Jag har varit tyst här på bloggen länge nu.. Orken har inte funnits! Orken att göra något alls efter man kommer hem från jobbet, mitt jobb på förskolan!

Idag inleder jag min andra vecka som student med att blogga! För sakta sakta börjar orken/energin återvända till min kropp..

Ska det vara så här? Ett jobb som jag så länge brunnit för, ett jobb som jag varit så stolt över i så många herrans år?!

Ska det vara så att man inte orkar med att ta hand om sina egna barn eller sitt hem när man kommer hem efter en dag på jobbet? Jag som dessutom valde att gå ner i arbetstid till 75%.. NEJ!!!

Ska man behöva börja må dåligt redan på söndagen över att det är dags att återgå till jobbet på måndagen?

Jag tog beslutet att börja studera i oktober 2016. Då fick jag nog! Kände att mina barn är värda en bättre mamma än så här!!

Innan jag började jobba på förskola jobbade jag som barnflicka åt två underbara flickor på Lidingö. När jag sedan valde att söka mig vidare till förskolans värld var det inte för att jobba som ”barnpassare”

 

När jag började jobba på en förskola på Lidingö för över 10 år sedan så bestod barngruppen av 12 barn i ålderna ca 1 1/2 år- 3år på 3 pedagoger på ”småbarn”. Maxtaxan var inte införd. Vi satt alltså en vuxen med 4 barn vid ett bord eller när vi skulle på utflykt hade vi max 4 barn var, gick ju toppen med två i vagnen och två som gick bredvid och höll i vagnen.

(Idag har vi 5-6 barn vid samma bord och många börjar på förskolan utan att ens lärt sig äta själva.. Inte hållit i en sked själv ens.)

Jag minns så väl när vi skulle så lov att ta in ett 13:e barn.. Vi var inte glada!

Sen infördes maxtaxan och man kan ju tycka att när det blev så passa mycket billigare med förskola så borde ju flera barn få kortare dagar då föräldrarna nu fick mer pengar över.. Så blev det tyvärr inte. På den tiden var det också högst ovanligt att barn började på förskolan exakt runt sin 1-årsdag..

När man var föräldraledig med småsyskon fick man lämna sitt äldre barn på förskola den tid då det var som mest personal på plats. Det för att den pedagogiska verksamheten det skrivs så mycket om i media idag just kan bedrivas då alla ord.personal är på plats! Så argumentet att barn till föräldralediga har rätt till den ”pedagogiska verksamheten” håller inte..

Idag i Sthlm är det på småbarnsavdelning på kommunala förskolor ofta 16 st barn på 3 pedagoger (som i bästa fall jobbar heltid), åldrarna är oftast precis fyllda 1år-2 1/2 år, att barn hinner fylla 3 år och gå kvar inne på ”småbarn” är tyvärr ganska ovanligt. Det är i Stockholm brist på utbildad förskolepersonal och jag har genom åren jobbat med så många kollegor som tex jobbat inom krog/restaurang eller butik innan. Jätte bra tjejer/killar som är fina med barnen!

Jag har vänner/fd kollegor som jobbar i olika stadsdelar runt om i Stockholms stad.. Och alla vittnar om samma sak! Dagarna på jobbet går för ofta ut på att ”klara dagen”!! Det pusslas i schemat varje dag för att kunna täcka upp barnantalet. Det STIGANDE barnantalet med långa dagar på förskolan.

Vi är skyldiga att hålla öppet från 6.30-18:30 om föräldrarna har behov av det. Med med behov menas inte att du måste påvisa att du tex jobbar/studerar så du har behov av det utan det avgör du som förälder själv! I Sthlm får du lämna barn på förskolan även som du som förälder tex har semester..

Heltid på förskolorna betyder alltså inte 40 timmar i veckan som alla medier skriver, utan det betyder från 30 timmar i vecka upp till 60 timmar i veckan!

Hur har politikerna som klubbade igenom att även föräldralediga nu inte skall begränsas till sina 30 timmar i veckan (kl 8-16) till sina syskon på förskolan tänkt att vi personal som i bästa fall jobbar 40 timmar i veckan klara detta. Vi har inte 12 timmars arbetsdagar! På många förskolor runt om i Sthlm är man glad om man lyckas ta sin 30 minuters rast om dagen!

Alarmerade rapporter visar att förskolepersonal är en av de arbetsgrupper som är mest sjuka! Även utbrända/stressrelaterade sjukdomar!

Vi som jobbar inom förskolan är inga superhjältar eller bläckfiskar med 8 armar, vi är vanliga människor som valt att jobba med det viktigaste vi har i samhället, vår framtid, dagens barn!!

Jag blir verkligen ledsen och frustrerad när jag hör folk prata/skriva att barnen har det roligare/bättre på förskolan än med sina egna föräldrar! Varför tror så många av dagens föräldrar att vi är bättre än dem själva på att uppfostra deras barn? Varför?

Vad kan vi, 3 personal göra med ditt lilla och dennes 15 kompisar i samma ålder samtidigt som du inte kan göra med det och dennes lilla syskon? Även om vi strävar efter att dela upp barnen i mindre grupper så blir det ca 5 barn på en vuxen!

Vi lär ditt barn hur man fungerar i grupp, det kan kanske vara svårt att göra hemma.. Men i Sthlm finns MASSOR med superbra öppnaförskolor för barn i alla åldrar och parklekar där det bedrivs styrda aktiviteter varje dag utomhus. Barn på småbarns avdelning har heller inte utbyte av andra barn som de äldre barnen har enligt forskning.

Du kommer aldrig ångra tiden du spenderade tillsammans med dina barn och den tiden går inte heller att få tillbaka!

Så snälla föräldralediga i Stockholm tänk efter några extra gånger innan du väljer att ditt lilla syskon skall gå på förskolan på heltid fast du är hemma med dennes syskon, snälla! <3

De barn vars föräldrar jobbar och inte har något annat val än att lämna sitt barn långa dagar på förskolan, de barnen behöver också få lunga stunder för avkoppling på förskolan. När personalen börjar gå hem vid 14:30/15:00 för att de öppnat den dagen är hela barngruppen oftast kvar. Dvs färre vuxna på alla dessa barn! Det bedrivs då sällan en pedagogisk verksamhet då utan då är det ”frilek” som gäller. Det kan ditt barn leka i parken ute med dig eller hemma i ert hem!

Vad tror du händer om tex ett barn bajsar i blöjan och det då bara är 2 vuxna på 15 barn? Jo en vuxen blir SJÄLV med resterande barngrupp!

Ja jag vet att det finns ”speciella omständigheter” som gör att få syskon behöver dessa extra timmar på förskolan! Syftar inte på dessa familjer <3

När jag skriver om jobbet på förskola i min blogg utgår jag ifrån arbetet med de yngsta barnen då det är dem jag jobbat med i 90% av min tid inom förskolans värld även de flesta av mina vänner/fd kollegor jobbar just med de yngsta barnen.

Här hittar ni nu del 2 🙂