Alltså, det här med att ha Ruth sjuk är ju värre än att vara med i viktväktarna.
Ni har väl sett den där reklamen när föräldrar gömt godis och äter i smyg när barnen inte ser? Det är ju en ganska bra bild av verkligheten, faktiskt. Som småbarnsförälder så vill man ju inte uppmuntra barnen att käka onyttigheter – vi försöker vara noga med det där – man jag måste erkänna att både jag och Milla äter lite i smyg. Oftast på kvällen när barnen somnat. Inte godis, chips och sådant – men väl glass.
Men… nu har ju Ruth varit sjuk typ en vecka, och då har hon inte velat somna själv så hon har fått somna i soffan medan vi suttit där.
Dock så har hon sovit oroligt, vaknar till då och då.
Det innebär att man inte kan smygäta någon glass just nu. För jäkla typiskt, eftersom en paket med Snickers-glass råkade ramla ner i matkassen senast jag var i affären, och nu ligger de där stackars glassarna och är alldeles ensamma i frysen. Inte vågar jag smyga iväg och äta någon, för då lär ju Ruth vakna direkt.
Som sagt, att Ruth är sjuk är ju värre än att vara med i viktväktarna.
***
Fast ja, det är ju bra för min vikt att Ruth är sjuk. Men det är väl det enda som man skulle kunna se som positivt med att Ruth är sjuk, då.
***
Konstigt att sötsaker blir godare när man måste smygäta dem.
***
Jodå, Ruth äter glass, bullar och kakor. Men aldrig hemma, om det inte är kalas eller något annat. I övrigt så håller vi stången väldigt bra på hemmaplan – de enda gångerna hon äter onyttigt är när vi är borta eller är på kalas. Hon har ätit godis en enda gång – när hon fiskade upp en godispåse, som var ganska liten, på ett födelsedagskalas.
Men nej, Ruth har aldrig druckit saft (kanske någon Mer, påstår Milla…) eller läsk (bara bubbelvatten). Men det är inte konstigt, varken jag eller Milla dricker nämligen läsk eller saft.
Inte ens i smyg.