och jag har så många fina människor i mitt liv just nu som gör allt toppen!
Man kan inte annat än att bara går runt och le <3
Nästa vecka börjar jag även jobba igen… Får se hur jag får ihop allt med jobb, plugg och barnen! Kommer vara helt slut!
Jag ville ju bara jobba lite grann då jag fortfarande pluggar , men det gick inte att lösa.. Så blir mån-fre trots att jag har två slutprov, någon lektion kvar och några få STORA uppgifter kvar som skall lämnas in..
Just ser jag fram emot fredag för då åker jag till Göteborg…igen!!!
Om alla kunde börja leva efter mottot ”behandla andra som du själv vill bli behandlad” tror jag på riktigt att livet skulle bli lättare för i princip alla!
Vad tror ni?
Jag är på riktigt rädd! Rädd för att ens tänka på vilken värld mina barn skall växa upp i? Jag hoppas innerligt att jag lyckas uppfostra min son till att behandla tjejer (partners) med respekt! Jag hoppas min dotter skall slippa alla dessa ”sviniga” killar/män (partners) som säger en sak/ visar en sak, men menar något helt annat!
Hur många gånger har man inte suttit och tröstat tjejkompisar både i telefon och gråtandes mot min axel? Jag har tappat räkningen!!! Det är typ ”vardagsmat” och något man gör varje vecka…
Och vet ni, jag hade ju hoppats att kanske få höra att ”pappor med egna döttrar” skulle vara lite ”bättre”! Att de med sin hjärna skulle kunna tänka ”vad hade jag gjort om någon gjorde så här mot min dotter”?!! Men nej!
Gammal som ung, de verkar ha en ”mindre utvecklad hjärna”…
Jag har själv inte dejtat tjejer så vet inte så mycket om det… Men en sak är säker, jag har inte haft lika många killkompisar som tjejkompisar som bett mig ”tyda” otydliga sms/meningar/handligar!
Är det så att vi tjejer/kvinnor ”grubblar” mer på/över saker? Överanalyserar dem? Har större behov av att prata av oss?
Och vad händer med ”dagens ungdom” ??!! Vänner för mig är inte någon man har sex med, myser i soffan med, sover tätt med om natten, pussar på offentligt eller håller handen vart man än går? Se när är detta något man gör med vänner?
bild lånad här https://thelissachronicles.wordpress.com/category/holding-hands/
Att dejta betyder för mig och mina vänner ”lära känna någon”
Jag har själv lite svårt för att ”träffa flera samtidigt” då det lätt blir lite rörigt.. Och svårare att släppa in någon helt. Så jag vill ha ett tydligt avslut innan jag ”tar mig an” någon ny 🙂
Ibland känner man något direkt, ibland inte. I vilket fall som helst, säg aldrig saker du inte menar!
Och vad är det med detta ”vi hörs” och det menas att det bara är en som skall höra av sig?
Och detta med att ”läsa sms/meddelande” och inte svara på flera dagar?
Jag själv är hellre rak och ärlig, ibland blir folk sårade såklart. Men att ”linda in” eller undanhålla saker för att inte såra är ju bara bullshit! Att den andra personen inte får ”ett val” för att någon underhåller eller förskönar sanningen är ju inte snällt! Hade de själva inte velat veta sanningen? Tycker ni det är bättre att få reda på saker i efterhand?
Visst så länge man inte ”uttalat” någon ”status” på ”vad” man är är det fritt fram att göra som man vill med andra, men vad hände med att ”känna av situationen” ?
Och vet ni? Det flesta av mina tjejkompisar ”analyserar” det ni säger/skriver även om det är med ”glimten i ögat”! Dvs skämta inte om gemensamma saker som ni skall göra tillsammans i framtiden! Vi tror att det ligger en liten sanning/känsla bakom det…
Vill gärna ha era tankar kring detta inlägg! Eller ni kanske har egna erfarenheter som ni vill dela med er av? Skriv gärna en kommentar <3
Alla tidigare kontroller har jag gått med dem på tider efter varandra, denna gång fick vi två olika tider på två olika dagar.
Fungerar riktigt bra nu när jag är (fattig! ) student :). Jag har ju inte lektioner hela dagarna alla dagar i veckan.
Igår torsdag, på morgonen var det dags för Tyras kontroll. Att bara lämna ett barn på förskolan är dock lite ovant, och Vilmer gjorde små protester.
I väntrummet var det en bebis på golvet som satt och lekte när vi kom. Tyra tog direkt kontakt med den och lånade ut sin nalle. Så gulligt att se att hon (och även Vilmer) bryr sig så mycket om små barn!
Idag var det dags för Vilmer. Tyra ville inte alls bli lämnad kvar ute på gården när vi gick och grät efter oss vid staketet. Vilmer hörde så klart detta och sa: Mamma, jag saknar min Tyra. Nu är hon ledsen, men en fröken tröstar nog henne nu.
Först fick vi träffa en sköterska som gjorde hörseltest, hörlurar på och flytta klossar från en sida till en annan vid pip i lurarna, gick toppen för båda barnen.
Sen fick vi träffa ”vår” bvc-sköterska. Som mätte och vägde barnen. Båda följer sina kurvor jättefint! Och även varandra i både längd och vikt fortfarande 😉
Tyras mått 2017-02-23: Längd 105 cm och vikt 16,6 kg
Vilmers mått 2017-02-23: Längd 104 cm och vikt 16,9 kg
Bilder från ett av 4-års kalasen
På syntestet fick de hålla i en bricka med 4 bokstäver på, de kände igen de flesta av dem. Sköterska pekade på tavlan och barnen fick peka på samma bokstav på sin bricka. Jätte kul att se hur stolta de var över att göra dessa övningar.
De fick även rita ”människor” , Vilmer valde att rita ”doktorn” som vi var hos. De fick rita ”plusstecken” och prata om bilder. Berätta vad bilden föreställde, färger på figurerna samt räkna tex blommor.
Vi avslutade med att gå balansgång på ett streck på golvet ute i korridoren.
Båda barnen gick glada därifrån, fast de ville helst stanna kvar och leka, de verkar tycka det är jätte mysigt med ”egentid” med bara mig så ska försöka få till det oftare! Pratade med pedagogerna om det på utvecklingssamtalet och de höll med om det jag sa 🙂
