Jo, vi har ju fortfarande en diskussion med Ruth om den där förbaskade nappen som hon så ihärdigt håller fast vid. Vi har nog testat alla grejer för att få henne att ge upp den. Det handlar om både mutor, belöningar och hot, men inget biter. Till slut får vi väl helt enkelt ta ifrån henne den med våld.

Säga att en ko åt upp nappen eller något.

Men hon vet ju också att det finns nya i affären, så det kanske inte är så lyckat.

Det måste ske med smartness. Hon måste liksom acceptera att ge upp nappen. På något sätt.

Idag fick vi en indikation på att det kan ta ganska lång tid. Jag frågade helt enkelt när hon skulle växa ifrån nappen och då tittade hon på mig och svarade:

– När jag har blivit stor och fått glasögon och skägg som du.

Som sagt, det här blir inte lätt.

***

Ebba har ju blivit en riktig nappnarkoman. Det finns dock en liten skillnad där. Ruth käkade aldrig på sina händer, men det gör Ebba – och därför känns det bättre att hon suttar napp än biter hål på huden. Men det lär väl bli världens utmaning att beröva henne nappen också, när det väl är dags för det. Tanken är att det ska ske innan hon får skägg, i alla fall.

***

Jag har frågat innan och jag frågar igen:

Hur kan det vara så gott att suga på en plastbit?

Jultid, granar, kulor, tingeltangel, klappar och tomtar.

Det sistnämnda får oss osökt att komma in på gröt. Det hör ju julen och tomtar till. Därför – ja, kanske inte bara, eller ens lite – så fick Ebba sin första måltid som inte innehåll några spår av bröstvårtor (ja, jag har ju matat henne med flaska innan, men det har enbart varit med utpumpad bröstmjölk som garanterat innehåller spår av bröstvårtor) idag, då hon fick ett par matskedar gröt.

Hon närmar sig sex månader, har känts lite mer missnöjd med att bara amma, och därför kändes det som ett bra läge att börja testa lite gröt nu.

Det var inga problem, om man säger så. Hon gapade större än störst, smaskade in gröten och såg väldigt nöjd ut. Visst, hon hade lite problem med tekniken att hålla kvar maten i munnen, men det kändes som det ordnades under resans gång, och kommer säkert inte vara några problem inom kort.

Vi får se vad det här får för konsekvenser.

I bästa fall längre och bättre sömn. I sämsta fall magknip och gallskrik.

***

På tal om gröt. Ruth ställde ut gröt till tomten dagen innan julafton, och när hon vaknade på morgonen så var nästan all gröt uppäten och en paket var lämnad. Snacka om att hon blev glad.

***

Ruth ville inte smaka på Ebbas gröt. ”Bläh”, skrek hon ut.

***

Nej, jag är inte heller något fan av gröt. Men det säger jag inte till Ebba.

Då var det dags för din första jul, Ebba
men så här är det, min kära lilla gräbba

att hitta rim på ditt namn är inte lätt
din systers namn hade lättare angreppssätt

Ruth rimmar ju på spjut, ut, skjut och njut
tjut, akut, anslut, debut och finansinstitut

plus typ en och annan miljon ord
för dig får det bli andra visdomsord

jag och Milla jublade när du damp ner
utökade vår familj som blir alltfler

en, två tre, fyra
du har gett oss ständig festyra

skrika, bajsa, kissa, leka, röja
byte av en och annan välfylld blöja

vi klagar inte, vet att du är vår skatt
förgyller livet med ditt barnskratt

ljuvligt, kärleksfullt, underbart
utvecklingen går med världens fart

Ruth och Ebba, ni är skitkul!
Kära döttrar, god jul!

Jo, jag har ju berättat historien för Ruth innan:

Det var en gång två tomater som skulle gå över en väg, då blev den ena överkörd och då sa den andra, kom ketchup så går vi!

Ruth har alltid skrattat, men haft lite problem när hon ska berätta om den. Idag lyckades hon faktiskt, för första gången. Hennes två första försök var dock annorlunda:

Det var en gång två ketchupar som skulle gå över vägen, då blev en överkörd och då sa den andre, kom ketchup så går vi!

Det var en gång två tomtar som skulle gå över vägen, då blev den ena överkörd och då sa den andre, kom ketchup så går vi!

Men hon har ändå kommit långt. För tidigare har vi hört andra versioner:

Det var en gång en bajskorv, sedan kom en ambulans. Slut!

En kreativ version, men hon missade ju poängen. Vilket hon förvisso fortfarande gör, men idag kunde hon i alla fall berätta historien som den är. Ett gigantiskt steg framåt.

***

Jo, jag brukar ju också dra den här:

Den var en gång, och den gången var grusad.

Då skrattar Ruth som bara den. Där har hon också kört sina versioner – det var en grusad gång – och asgarvat själv, även om hon inte alls fattar poängen.

***

När kommer poletten trilla ner när det gäller vitsar? Jag väntar fortfarande.

Jo, Milla och Ruth bakade ju pepparkakor här för några dagar sedan. Det gick, enligt rapporterna jag fick, väldigt bra även om Ruth hade en tendens att vilja överanvända mjölet. Ja, överanvända det ganska rejält, vilket nästan gjorde hennes pepparkakor mer vita än bruna, men ändå.

Det blir ju lite rörigt när man ska baka med en treåring, inte minst på grund av att det kladdas och kletas ner en hel del. Det fanns ju inte minst mjöl lite här och var, på både möjliga och omöjliga ställen, när Ruth hade varit i farten.

Men det är klart att hon ska få baka pepparkakor.

Däremot kan man ju undra hur de tänkte på dagis. För där har de också bakat pepparkakor. Där är de de förvisso tre, fyra vuxna, men å andra sidan typ femton barn. Alltså, för Milla var det fullt upp att baka och hålla ordning med ett barn – hur är det då inte att ha en fyra, fem barn per skalle att hålla reda på under en pepparkaksbakning.

Jag vet inte om personalen ville testa sin mentala hälsa, om de kände att de hade för lite spänning i livet eller om de helt enkelt var tvingade av någon läroplan – men man får verkligen berömma dem för deras mod, att ge sig in i ett kletigt krig och ett mjöligt moln av barn som omöjligen kan baka i den åldern de är i, men som ändå skulle göra ett tappert försök att göra just det.

Jag har sagt det innan och jag säger det igen: de som jobbar på förskola är ta mig sjutton någon form av supermänniskor.

Jag själv var på besök ett par timmar en gång, och fick sedan vila ett par dagar innan jag repade mig.

Hade jag varit med på deras pepparskaksbakning så hade jag nog fått vara sjukskriven i ett år. Minst.