Efter att ha bott själv med barnen i över ett år så skall om 1 1/2 vecka någon flytta in med oss..
Det kommer verkligen vara ovant att ”dela” sin vardag med någon vuxen igen. Mycket kommer bli enklare : hämtning/lämning på förskolan, matlagning, städning osv.
Men väldigt påfrestande också!
Nu är ju jag van vid att kunna göra som jag vill hemma! Vill jag inte städa på kvällen när barnen somnat tex så struntar jag bara i det. Ingen mer än jag ”mår dåligt” av det..
Den lycklige som skall få flytta in hos oss är:
..exakt: barnens pappa!
fast lugna nu 😀
Han har ju köpt en ny större lägenhet här på Kungsholmen jätte nära mitt hus och vi skall bo ihop tills dess att han får flytta in i den <3
Kännslorna är lite delade.. Men vi skall nog kunna stå ut med varandra några veckor 🙂 Barnen tycker det är lite konstigt bara 😉
Jag är verkligen inte redo att flytta ihop med någon kille!
Inte redo att blanda in någon kille i mitt och barnens liv <3
Alla ni som har barn vet vad jag menar 🙂 Att barnen kommer alltid först i ens liv! Jag skulle aldrig ens kunna dejta någon som inte bor i samma stad som mig, inte någon som inte kan tänka sig att flytta hit. Här har mina barn sin pappa och jag skulle inte för något i världen ta barnen ifrån deras pappa. Skulle jag dejta någon med barn, så skulle jag inte heller vilja att denna person skulle behöva flytta och dennes barns tillvaro slitas upp.
God natt på er gott folk! Nu skall jag försöka sova…kommer gå så där..har druckit för mycket celsius idag
Blir så glad av att läsa att läsa att det finns föräldrar som samarbetar trots att de fått skilda vägar som par, heja er!!! Kram