VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Härliga vinterdagar vid havet

Leo

Leo

Vilken underbar dag! Fort, innan sandbilen varit framme, så packade jag ner Leo i overall och björnmössa och drog med honom och Puma ner till stranden. Inte en människa ute. Skönt.

Puma hoppar

Väl nere på stranden hade Leo slocknat i pulkan (det knarrar och gungar ju så skönt!) så jag passade på att kasta lite snöbollar till Puma. Jisses vad den hunden kan hoppa! Inte konstigt att hon hoppade av sig bakbenen som valp…

 

…men den händelsen ser vi inte mycket av nu. Hej vad det går!

Såna här små utflykter mår man bra av. Både som bebis, hund och mamma.

 

 

Kommentera

Jag ska börja blogga! …oj, jag tror jag kräktes lite i munnen….

En fantastisk solnedgång under en härlig hundpromenad. Med en fascinerande telefonstolpe i förgrunden.

Japp, ni läste rätt! Jag, Jessica Viola, en av bloggarnas och nymodigheternas största motståndare, ska börja blogga.

Själva begreppet ”att blogga” har jag aldrig förstått mig på, eller om det har varit mina fördomar som ställt till det -som med allt annat. Jag har liksom känt att det bara är osäkra personer med stort bekräftelsebehov som bloggar. Jag menar, vem skriver frivilligt ut sitt privatliv till allmän beskådan i form av en dagbok på nätet??? Helt galet… och intressant.

Det började med att jag av en slump ramlade in på underbaraclaras blogg. Hon skriver om så träffsäkra ämnen, med känsla och humor, blandat med alla dessa vackra bilder tagna ur hennes (faktiskt, oftast, helt vanliga) vardag och jag började försiktigt följa hennes blogg. I största hemlighet förstås…

Med tiden utökades mitt bloggläsande och jag kan erkänna att jag nu mer eller mindre dagligen läser 2-5 olika bloggar, alla av kvinnor/tjejer med olika inriktningar och sätt att uttrycka sig. En sak har de dock gemensamt. De delar alla med sig av det fantastiska i sina respektive liv. Det behöver inte vara något storslaget, som att de under dagen har hoppat fallskärm tillsammans med Barack Obama och dessutom målar tånaglarna samtidigt, nejdå. Det kan handla om att de beskriver hur det kändes att gå ut med hunden när det var helt tyst och stjärnklart ute, hur de stått vid sidan av och studerat sina barn som barfota hoppat i vattenpölarna mm. Blandat med diskussioner om kvinnorätt, barnrätt och djurrätt och huruvida man bör tvätta håret med schampo eller inte (LadyDahmer). Etc etc etc. Fascinerande. Faktiskt.

Så som jag under alla år försökt berätta och förklara för bla min karl hur fantastiskt och intressant livets vardagar kan vara. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag än pekar och beskriver det där fina ljuset som sprids på himlen när solen bryter igenom molnen under en regnig promenad. Han ser bara telefonkabeln som hänger i förgrunden. Alla har vi olika prioriteringar.

Ganska ofta kan jag tänka på en tidningsartikel jag läste en gång. Journalisten intervjuade en inredare i hans eget hem och hon påpekade hans sätt att liksom omedvetet rätta till prydnader under tiden de pratade, med orden ”en släng av perfektionism?”. Varpå han enkelt svarade att ”nej, snarare en önskan om att göra vackert”.

Så känner jag. Nu är det dags att dela med mig av det vackra/intressanta/fascinerande i mitt liv.

 

En fantastisk solnedgång under en härlig hundpromenad. Med en fascinerande telefonstolpe i förgrunden.

En fantastisk solnedgång under en härlig hundpromenad. Med en fascinerande telefonstolpe i förgrunden.

 

Kommentera (2)

För att få de senaste uppdateringarna