En del säger att vi bor ute på vischan. Vad menar dom med det egentligen? Själv tycker jag att vi bor rätt centralt. Jag ska visa vad jag menar, genom bilder.
Först och främst så går det utmärkt att åka kommunalt härifrån in till Stockholm. Bussen går minst var tredje timme och det är bara några få byten på vägen. Väntkurer har vi också om man skulle missa sin buss.
Här finns massor med olika typer av hus, något för alla smaker: från lite mindre sommarstugor…
…till lite större kåkar. Vissa har till och med el inkopplat, som du ser högst upp på det här huset.
Vi har postservice…
…och överallt finns det stora, fina idrottsplatser:
Vi har gott om stora gångvägar, så att man slipper den värsta trängseln. Skönt när man kör barnvagn…
Det värsta är nog all denna trafik:
Ja, ni ser! Vad säger ni nu då?
En av de bästa leksaker Leo har är en lång ”aktivitetskrokodil” han fick i namngivningspresent. En helt fantastiskt genomtänkt sak som stimulerar alla sinnen (japp, nuförtiden även luktsinnet…) hos barnet med sina olika färger och tyger, mönster, kontraster, prassel, pipleksaker, siffror, vibrationer i svansen, en mjuk spegel och dessutom så kan man enkelt bygga om huvudet och svansen till en liten gosekrokodil i storlek perfekt att ta med sig i sängen.
Bästa krokodilen
...med den här är man aldrig ensam...
Perfekt även till krokodilfäktning, en sport man kan ägna sig åt lääänge!
Med andra ord, en klockren leksak som barn i alla åldrar har glädje av. Inte minst föräldrarna.
Kommentera
Idag lagade jag laxgryta till middag. Till JK alltså. Själv avstod jag från havets läckerheter och använde quornbitar i min istället, och det funkar det med. Det här är ett enkelt och snabblagat recept med relativt få ingredienser, och dessutom är det både gott och mättande.
Jag har så svårt för att helt precist måtta upp ingredienserna när jag lagar mat, men har angivit ungefärlig mängd av allt.
Ingredienser:
La ni förresten märke till den tjusiga bilden? Det är min älskade JK som köpt sig ett nytt objektiv till kameran och nu mer än gärna ställer upp som personlig bloggfotograf. Lyxigt värre!
Kommentera
Har ni tänkt på vilken fin kontakt många så kallade ”a-lagare” har med sina hundar? Inte alla såklart, de är ju ändå människor, och det vet vi ju inte är en rakt igenom trevlig art. Men många av dem, de vars hundar liksom bara hänger med överallt. Som en skugga som inte gör nåt väsen av sig, inte skäller på alla de möter och knappt tittar åt en annan hund.
Borta vid min salong rör sig en man av denna typ. En enkel, trevlig karl som tittar in för att klippa till sig ungefär en gång om året eller helt enkelt för att snacka bort en stund. Med sig har han alltid sin stora, svarta hund som snällt sitter utanför skyltfönstret under tiden. Till synes helt självmant. Inget kommando som beordrat sitt eller stanna. Hon bara väntar på sin husse, nosar lite i buskarna och kollar på människor som går förbi. Så fort han går ut genom dörren igen så är hon där och följer med.
En gång för flera år sen träffade jag på denne man med skugga när jag själv var ute med min egna lilla terrierodåga. Vi stannade för att prata lite och jag hade fullt sjå med att hålla ordning på mitt monster som helst av allt ville flyga på den andra hunden, samtidigt som hon gärna gömde sig bakom mig… (osäker, ja visst, minst sagt). Den andra hunden verkade knappt märka henne. Hur sjutton har du fått din hund så otroligt lugn och trevlig? frågade jag och fick till svar att ”hon är alltid med mig, och jag är alltid med henne”. Jaha, min hund har minsann inte blivit sådär cool trots att jag är med henne hela tiden, varje dag, svarade jag. Och han sa kort; Tydligen inte.
”?????!!!” Vad tusan menade han med det??? Jag som gjorde allt för att min älskling skulle må bra! Hon var verkligen med mig överallt; på jobbet, hos vänner, vi gick timslånga promenader varje dag och gick ofta på olika kurser tillsammans, alltid med fina beröm från instruktörerna. Jag som plöjde igenom allt som fanns att läsa om aktivering och hunduppfostran och såg varje avsnitt av ”mannen som kunde tala med hundar”. Jag fattade ingenting. Vad mer kunde jag göra liksom??
Det tog flera dagar för mig att verkligen förstå vad han egentligen menade. ”Att vara med hunden.” Det är inte samma sak som att hitta på saker tillsammans. Att vara med någon, inte bara kroppsligt utan även själsligt. Med hela sin energi. När jag verkligen började förstå innebörden i detta så var det så mycket som föll på plats. Visst hade jag hört det här förr, men ändå inte riktigt tagit det till mig. Nu började jag anamma det i allt jag gjorde. Hunden blev lugnare och gladare när hon märkte att jag lyssnade på henne också. Min ridlärare påpekade under min första ridlektion efter ett års uppehåll att hon ”aldrig hade varit med om någon som utvecklats så mycket i sin ridning av att inte rida på ett tag”. Det hade liksom mognat i mig. Jag jobbade med hästen, istället för att säga till den att lyda. Inte minst jag själv blev lugnare och mer medveten om att bara vara.
Jag jobbar fortfarande, varje dag, med det här och det har hjälpt mig så mycket. Jag hoppas verkligen att jag kommer att ha förmågan att föra över det till Leo och kunna finnas där för honom, vara en närvarande förälder. Ibland har jag föräldrar som kommer förbi salongen för att klippa sina barn. Sen sitter dom med sin minidator i famnen och jobbar eller snackar i telefon under tiden. Knappt så att dom märker när deras barn är färdigklippta. Och jag undrar om det ofta är så? Att pappa/mamma är med sitt barn utan att egentligen vara närvarande? Varför inte göra frisörbesöket, matshoppingen, etc, etc, till en mysig stund, tillsammans?
Puma: "Ännu har vi en del att jobba på, men det känns skönt att matte lyssnar på mig nu också."
Kommentera (2)
Tävlingen är nu avgjord, enligt den gamla hederliga ”namnlappar-i-hatten-lottningen”, och jag kan gratulera allas vår tant Olsson till vinsten av Emite-boxen! Grattis! Ditt pris är redan på väg!
Tusen tack till alla er som ställde upp med finfina tankar, tips och åsikter angående mina skriverier! Trodde faktiskt inte att så många (10 st) skulle skriva! Verkligen jättekul att få ta del av, och superbra att ha i bakfickan vid författandet av nya inlägg. Tack!
Kommentera (1)