Bara så där.

Hon har verkligen blivit lång.

***

Fast ja, tillräckligt lång för att åka allt på Liseberg är ju Ruth inte. Där måste man vara 110 centimeter. Ruth är väl typ knappa metern, skulle jag gissa. Fast ja, det har ju sina fördelar att vara under 110 centimeter också – inträdet blir nämligen gratis.

***

Ruth är så lång nu att vi snart måste dra ut hennes växasäng och köpa en ny madrass.

Galet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *