Konspiratoriska pappatankar om allt och ingenting.

Lecitin

Jag har en ljus framtid.

Jag käkar nämligen en massa lecitin – och det kommer göra underverk med min kropp, enligt den här texten som jag hittade och saxade ut :

”Lecitin är vitalt för att nära och vårda vår benmärg, hjärna, lever, samt vårt hjärta och nervsystem. Det hjälper även till att förbättra minne och koncentration.”

Varför jag käkar det?

Det är inte frivilligt. Eller ja, det beror på hur man ser det. Ruth vill äta ägg varje morgon, men hon vägrar att äta äggulan. Det innebär att jag får skala bort all äggvita och ge henne, samtidigt som jag själv får äta upp äggulan – och den innehåller just lecitin. Visst, jag kunde ju slänga äggulan, men så fungerar inte jag som har väldigt svårt att slänga riktig och ätbar mat (vilket också är en bakomliggande orsak till min ihållande sympati-graviditet, eftersom jag ofta äter upp den mat som Ruth inte äter upp). Det är inte för att jag är snål utan för att det känns som så otroligt slöseri.

Men att käka äggulor i överflöd verkar ju inte vara farligt.

Inte om det vårdar benmärgen, hjärnan, levern, hjärta och nervsystem, samt förbättrar minnet och koncentrationen. Låter ju snarare som värsta mirakelkuren.

***

Ja, jo, min svägerska bad ju mig att slänga ett knippe saltpåsar på en icke namngiven hamburgerrestaurang häromdagen, men då tog jag dem och la tillbaka dem. Hon tyckte nog jag var lite knäpp. Kanske snål. Men jag tyckte det var onödigt att slänga något som kunde användas bättre av någon annan istället för att ligga på random sopberg. För att förklara varför jag äter äggulan, alltså.

***

Äggula är ganska gott.

Det blir ännu godare när man tänker på vilka underverk det gör.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *