Ruth älskar uppmärksamhet.
Eller ja, hon vill verkligen ha uppmärksamhet av mig och Milla när vi är hemma – vilket inte är konstigt, och det är klart att behovet av uppmärksamhet från oss blir extra stort när man bara är 15-timmarsbarn på förskolan och springer hemma mest hela tiden – och hon kan verkligen tjata sig till uppmärksamheten.
Om jag och Milla står och pratar så säger hon ”pappa” eller ”mamma” upprepande gånger tills vi svarar henne.
Vi brukar svara efter en sisådär fem, sex ”pappa” eller ”mamma”, men det hade varit intressant att göra ett experiment med att bara prata vidare och se hur många ”pappa” eller ”mamma” som Ruth skulle orka säga innan hon ger upp (eller blir förbannad, vilket känns som den mer logiska reaktionen).
Hon kanske aldrig slutar?
Mitt och Millas tålamod är ju slut där någonstans vid fem, sex ”pappa” eller ”mamma”, men handlar det om att slå något form av rekord kan jag tänka mig att stå ut en stund för att se hur många ”pappa” eller ”mamma” som Ruth kan få ur sig. Eftersom hon är så förbaskat envis så tror jag att det skulle vara en del.
***
Ruth är för övrigt väldigt pratvänlig just nu – och snackar varje dag hål i huvudet på både mig och Milla. Jag fattar inte att hon kan prata så mycket om allt möjligt.
***
Ruth undrar också väldigt många saker just nu. Funderar kring varför saker är som de är. Alla saker är inte så lätta att förklara, har jag märkt.