Konspiratoriska pappatankar om allt och ingenting.

Den uteblivna kvällarna

Hej Ebba,

Du är verkligen världens snällaste bebis, men just nu vet jag inte riktigt vad du sysslar med på kvällarna. Tidigare har du ju sussat in och krupit ner med John Blund ganska tidigt, men det gäller inte längre. Numera somnar du nio, tio, elva på kvällen.

Det är väldigt sent för små bebisar att vara uppe ska du veta.

Dessutom behöver din mamma och pappa lite egentid och fristad ibland, och det brukar vi ju ha de där timmarna sent på kvällen, när både du och Ruth brukar sova.

Men som sagt, nu sover du inte. Och du vill absolut inte ligga ner heller. Man måste bära runt på dig för att du ska bli lugn, alternativt ha dig sittande i knäet så att du får syssla med något. Så fort vi lägger ner dig i vaggan, soffan eller någon annanstans så börjar du böla. Bara så där.

Skulle du till slut somna i famnen så sover du hur skönt som helst – tills man lägger ner dig i vaggan, vill säga. Då vaknar du direkt, har klotrunda ögon och vill komma upp igen.

Vad är den stora skillnaden mellan att sova i famnen och sova i vaggan egentligen?

Jag menar, hur skönt kan det egentligen vara i en famn? Det blir ju så ohyggligt varmt med allt utbyte av kroppstemperaturer, det blir ju så obekvämt att ligga där bland alla oregelbundna leder och fettvalkar, dessutom lär det inte vara speciellt ergonomiskt. Nej, tacka vet jag en hederlig säng som är sval, skön och utformad för att sova i. Så du, sluta upp med att vakna så fort vi lägger dig i din underbara säng.

Det är ingen som tycker det är roligt.

/Din pappa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *