Månadsarkiv: mars 2015

Tror jag blir knäpp

18:07 Allmänt, Lilla M Lämna en kommentar

Förra vecka var inte super kul direkt. När jag hade vågat mig ut till Ica med familjen och kände mig kanske skör. (Lite som om jag skulle gå sönder om det hände något.) Iaf så trillade M ur kundvagnen, baklänges ner med huvudet rakt i stengolvet. Jag skulle betala och C var den som skulle köra vagnen, medans M fick för sig att hon skulle gå ur…

När C lyfter upp M börjar hon blöda näsblod. Jag trodde jag skulle dö. Försöker fortfarande betala i självskannings kassan men den hade fått fnatt.. Och jag bara skakade. Skulle lixom skynda mig så vi kunde åka till akuten. Detta var på lördags em. Vi åkte bara in till akuten. Ingen i väntrummet. C var ganska stressad (det var jag med, men nu vet vi hur olika vi beter oss.) Han fick bära M, eftersom jag inte kunde lyfta tungt.. Men jag var tvungen parkera om bilen och lägga en lapp i rutan. Då ska C gå in och vänta i innersta väntrummet med barnen.. När jag kommer in igen är de borta.

Ingen vet var de är och M skulle få komma in.. Stressad C hade gått vilse. Hittade honom till slut i helt fel väntrum.. Han var liksom helt forcerad.

Iaf så var det ingen fara med M, vi blev hem skickade och skulle observera henne i hemmet. Väcka henne varannan timme.

Igår söndag fick jag värkar. Om det nu heter så när man inte längre är gravid? Hade så ont i magen så jag trodde jag skulle dö. Mkt ondare än jag fick av cytotec tabletterna. Känns också värre när man inte riktigt vet varför man får så ont efter flera dagar. Trodde på infektion.

Idag var jag på kontroll och nu blir det operation. Långdragen plåga.

Fick iaf en tid innan påsk, de tyckte först att jag skulle vänta tills efter. Men då får de nog söva ner mig innan.. För ”värkarna” är kvar och gör lika ont.

Jag må jobba i vården men jag gillar inte nålar eller operation. Vill inte sövas ned. Vill inte ligga på operations bord. Gillar inte detta.

 

 

Missed abortion

19:52 Allmänt, , , , , Visa alla 3 kommentarer

Vi trodde vi skulle bli fler i familjen. En liten bebis var väntad. Men så blev det inte, fick ett fördröjt missfall konstaterat denna veckan, jag var i v. 10+4. Denna vecka när jag var i Uppsala på utbildning.

Det var verkligen hemskt, har väl aldrig känt mig så ensam.. Även om jag hade fina kollegor runt mig så är det ju inte samma sak som att ha  C hos mig.

Fick remiss till kvinnokliniken i Karlstad och så fick jag komma dit på onsdagen för att få välja på tre alternativ.

1. Operation dvs vacuum extration/ skrapning.

2. Medicinsk abort, hemma eller på klinik.

3. Vänta på naturens gång.

Valde alt 2 och hemma. Kan ju inte säga att det var jätte bra, men tror att inget av alternativen var bättre. Alt 3 kunde ta upp till 8 veckor (!)

Fick Cytotec tabletter, något som jag hört massa skräckhistorier om. Blodbad och smärtor utan dess like.

Alla dessa känslor som kommer över en. Hur man trodde man kunde förbereda sig genom att säga saker som, det är tidigt än och inget är säkert. Men när det händer är man inte förberedd och hoppas lite att de kanske missade hjärtslagen.. Hur tom man känner sig liggande i en gynstol. Och ensam. Även när man har sin partner hos sig.

Sorgen blandat med overklighet. Var jag ens gravid? Inbillade jag mig? Eller det som känns jobbigt nu är de som fick veta.. Någon hade sett på jobbet och magen växte ju. Nu ska jag behöva säga? Eller väst av allt om någon frågar hur det går.  Går lättare att skriva tycker jag. Skriver här så får några veta. Några som inte ens visste att vi väntade barn.

iYGd6M1

 

Nu hoppas jag att det inte blir några komplikationer, vill inte opereras. Fick en blomma från C jobb idag,Han berättade för dem eftersom han var tvungen och vara hemma från jobbet när jag tagit tabletterna. Fint gjort samtidigt som det var nog värsta anledningen att få en blomma.. Kändes hemskt.

Nu ska det bli sagoläsning för G.

Godnatt.

Slavdrivare

19:53 Lilla M, Lille G En kommentar så här långt

Är det bara jag eller är det så att de småliven är krävande?

Skriker ut sina befallningar. Ge mig vatten! Ge mig tvdosan! Ge mig leksaker!

Jag vet inte vart det kommer ifrån, men det är sjukt irriterande. Saker de kan hämta själv ska mamma eller pappa hämta. Och be om det verkar inte ligga i deras natur. Vems barn är det som bor här hemma??

För mkt curling? Men jag tycker inte vi gjort det heller. I så fall måste jag nog skylla i från mig, på min sambo. Eller på tröttheten som till slut ger med sig, för får de inte som de vill blir det ett himla oväsen..

wpid-img_20141220_124449.jpg

/Slavmamman

Hård värld

19:43 Lille G Visa alla 4 kommentarer

Jag är så trött på bråket som finns på G skola, eller i hans klass. Till och med i hans lilla grupp.

De är några pojkar som leker, men de bråkar samtidigt. Slår och hotar varann. Jag vet inte riktigt vart det kommer i från. G har inte hållit på så förut heller, och som mamma tror man ju inte att ens barn gör något fel. (Även om jag försöker att inte ta parti innan jag vet och var man inte med själv är det ju svårt att veta)

Men G brukar ha en tendens att ”lära sig” nya dåliga saker som han sedan praktiserar på lillasyster. Härmar, hånar eller slår. Nytt är ju att han boxar henne, vart han får tag. En av fritidspedagogerna svarade att ”det är mkt man ska lära sig i förskoleklass”. Vad ska man lära sig? Vem som slår hårdast? eller ska man lära sig vart sin plats är? Jag förstår inte? Men vart kommer allt våld i från? Från början?

Varför är vissa barn mer våldsbenägna än andra? Jag vet iaf att G inte skulle slå någon först, kanske skulle han kunna bli provocerad att slå någon. Men han har inte gjort det, ofta är G den som går därifrån och gråter. Han berättar inte ens för oss. Han är lite mer rädd. Hemma är han åh andra sidan inte rädd. Hur man bryter syskonbråk vet jag inte heller.

10408982_10153475861764199_5648550019600405135_n

Jag tror inte på att man ska ta sitt barn i försvar direkt. Man måste prata med dem om att det inte får slåss. Man ska vara snäll mot sina vänner och så vidare. På förskolan fanns inte detta problem alls. Hur kommer det sig?