Konspiratoriska pappatankar om allt och ingenting.

Spisplattan

Ni vet mardrömmen, va?

Idag inträffade den.

Ruth satt på diskbänken i samband med att vi fixade lunchen och på spisen så hade vi en platta på för att värma mat till Ebba. Vad händer? Jo, det som inte får hända. Ruth satte handen på den varma plattan – och brände sig rejält. Hon skrek i en dryg timme, innan hon – efter att hela tiden haft handen nerkyld och fått alvedon – däckade i soffan. Efter ett tag blev det en blåsa i halva handflatan.

När hon vaknade så blev det färd till akuten med Milla – men de tyckte ändå att det såg bra ut, även om det blir återbesök nästa vecka.

Men alltså, fy fan.

Milla brände sig lite på fingret förra veckan och det sved i flera dagar, men det var ju ingenting mot det här. Vi får se hur länge Ruth kommer ha ont, men det kommer hon ha ett bra tag.

Ändå.

Efter den första smärtan och efter att ha sovit så har Ruth hanterat det här fantastiskt. Inte skrikit utan hållit humöret uppe. Hemma och hos doktorn. Man blir stolt över henne.

Samtidigt, även om man inte ska tänka på det viset, så var det ju ”rätt” barn som brände sig. Hade Ebba, åtta månader, bränt sig så hade man inte kunnat förklara, inte instruera, inte skapa förståelse. Det hade varit ännu hemskare. Ruth kan man ändå resonera med, få henne att förstå.

Det ”bästa” i eländet:

Ruth kommer aldrig att röra en spisplatta igen.

Nu hoppas vi bara att det läker väldigt snabbt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *