Om att vara ensamstående! Del.1

Jag förstår att det är svårt för andra att först hur det är! Det gör jag!

Själv hade jag svårt att förstå hur det var när jag fortfarande bodd ihop med tvillingarnas pappa.

 

Att tänka sig in i situationen kunde jag dock: Man gör allt själv!

imageBåda bland vänner samt i grupper på tex FB har folk svårt att ens tänka sig in i det känns det som..

Som här om kvällen, kl 18:50 upptäcker jag att jag glömt ersättning inför barnens nattflaskor.

vad gör man? Klär på barnen alla kläder (tar typ 20 min om de samarbetar) och riskerar att de tar sig en ”powernap” i vagnen på väg till/från matbutiken och då få barn som antingen somnar runt 23 igen eller barn som vaknar runt 4 på morgonen och då är det dags att gå upp för dagen?

Jag känner igen granne, jag har ingen familj i Sthlm .. Visst barnens pappa hade ställt upp det vet jag!

nä, jag rotade i mina skåp och hittade ersättning för små bebisar som gått ut 3mån tidigare. Det fick duga!

 

Det värsta som finns är dock att få höra råd/tips av andra som inte är ensamstående. De som jämför sig med dig. Typ ”min man jobbar så mycket/ reser i veckorna” så jag är som ensamstående.

fast NEJ. Om din man jobbar mycket, han kommer väl hem någon gång? När han väl är hemma har du ingen avlastning då heller?

När ”han” väl är hemma, kan han då inte ens passa kidsen så du typ får gå på toaletten ifred?

 

Jag vill inte klaga, men blir bara lite trött på jämförelser.

Jag är SJÄLV med barnen på heltid när de är hos mig.slut!

 

De är det bästa som hänt mig, mina älskade barn!

image

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *