Nu kan du vinna ett underbart Mary Kay-läppstift!!
Tävla HÄR!!
KommenteraJag kollade på Biggest Loser idag, de har någon slags återblick hur det har gått för gamla deltagare – och jag måste säga att jag blir otroligt inspirerad av dessa människor som inte ger upp!
En som berörde extra mycket var en kvinna som kom till ranchen med 112 kg i bagaget men som mådde så otroligt dåligt. Så framför alla berättade hon varför. Det räckte att bilderna började rulla så förstod jag vad som hade hänt henne.
Hon var gift, hade en 5-årig dotter och en son på bara några veckor. En dag omkom mannen och barnen i en bilolycka.
Mina tårar har rullat och hjärtat värker.
HUR repar man sig efter något sådant? Hur kommer man tillbaka?
Det är helt omöjligt att förstå.
Jag vet hur det känns med krossat hjärta och krossade drömmar, när lögnen gör mer ont än sanningen. Hur det känns när hela ens liv, allt man upplevt och trott på, tas från en. Fast ”familjen” ändå är i livet.
När jag hörde om hennes liv fick det mina gamla bekymmer att verka små.
Ändå går det inte att sluta gråta, men man får väl ha sådana dagar också…
Älskar turkost och älskar Villervalla!
Vecka 27 och äntrar vecka 28 om två dagar. Med allt som kan hända under en graviditet så ser jag från och med nu som bonusveckor.
Barnmorskebesöket förra veckan var en blandad kompott.
Först och främst var det inte min ordinarie barnmorska. Sen var blodvärde lågt, alltså är järnetvärdet lågt. Hon sa bara ”det är lite väl lågt” men inte exakt vad det var. Sånt gillar inte jag. Dock vet jag att förra gången var det 116 så kan gissa att det var under 110 denna gången.
Sockret var lite högt vilket kanske inte var så konstigt efter föregående helgs kalasande.
NOTE TOSELF: INTE gå till BM på måndagar ;-)
Lillebrors hjärtljud låg på 150 slag/min och han gillar INTE när BM är där och ska lyssna, shit va sur han blir!
SF-måttet var 28, det vill säga över normalkurvan and beyond i vecka 25+4…jaja what to do?