Konspiratoriska pappatankar om allt och ingenting.

Grapes

Ruth har, mestadels tack vare sina youtube-sessioner med mormor och farfar,  men också lite tack vare sina föräldrars pedagogiska snack, blivit riktigt vass på engelska.

Hon kan många ord på engelska. Eller ja, de flesta hon kan handlar om frukter, grönsaker eller annat som har med mat att göra. Det har sina naturliga förklaringar, för hon älskar ju att leka med sitt kök och kollar ofta på youtube-program där någon leker med leksaksmat.

Hon vet att banan heter banana, att tomat heter tomato, att ananas heter pineapple och att päron heter pear, bland annat. Hon har inga problem med att skilja på vad som är svenska och engelska heller.

Förutom på en punkt.

Vindruvor.

Som hon hävdar heter grapes på svenska. Det spelar ingen roll hur många gånger – den senaste idag – jag försökt förklara för henne att det heter druvor på svenska och grapes på engelska. Hon vägrar helt enkelt att acceptera att det är så.

Av någon outgrundlig anledning.

***

Någon sa att det inte är bra för barn att kolla för mycket på engelska program för att de blandar ihop språken, men det där stämmer ju inte alls. Barn blandar inte ihop språk. Dagens teknik gynnar snarare barns inlärning av engelska, så klart. Jag menar, jag kunde inte alls mycket engelska när jag började skolan, men så hade jag ingen dator och bara två SVT-kanaler på min teve som knatte (inte som nu, där Ruth lärt sig surfa runt på youtube och kollar på engelskspråkiga klipp hela tiden). Ruth kan ju fler engelska ord nu än vad jag kunde när jag började skolan. Fantastiskt.

***

Jo, jag kan köpa att grapes är smidigare att säga än vindruvor.

***

Alltså, hade man haft samma inlärningsförmåga idag – när man är 30+ – som barn i Ruths ålder har så hade livet varit så enkelt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *