VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Kyskhetsbältet

En rolig historia så här på fredagsmorgonen!

En slottsherre skulle ut i strid, och innan han for så klädde han på sin fru ett kyskhetsbälte som han sedan låste noggrant. Nyckeln gav han till sin tjänare med orden; ”är jag inte tillbaka inom ett år så är nyckeln din”. Sen satte han upp på sin häst och drog iväg. Efter bara några kilometer hörde han hur någon närmade sig bakom honom och när han vände sig om såg till sin förvåning sin tjänare som kom i full galopp. När han stannade så hörde han tjänaren ropa: ”Vänta! Jag fick fel nyckel!”

Ja, rätt ska vara rätt!

 

Kommentera (1)

Vem tar hand om ditt barn på dagarna?

 

Än är det inte dags för Leo att börja förskolan, förhoppningsvis inte förrän om närmare ett år. Det är med lite ångestknutor i magen som jag tänker på framtiden. Att lämna det absolut dyraste, faktiskt det enda oersättliga,  jag har till någon jag inte känner. I flera timmar. Varje dag. För att själv gå och jobba…

Redan innan jag väntade Leo lekte jag med tanken på ”hemundervisning”, jag kollade till och med upp vad det fanns för möjligheter i min kommun. Vad underbart det vore att få visa sitt barn samhället, världen och hur allt det fungerar- tillsammans i vardagen! Det borde väl ändå vara det ultimata? Kanske rentav meningen med att skaffa barn? Och dessutom -vilken annan person kan bättre veta mitt barns bästa? Eller? Jag har funderat och funderat. Om och om igen.

Missförstå mig inte, jag vet att barn i regel har det toppenbra på förskolan, på dagis eller hos sin dagmamma. Där får de ju träffa andra barn och vuxna, lära sig leka på andras villkor och ta del av all den erfarenhet och pedagogik som de anställda besitter. Jag är själv uppväxt med en mamma som under alla år fungerat som många barns ”extramamma”. För det är så det är, tänk efter. Dagmamma. Dag-mamma. Mamma under dagtid. Hon har tröstat, kramat, sövt och matat en hel massa barn under många år, och verkligen levt upp till benämningen dagmamma.

Då, när jag tänker på det så, är det plötsligt så självklart att man som förälder bör nyttja vår fina barnomsorg istället för att ungen blir fast, utan kompisar, dagarna i ända med en i värsta fall uttråkad förälder med brist på idéer! Tänk att istället få hämta sin guldklimp efter några timmar ifrån varandra, och då bara njuta av tiden man har tillsammans.

Läs Marcus Birros krönika där han hyllar anställda inom barnomsorgen, med flera, och kallar dem vardagshjältar. För det är precis vad de är. Hjältar som ser till att vi andra kan få ihop vardagen samtidigt som våra barn får den stimulans och utbildning de så väl behöver.

Plötsligt känns inte framtiden så skrämmande längre…

 

Inte ska väl det här lilla busfröet bli fast med sin mamma hela livet? Nä,iväg och lek! ... ja, när du lärt dig gå då alltså...

 

Kommentera

Hushålla med jordens resurser.

 

Jag är ju lite hippie i hjärtat. Har alltid varit det, innerst inne. Tonårens rosa plastic-fantastic-period till trots. Eller jag är fortfarande, när jag känner för det, mycket annat också; rocker med (fejk)skinnbrallor, brödbakande mamma i blommigt förkläde, stylish frisörska eller lurkigt mysbyxe-troll i rosa grisdräkt (mer om den en annan gång…). Men oavsett hur jag ser ut så är jag ändå samma i grunden. Ett naturbarn kan man kanske säga. Jag har alltid trivts bäst utomhus. När jag var liten gick jag tidiga morgnar gärna ut i bara nattlinnet och satte mig i gungan eller hängmattan och njöt av den daggfriska luften. Det gör jag fortfarande förresten. Den enda träningsform som jag lyckats hålla vid liv är långa promenader, allra helst i skogen. Och ja, gärna barfota.

Med åren har jag mer och mer dragits åt ett liv närmare naturen, och sen jag fick barn har mina tankar och funderingar formligen exploderat. Många av mina funderingar grundas i ekonomin faktiskt. Allt oftare ställer jag mig frågan: behöver jag det här verkligen? Ofta räcker det med att tänka till. Kan jag göra nåt liknande själv av sånt som redan finns hemma? Ok, det har nog lite med mitt medfödda pysselberoende att göra också, men känslan av att kunna spara pengar utan att avsäga sig ”nya” grejor ger mig en kick! Och det i sin tur föder nya tankar och funderingar. Kan jag banta mitt prylberoende ännu mer?

Nu säger jag inte att jag vill bosätta mig och min familj i en hydda av granris ute i skogen och leva riktigt vildmarksliv (vid närmare eftertanke, hur coolt vore inte det!!!) utan mer få till ett modernt konsumerande som är hållbart, både för vår ekonomi och jordens resurser. För det har väl inte undgått någon att de flesta av oss lever över våra tillgångar? Ofta helt i onödan.

Häromdagen snubblade jag över mycket intressant läsning; e-boken ”Hushålla med jordens resurser” av Archie Duncanson, som jag råder er alla att ta del av. Utan pekpinnar förklarar författaren enkelt hur vår situation ser ut, och vad var och en kan göra för att bidra till en mer hållbar framtid. Här kan du ladda ner den gratis. Om du inte orkar/vill läsa igenom hela boken så kan jag ändå rekommendera dig att glutta lite på kapitel 3, som handlar om slutprodukten av vårt konsumerande. Vårt avfall, soporna helt enkelt, och enkla tips på hur vi kan minska dem. Det fick i alla fall mig att tänka till!

 

Saxat ur förordet i e-boken ”Hushålla med jordens resurser” av Archie Duncanson:

”Människor tar ut mer än naturen ger varje år med resultatet att planetens skog, jordbruksmark, fisk, färskvatten, mineraler mm minskar från år till år. Planetens resurser räcker helt enkelt inte till för dagens konsumtionsnivå och situationen är allvarlig. För att i längden överleva måste vi dra ner på våra anspråk på naturresurser och istället bevara och bygga upp dessa. Vi måste leva inom planetens gränser.

Hur kan man minska sin resurskonsumtion och ändå leva lyckligt? Effektivisering och tekniska förändringar kan bidra, men det räcker inte, vi måste konsumera mindre. Nya vanor behövs…”

Tänkvärt, eller hur?

Avslutningsvis så bjuder jag på en bild på Puma som vackert får posera under en av våra härliga skogspromenader. (Just den här promenaden resulterade faktiskt i att jag fick åka in till BB med förlossningsvärkar… har man svårt att sitta stilla så har man…)

 

 

Kommentera

Riktiga vykort!

 

Det blir en hel del mms nu när man har barn. Till Leos mormor, morfar, farmor, faster, morbror och mostrar mfl. Himla smidigt, och inte minst roligt att få, en bild och en hälsning med bara några knapptryckningar. Så mycket enklare än förr då man måste skriva ett brev och framkalla ett kort, köpa kuvert och frimärken och sen hitta en låda att posta i. Skönt att slippa allt det där!Länge leve utvecklingen!

…Men de som inte har en mobil då? Min kära farmor -Leos bestemor, till exempel. Inte kan hon ta emot mms var och varannan dag, hon använder inte mobiltelefon. Och att gå igenom hela proceduren ”från stenåldern”, med frimärke och brevlåda känns väldigt omständligt för att bara skicka ett litet kort. Så istället blir det inte av. Som så mycket annat. Trist, jag tycker ju om de gamla hederliga sätten egentligen. Och jag tycker ju om min farmor också…

Så ni kan tro att jag blev glad när min syster (även hon med småbarn hemma) tipsade mig om appen ”riktiga vykort”! Så himla smart! Bara att ta ett kort med mobilen och skicka iväg via appen, som ett mms ungefär, och så kommer det fram till mottagaren i form av ett vanligt hederligt vykort med hälsning och allt! Detta rekommenderar jag till alla nu. 19 riksdaler kan det allt vara värt för att låta även mobillösa få ta del av ens underbara unges uppväxt.

 

 

Här kommer brevbäraren!

 

 

 

 

Kommentera (2)

Matplanering, för enkelhetens skull

 

Härom veckan fick jag ännu en pysselingivelse. Tidigt på morgonen (som vanligt, jag antar att min stackars hjärna kokar över under nätterna) satte jag mig med gamla tidningar och letade rätt på fina bokstäver att klippa ut och klistra ihop, sen ner i källaren efter en gammal ram. Resultatet; en middagmeny á la whiteboard!

 

 

Jag har bestämt mig för att redan på söndagarna noggrant planera veckans middagar, samt skriva inköpslista som ska täcka upp i princip hela veckans konsumtion. Sen tar jag med mig Leo och inköpslistan till affären på måndagen och vi får en riktigt trevlig stund tillsammans när vi i lugn och ro enkelt betar av vara för vara på listan. Inget annat slinker ner i vagnen (ok då, en bit mörk choklad kanske, jag erkänner) och min hjärna kan slappna av för en gångs skull. Ingen stress och inga snabba beslut på plats. Så skönt!

Dessutom blir middagarna mer genomtänkta. Inga trötta snabbmål i form av yoghurt eller mackor som det så lätt kan bli när man bara inte orkar tänka till efter en heldag på jobbet eller med grinig unge. Torsdagar och fredagar jobbar jag ofta sent, så där har jag lagt lite mer basic recept, det gör det enkelt för JK när han står ensam med Leo vid spisen – recepten och varorna finns redan på plats, bara att röra ihop! Självklart gör man i ordning rejält med mat så att det räcker till matlåda dagen efter, för både arbetare och föräldraledig.

Det här ska jag banne mig hålla fast vid!

 

Kommentera (2)

För att få de senaste uppdateringarna