När man har barnen så blir det lätt att man enbart lagar sån mat man vet att de äter! Typ falukorv, köttbullar, Bananpannkaka, kassler, fiskpinnar , chicken Nuggets.. ja ni förstår!
Jag gillar ju att testa att laga nya maträtter.. men barnen gillar INTE att testa nya! Iallafall inte Vilmer <3
På Instagram har sett många som gör vegobiffar som ser så goda ut.
Googlade lite recept och festande för ett inne på ” Jennys matblogg” : Ärtbiffrecept
Som vanligt höftade jag ner ingredienserna och de blev riktigt goda!!
Jag serverade med sallad, oliver och en dressing!
Världens enklaste dressing som passar till det mesta: gräddfil (majonnäs om man vill), vitlökspulver, en gnutta ketchup och lite salt. (Svartpeppar om man vill)
Tvivlar på det… Jag kan liksom inte heller bara nöja mig med ett ”substitut”!
Dessutom ju äldre jag blir desto svårare har jag för att få känslor för någon. De liksom inte bara bubblar upp fjärilar i min mage direkt..
Efter barnen kom så är det liksom ännu mer som skall ”passa in” inte bara i mitt liv utan i deras liv.
Ja men ni som känner vet ju att det det hände, ja med en kille hände det.
Det där pirret och framtidstron infann sig.. Men det tog sin tid och det var mycket bergochdalbana där…
Men jag, jag kände något för någon igen!
Tyvärr visade det sig att vi hade väldigt olika synsätt på saker mm samt att allt som hände under dessa månader av bergochdalbana liksom inte gick att glömma. Att vi sen inte bodde i samma stad längre gjorde ju sitt med!
Men jag försöker ju se på saker som hänt på ett positivt sätt, de har ju format mig till den person jag är idag.
Men men Den rätta för mig borde ju ändå finnas någonstans där ute. Hoppas han är villig att ge mig den tid jag behöver och att även jag inte ratar folk direkt som jag är expert på att göra 😉
Bara det att under de år man varit singel har ju listan med ”icke bra egenskaper” hos killar/män vuxit sig större och större.
Så finns du där ute? haha
Ålder: 30+
Ungdomligt utseende
Längd 180 och upp
Barnkär
Boendes i Stockholms området
”Normal” kroppsbyggnad
Snygg ”ruffsvänlig” frisyr
Jobb
Bryr dig om vad du klär dig i och hur du ser ut
Gillar typ all sorts mat
Har egna intressen
Vill ha hela paketet 🙂
Gärna ha barnasinnet kvar
Inte bara gillar storstadsliv utan även att vara ute i naturen eller enkelt semesterliv
Du kan tvätta, städa, diska och laga några maträtter iallafall
Förstår att förhållanden går upp och ned, samt att man är beredd att kämpa
Ja och skulle bli superglad om du i framtiden inte är helt främmande för att gifta dig
Skulle kunna gå in mer ingående men det kommer jag inte 😉
Hoppas ni tar listan med en nypa salt 😛 haha
Men skulle du ändå känner igen dig eller om du har någon i din omgivning som passar in, hör av dig 😀
Plus om man gillar att fotografera med 😉 Eller vill lära sig hålla i min kamera
Min helg startade ned en spontan AW, som blev till en middag för 4 hemma hos mig. Kul häng med er Anneli, Hanna och Micaela!
Slängde ihop en av mina favoritsoppor (med en hjälpande hand från Anneli då jag låg i badet), den är som en barnvänlig gulasch förutom att mina barn inte gillar den 😉
Vi hann ner en sväng på Lemon Bar med, eller borde kanske säga Lokal… Man hänger ju inte inne på ”Lemon-delen” nå mer nu när de inte har någon nedervåning! Måste säga att jag saknar det gamla Lemon väldigt mycket!!
På lördagen hade barnen tandläkartid på morgonen, sånt man blir kallad till när man fyllt 5år.
Så jag sprang hem till Alex och ”hjälpte” honom komma dit. De var såååå duktiga! Även om Vilmer fått den tidigaste tiden av dem så erbjöd sig Tyra att hoppa upp i stolen först.
Hon berättade glatt att hon bara gillar att dricka vatten samt att både hon och mamma/pappa borstar hennes tänder.
Vilmer var lite mer skeptisk till tandläkaren, men gapade när hon bad om det och allt gick bra!
Två glada barn vinkade och ropade hejdå när vi gick därifrån.
Tyra har ju redan tappat två tänder nere där fram och har en lös framtand uppe. Hon hade även en permanent tand på gång bak i munnen sa tandläkaren.
Resten av dagen slappade det här hemma! Avslutades med en promenad på Kungsholmen och en kall öl på klipporna i Fredhäll medans solen försvann.
Det lagades en mumsig middag här hemma som bestod av fläskfilégryta med kantareller och ris till det.
Ja somnade även innan filmen var slut.
Även söndagen gick ut på att slappa/mysa hemma 🙂
Till och med när barnen kom hem vid 18, då kollade vi på film och åt popcorn.
Jag har varit riktigt dålig på att fotografera på sistone! Så knappt några bilder alls från helgen.
Kika gärna in min Instagram, lägger upp en hel del på ”min Story”
Igår fikade jag med två kompisar inne på centralen medan den ena väntade på att få byta tåg.
Dejting kom som vanligt upp som samtalsämne!
Vi alla tre är inne i ”dejtingsvängen” mer eller mindre, en av oss har inga barn men vill ha i framtiden.
Jag
Det vi tre som fikade igår inte förstår är varför så många killar på ”appar (även sidor för dem) vill sitta och skriva så länge innan de vill ses? Någon som har ett bra svar på det?
Jag är sån att jag inte längre orkar sitta och skriva med dagligen med flera killar samtidigt så att personer inte vill ses är som att de slösar min tid!
Alla vi, vi kan kalla dem X och Z säger samma sak: man vill ju ses ganska snabb för att känna av om ens det finns någon kemi.
Och genom att sitta och skriva dagligen i månader gör så att man tappar intresset.
Så här tror vi tjejer: killar är rädda för att gå på dejt med en tjej/kvinna med barn för att de är rädda för att bli ”styvfarsor” så snabbt (som om att man blir det över en natt och vaddå tror de att man tar med barnet/barnen direkt) och de är även rädda för att gå på dejt med en tjej/kvinna utan barn i fertil ålder för de tror att de vill skaffa barn och gifta sig inom en månad(!!!)
Chansen att jag/vi skall falla för just dig över en dejt är minimal!
Nu ska jag prata för mig själv:
det är över 3 år sedan jag flyttade isär från Alex, barnens pappa. Jag har varit på några få dejter med killar från ”en app” och några som jag träffat ute på krogen.
Och vet ni, det är EN, EN ENDA som fått träffa mina barn under dessa 3 år och han har enbart träffat mina barn som ”en vän till mamma”! Och vi träffades massvis med gånger utan barnen innan det ens var aktuellt att vi skulle gå till en lekpark ihop. Och han fick bestämma när han var ”redo”. Barnen hade inte ens efter flera månader sett oss ens pussas… En annan kille har fått träffa mina barn efter vi slutat ses för han var i stan (han bodde inte här) för en boksignering och vi fortsatte att vara vänner efter vi slutat träffas. Det är TVÅ! och när jag tänker på det var båda dessa fina killar, killar som inte var från någon ”app”
Åter till oss alla tre som fikade igår:
Varför skriver man att man hellre ses än skriver jättelänge om man sen inte vill ses?
Dessa svar kom vi fram till:
man skriver med så många samtidigt att man inte hinner ses
man är reserv ifall förstahandsvalet inte längre vill ses
man vill egentligen bara hitta någon att ligga med
man är en fegis (men vågar inte stå för det)
man har inte kommit över sitt ex
man vill leka runt och är rädd för att träffa någon man gillar
man är rädd för att bli styvfarsa över en natt eller att tjejen vill skaffa barn/gifta sig inom en vecka
man är svartsjuk på den befintliga pappan(?)
man är rädd för att tjejen/kvinnan vill skaffa barn & gifta sig inom en månad
man är rädd för att inte klara av att inte vara den ”viktigaste personen” i ett förhållande då barn är inblandade
man är rädd för att bli sårad
du är gift/sambo/ har flickvän
Ingen av oss är desperata efter att träffa någon! Men samtidigt börjar man ju undra om man är totalt motbjudande då ingen ens vill gå på en fika 😀 hahaha
Jag själv blir då inte kär efter en dejt, det krävs väldigt mycket för att någon skall få mig på fall! Jag brukar snarare känna att alla killar ”känns som en vän” (hahahahha)och jag blir lätt vän med de jag går på dejt med och någon gång har vi till och med gått ut och ”wingmannat” varandra . Fast om killar är vana att vi tjejer blir klängiga/svansande varelser efter en dejt ja då kan man ju inte ”döma alla efter en” … Jag menar jag har varit på dejt med flera under mina år som singel (utan och med barn) som ty tror man är ihop efter en dejt, inte han jag börjat tro att alla killar är så för att flera andra varit så!
Och är tjejer i fertil ålder verkligen så läskiga? Är det så att dagens män bara vill stadga sig när de uppnått en ålder på 40-50 år här i Stockholm?
Är det så läskigt att gå på en dejt och bara se vad som händer?
Är det så att man med alla dessa dejting- appar/sidor hela tiden letar efter ett ”bättre alternativ”?
Ska jag vara helt ärlig så har de bästa killarna jag dejtat inte ens haft dessa appar/sidor! och jag själv tar bort dem med jämna mellanrum och skippar dem i månader.
Det vi alla kom överens som är att de killarna man träffar ” in real life ” för första gången är de som verkar mest genuina. Då har man ju redan snackat ute innan man byter nr och sen kan man skriva lite innan man ses igen. Killar (och även tjejer har jag fått höra) verkar tycka att det är lätt att gömma sig bakom en skärm. Skärmen skyddar en från att någon tar sig in bakom ens eget skal..
En till sak, om man mot alla odds skulle ses så kan vi tjejer ta om ni skriver att ni inte vill ses igen! Att köra ”strutsmetoden” och inte höra av sig mer får bara dig att framstå som dålig och feg!
Det är liksom dessa fegisars förlust att de inte tar sig tid träffa oss, vi är bra tjejer/kvinnor med fötterna på jorden! 😉
Avslutningsvis vill jag bara säga att jag har det bra som jag har det, med mina två barn, ett bra boende, fin familj, bra vänner (tjejer som killar), ett jobb och en fin relation med barnens pappa och hans familj.
Hahaha den kille som lyckas få mig på fall skall skatta sig lycklig, han får inte bara min kärlek utan även mina fina barns kärlek <3 <3
PS, jag kan lämna referenser på att jag ”sjukt bra” flickvänsmaterial 😉 😉 😉
Snart är det dags för luciafiranden i många förskolor och skolor!
Kul tycker jag. Jag älskar traditioner och firanden av alla slag.
Men hur tänker ni?
Jag jobbar ju på förskola och har gjort i snart 20(!!!) år men detta jag kommer att skriva är mina åsikter som förälder.
Kommer det information från mina barns förskola där det tex står: Vi skall fira lucia på förskolan, det kommer ske datum xxx tid xxx osv. Man behöver inte vara utklädd om man inte vill..
Då tänker jag: Åh så kul! Jag ger mina barn tex 3 alternativ på ”lucia/jul”-utstyrsel som de får välja på. Dvs barnen har fått vara med att välja, deras inflytande är viktigt.
Skulle mina barn då säga: vi vill vara skelett/monster på lucia! Då skulle jag som förälder svara: vet ni, ni fick ju välja de kläderna när ni firade halloween på förskolan nyligen. Nu är det ”jul/lucia”-kläder som gäller om man vill klä ut sig. Vi kan ta på era skelett/monster kläder hemma efter luciafirandet om ni vill.
Jag vet om att barns inflytande och tyckande/tänkade är jätteviktigt! Jag vill att de skall växa upp till starka individer som står för sina åsikter. Jag vill att de blir självsäkra vuxna som vet vad de vill!
Men vilka är det som skall visa ramarna? Är det barnen eller vi vuxna?
Skall vi fortsätta att fira/uppmärksamma tex påsk, midsommar, lucia i våra förskolor och skolor?
Vill ni istället att de skippar det traditionella och låter barnen bestämma allt helt själva?
Ska vi klä midsommarstången med julkulor vid jul på förskolan? Skall vi uppmuntra barnen att var Spindelmannen på lucia? Skall vi dansa runt en julgran på midsommar?
Behöver dagens barn inte lägre ramar/riktlinjer/rutiner?